Upp till Guds ljus

I Alperna tvingar stormen ibland ner örnen i de trånga bergspassen. Stormiga moln stänger inne den mäktiga skogsfågeln och den mörka molnmassan skiljer fågeln från de soliga höjder där den har sitt hem. Alla försök att fly verkar vara förgäves. Den flyger fram och tillbaka och slår i luften med sina starka vingar och skriken väcker ekot till liv i bergen. Till slut far den upp med ett segerrop och tränger sig igenom molnen och är åter tillbaka i det klara solljuset med mörkret och stormen långt nedanför.VTM 134.5

På samma sätt kan vi omges av svårigheter, besvikelser och mörker. Falskhet, olyckor och orättvisa stänger oss inne. Det finns moln vi inte kan skingra. Vi kämpar förgäves med omständigheterna. Det finns bara ett sätt att komma undan. Dimmorna och diset håller sig vid marken, men bortom molnen lyser Guds ljus. Vi kan höja oss på trons vingar in i solskenet där han finns.VTM 135.1

Det finns många sådana lärdomar vi kan dra. Självständighet kan vi lära oss från trädet som tränger ner sina rötter djupt i jorden där det växer ensamt på åkern eller på bergssidan och med sin mäktiga styrka kämpar mot stormen. Kraften av ett tidigt inflytande på den knotiga, formlösa stammen som böjts som ungt träd, och som ingen jordisk makt senare kan ge dess symmetri tillbaka. Hemligheten med ett heligt liv kan vi lära oss av näckrosen som mitt i någon slemmig pö!, omgiven av ogräs och skräp, sträcker ner sin ihåliga stjälk till den rena sanden på bottnen. Där får den det liv som håller uppe de doftande blommorna mot ljuset i fläckfri renhet.VTM 135.2