Avstod från öppen konflikt

Jesus insåg att om han skulle sätta hårt mot hårt skulle detta bara leda till större fientlighet, och därför avstod han från öppen konflikt. Han försökte i stället att bota den allt större själviskheten i Judas liv genom att visa honom sin egen uppoffrande kärlek. I sin undervisning framhöll han principer som tydligt och klart avslöjade Judas egoistiska ambitioner.VTM 107.5

Lärjungarna fick se exempel på exempel och vid mer än ett tillfälle förstod Judas mycket väl att det var just hans karaktär Jesus beskrivit, hans synd som han hade pekat ut - men han ville inte ge efter.VTM 108.1

När Judas vägrade att ge efter för Jesu vädjanden banade han väg för att det onda skulle segra i hans liv. Judas var förargad över en indirekt tillrättavisning och förtvivlad för att hans ambitiösa drömmar hade krossats, och det gjorde att han gav efter för sin girighet och bestämde sig för att förråda sin Mästare. Vid påsk i den övre salen vände han sig från glädjen i Jesu närvaro och hoppet om evigt liv och gick till sitt onda verk, ut i mörker och hopplöshet.VTM 108.2

“Jesus visste ju från början vilka som inte trodde och vem som skulle förråda honom.” Joh 6:64. Men trots att han visste allt det hade han inte upphört att vädja till Judas och behandla honom med kärlek.VTM 108.3

På grund av den farliga situation Judas befann sig i, hade Jesus försökt komma särskilt nära honom och låtit honom umgås med den inre kretsen av sina utvalda och trogna lärjungar. Dag efter dag när han själv var hårt pressad av sina egna bördor, hade Jesus plågats av det ständiga umgänget med den envisa, misstänksamma och grubblande Judas. På alla sätt hade han försökt motarbeta det ständiga, fördolt fientliga inflytandet bland lärjungarna. Och hela tiden var motivet att om möjligt rädda Judas som var på väg mot undergång.VTM 108.4