Levde själv som han lärde

Han levde som han lärde. “Jag har gett er ett exempel”, sade han till sina lärjungar, “för att ni skall göra som jag har gjort med er.” “Jag har hållit min faders bud.” Joh 13:15; 15:10. Hans liv stämde därför med det han sade. Och mer än så, han var själv det han undervisade om. Det han sade gav inte bara uttryck för det han lärt sig i livet, utan också för hans personlighet. Han undervisade inte bara om sanningen, han var sanningen. Det var det som gav kraft åt hans undervisning.VTM 93.3

När Jesus tillrättavisade var han alltid konsekvent och rättvis. Ingen har någonsin hatat synden som han, ingen har så tydligt kallat den vid dess rätta namn. Hans närvaro var i sig själv en förebråelse för allt som var osant och fegt.VTM 93.4

När människorna såg hans renhet förstod de hur orena de. var och vilka fega och falska avsikter de hade. Ändå drog han dem till sig. Han som hade skapat människorna förstod deras värde. Han fördömde det onda som var en fiende till dem som han ville välsigna och rädda. I alla människor, hur djupt de än fallit, såg han ett Guds barn, en människa som skulle kunna omskapas till gemenskap med honom.VTM 93.5

“Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom.” Joh 3:17. När Jesus såg människornas lidande och förfall, fylldes han av hopp trots att andra bara såg förtvivlan och undergång. Överallt där det fanns ett behov, fann Jesus ett tillfälle att gripa in. Han anklagade inte frestade och fallna människor som kände sig förkastade och höll på att gå under, utan han välsignade dem.VTM 94.1