En lärdom från Mose liv

Tänk på den erfarenhet Mose hade. Den utbildning han fick i Egypten som kungens barnbarn och tronarvinge var mycket grundlig. Ingenting blev försummat av det som kunde göra honom till en vis man, så som egyptierna förstod vishet. Han fick den högsta civila och militära utbildningen. Han kände att han var helt förberedd för uppgiften att befria Israel från slaveriet. Men Gud bedömde det hela annorlunda. I sin försyn förordnade han Mose fyrtio års utbildning i öknen som fåraherde.HHM 279.3

Den utbildning Mose hade fått i Egypten var en hjälp för honom på många sätt, men den mest värdefulla förberedelsen för sin livsuppgift fick han när han arbetade som herde. Mose hade av naturen ett häftigt temperament. I Egypten hade han varit en framgångsrik militär ledare, och som kungens och hela nationens gunstling hade han vant sig vid att få beröm och smicker. Han hade vunnit folkets tillgivenhet. Han hoppades kunna utföra uppgiften att befria Israel genom sina egna förmågor. De lärdomar han måste lära sig som Guds representant var helt annorlunda. När han ledde sina hjordar genom de vilda bergstrakterna och in på de gröna betesmarkerna i dalarna, lärde han sig tro, mildhet, tålamod, ödmjukhet och att glömma sig själv. Han lärde sig att ta hand om de svaga, att sköta om de sjuka, att söka efter dem som gått vilse, att vara tålig mot de bångstyriga, att se efter lammen och att vårda de gamla och svaga.HHM 279.4

I detta arbete drogs Mose närmare Överherden. Han blev nära förenad med den Helige i Israel. Nu hade han inte längre några planer på att göra ett stort arbete. Han försökte troget att göra det arbete han hade fått, som om han gjorde det för Gud. Han kände igen Guds närvaro i sin omgivning. Naturen talade till honom om den Osynlige. Han kände Gud som en personlig Gud, och när han mediterade över hans karaktär uppfattade han mer och mer tydligt hans närvaro. Han fann tillflykt i den Eviges armar.HHM 279.5

Efter denna erfarenhet hörde Mose kallelsen från himlen att byta sin herdestav mot auktoritetens stav, att lämna sin fårahjord och bli ledare för Israel. När han fick kallelsen av Gud hade han ingen tilltro till sig själv, han var trög att tala och tillbakadragen. Han var överväldigad av en känsla av otillräcklighet inför uppgiften att vara ett språkrör för Gud. Men han accepterade uppgiften och satte hela sin tillit till Gud. Storheten i hans uppdrag engagerade hans bästa mentala krafter. Gud välsignade hans villiga lydnad och han blev vältalig, förhoppningsfull, behärskad och passande för den största uppgift som någonsin getts till en människa. Det står skrivet om honom: “I Israel uppstod inte mer någon profet lik Mose, någon som HERREN kände ansikte mot ansikte.” 5 Mos 34:10.HHM 279.6

De som tycker att deras arbete inte uppskattas och längtar efter en position med större ansvar, bör tänka på att “inte från öster eller väster och inte från öknen kommer upphöjelsen. Nej, Gud är den som dömer, den ene böjer han ner, den andre reser han upp.” Ps 75:7,8. Varje människa har sin uppgift i himlens eviga plan. Om vi kommer att fylla den uppgiften eller ej beror på vår trohet när det gäller att samarbeta med Gud.HHM 280.1

Vi måste vara på vår vakt mot självömkan. Ge aldrig efter för känslan att du inte värdesätts som du borde, att dina ansträngningar inte uppskattas, och att ditt arbete är alltför svårt. Tänk på vad Kristus har utstått för oss, och låt detta tysta varje klagande tanke. Vi behandlas bättre än vår Herre behandlades. “Begär du något stort för egen räkning? Gör inte det!” Jer 45:5 (BK). Herren har ingen plats i sitt arbete för dem som har en större önskan att vinna kronan än att bära korset. Han vill ha människor som är mer ivriga att göra sin plikt än att ta emot belöning — människor som är mer måna om att följa principer än att bli befordrade.HHM 280.2

De som är ödmjuka och gör sitt arbete så som inför Gud, kanske inte gör så stort väsen av sig som de som är fulla av liv och självtillräcklighet, men deras arbete har ett större värde. Ofta är det så att de som visar upp sig drar uppmärksamheten till sig själva. De ställer sig mellan Gud och folket och deras arbete visar sig bli ett misslyckande. “Visheten är det främsta. Förvärva vishet, förvärva förstånd för allt du äger. Håll den högt, så skall den upphöja dig. Den ger dig ära, när du griper om den.” Ords 4:7,8.HHM 280.3

Många fastnar i ett felaktigt handlingsmönster därför att de inte har tillräcklig beslutsamhet att ta sig själva i kragen och göra en förändring. Men så behöver det inte vara. De kan utveckla sina förmågor till att göra det allra bästa arbetet, och då kommer de alltid att vara efterfrågade. De kommer att bli värdesatta för allt det de är värda.HHM 280.4

Om några är kvalificerade för en högre ställning kommer Herren inte endast att lägga bördan på dem, utan också på andra som har prövat dem, som vet vad de är värda och som på ett förståndigt sätt kan uppmuntra dem att gå framåt. Det är de som troget utför sitt tilldelade arbete dag efter dag som, när Gud ser att tiden är inne, kommer att höra hans kallelse: “Kom högre upp.”HHM 280.5

Medan herdarna vakade över sina hjordar på Betlehems kullar fick de besök av änglar från himlen. Så är det också i dag. Medan den ödmjuke arbetaren gör sitt arbete för Gud står Guds änglar vid hans sida. De lyssnar till hans ord och noterar på vilket sätt han utför sitt arbete, för att se om han kan anförtros ett större ansvar.HHM 281.1

Gud värderar inte människor efter deras rikedom, utbildning eller position. Han värderar dem efter renheten i deras motiv och skönheten i deras karaktär. Han ser hur mycket de har av hans Ande och hur mycket deras liv återspeglar hans liv. Att vara stor i Guds rike innebär att vara som ett litet barn ifråga om ödmjukhet, enkel tro och ren kärlek.HHM 281.2

“Ni vet”, sade Jesus, “att folkens ledare uppträder som herrar över sina folk och att deras stormän använder sin makt över dem. Men så skall det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare.” Matt 20:25,26.HHM 281.3

Av alla de gåvor som himlen kan ge till människor, är delaktighet med Kristus i hans lidande det största förtroende och den högsta ära som kan ges. Varken Hanok som blev upptagen till himlen, eller Elia som for upp i en vagn av eld, var större eller mer ärad än Johannes Döparen som dog ensam i fängelset. “Ty för Kristi skull har ni fått nåd, inte bara att tro på honom utan också att lida för hans skull.” Fil 1:29.HHM 281.4