Daniel, himlens ambassadör

Daniel och hans vänner i Babel levde under gynnsammare förhållanden än vad Josef gjorde under sina första år i Egypten, men de karaktärsprov de utsattes för var säkert inte mindre påfrestande.VTM 66.3

Några ungdomar av kunglig släkt fördes bort från sina tämligen enkla judiska hem till den praktfulla babyloniska huvudstaden. De kallades till kungens palats där de valdes ut för speciella uppdrag. I det kungliga hovet som överflödade av lyx var den moraliska standarden inte särskilt hög och ungdomarna utsattes för stora frestelser varje dag.VTM 66.4

De babyloniska segerherrarna tyckte sig kunna bevisa att deras religion och traditioner var överlägsna den hebreiska religionen och de hebreiska traditionerna. Bevisen var många, påpekade de, och hänvisade till att de som tillbad Herren nu var fångar i Babylon, att kärlen från Guds hus nu stod i de babyloniska gudarnas tempel och att Israels kung var babyloniernas fånge.VTM 66.5

Guds avsikt var att de förödmjukelser israeliterna utsattes för på grund av att de inte följde Guds bud, skulle bli ett bevis för babylonierna om hans överhöghet, om hans buds helighet och om de säkra följderna av lydnad. Men det vittnesbördet kunde han bara ge genom dem som var trogna mot honom.VTM 67.1

Redan i början av sin karriär i Babylon ställdes Daniel och hans vänner inför ett avgörande prov. Det faktum att de skulle få sin mat från det kungliga bordet var uttryck både för kungens välvilja gentemot dem och för hans omsorg om dem. Men eftersom en del av maten hade offrats åt avgudar, var maten på kungens bord tillägnad avgudadyrkan. Om ungdomarna hade ätit av det dignande bordet skulle man ha ansett att detog del i hyllandet av avgudarna. Men deras trohet mot Gud förbjöd dem att vara med om en sådan vördnadsbetygelse. Inte heller ville de ta den risk hovlivets lyx och utsvävningar skulle innebära för deras fysiska, intellektuella och andliga utveckling.VTM 67.2