Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Vägen till mognad

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Salomo

    Salomo gick miste om den fostran och utbildning som David fick i början av sitt liv. Salomos omständigheter, karaktär och liv gjorde att han verkade mer gynnad än andra. Han var en fin man i sin ungdom och i sin mandom och Gud älskade honom. När han började som regent fick han löfte om stor rikedom och ära. I andra länder förundrade man sig över kunskapen och insikten hos den man som Gud hade gett vishet. Men stolthet över framgången ledde till skilsmässa från Gud. Salomo vände sig bort från sin glädje över gemenskapen med Gud och sökte tillfredsställelse i njutningslystnad. Om det säger han:VTM 170.1

    “Jag företog mig stora arbeten, jag byggde hus åt mig, jag planterade vingårdar åt mig. Jag anlade åt mig lustgårdar och parker... jag köpte trälar och trälinnor... jag samlade mig också silver och guld och allt vad kungar och länder kan äga. Jag skaffade mig sångare och sångerskor och vad som är människors lust: en hustru, ja, många. Så blev jag stor, allt mer och mer, större än någon som före mig hade varit i Jerusalem... Inget som mina ögon begärde undanhöll jag dem, och ingen glädje nekade jag mitt hjärta. Ty mitt hjärta fann glädje i all min möda. Men när jag så vände mig till att betrakta alla de verk som mina händer hade gjort, och den möda som jag hade nedlagt på dem, se, då var det vind. Ja, under solen finns ingenting som kan räknas för vinning. När jag alltså vände mig till att jämföra vishet med oförnuft och dårskap - ty vad kan de människor göra, som kommer efter kungen, annat än detsamma som man redan förut har gjort?”VTM 170.2

    “Jag blev led vid livet... ja, jag blev led vid all den möda som jag hade gjort mig under solen.” Pred 2:4-12, 17, 18.VTM 171.1

    Av bitter erfarenhet lärde Salomo känna tomheten i ett liv som söker tillfredsställelse i jordiska ting. Han reste altaren å, hedniska gudar, vilket bara ledde till att han fick se hur värdelösa deras löften om vila för själen är.VTM 171.2

    Få senare år, när Salomo trött och törstig vände om från jordens “usla brunnar”, återvände han till att dricka ur livets brunn. Guds Ande drev honom till att skriva berättelsen om sina bortslösade år med de lärdomar och varningar de medförde. Det skulle senare generationer få dra nytta av. Därför gick Salomos livsverk inte helt förlorat, trots att de frön han sådde skördades av hans folki form av onda skördar. Åtminstone med honom nådde Gud sitt mål genom lidandets skola.VTM 171.3

    Hur härligt kunde inte Salomos liv ha blivit med en sådan början, om han bara i sin ungdom hade lärt sig av de smärtsamma erfarenheter andra hade haft!VTM 171.4

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents