Lärdom för livet

“De största vatten förmår ej utsläcka kärleken, strömmar kan inte dränka den. Om någon ville ge alla ägodelar i sitt hus för kärleken, så skulle han ändå bli försmådd.” “Kärleken är stark som döden.” Höga V 8:7, 6.VTM 109.1

Vad Judas själv beträffade hade Jesu kärleksfulla arbete varit förgäves. Men inte med tanke på de övriga lärjungarna. För dem blev det en lärdom för livet. Jesu behandling av Judas, hans godhet och tålamod, blev det mål de strävade mot i sin kontakt med frestade och felande människor.VTM 109.2

Men Judas erfarenhet gav dem också andra insikter. När lärjungarna hade valts ville de alla mycket gärna att Judas skulle höra till dem. De ansåg nämligen att Judas var ett mycket lovande namn. Han var mer världsvan än de andra och kunde uppträda på ett bildat och värdigt sätt. Dessutom hade han gott omdöme och var en skicklig organisatör. Hans egen höga uppfattning om sina förmågor hade också påverkat lärjungarnas åsikt om honom.VTM 109.3

De metoder han ville införa i Jesu verk var emellertid grundade på världsliga principer och följde världsliga riktlinjer. De syftade till att vinna erkännande och berömmelse i världen och till att upprätta ett världsligt rike. När lärjungarna märkte hur metoderna avspeglade sig i Judas liv och karaktär, hjälpte det dem att förstå motsättningen mellan självupphöjelse och Jesu principer om ödmjukhet och självuppoffring - det andliga rikets princip. I det öde som mötte Judas fick de på nära håll uppleva följden av självupphöjelse.VTM 109.4