Glömde inte sin Gud

Josef kom ihåg sin fars Gud under sin smärtsamma resa på väg till slaveriet i Egypten när han för sista gången såg sitt barndomshem i Kanaan på avstånd. Han kom ihåg den undervisning han fått i sin barndom och han blev glad när han bestämde sig för att förbli trogen och alltid handla som det anstår en undersåte till himlens kung.VTM 65.1

Josef förblev trogen, trots sitt svåra liv som främling och slav och trots att han var omgiven av alla de lockelser och omoraliska seder som hör till hednisk tillbedjan. Den religionsutövning Josef mötte omgavs av kungamaktens rikedomar, kultur och pompa. Han hade lärt sig att göra sin plikt. Den trohet Josef visade, både som slav och överordnad, gjorde honom starkare och förberedde honom för en högre uppgift.VTM 65.2

På den tiden, när Josef kallades till Faraos hov, var Egypten en stormakt. Inget land kunde jämföra sig med Egypten, varken i fråga om kultur, konst eller bildning. Josef bar ansvaret för rikets affärer under en tid med stora svårigheter och risker, och han gjorde det på ett sätt som vann både kungens och folkets förtroende. Farao “satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom. Han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.” Ps 105:21, 22.VTM 65.3