Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Vittnesbörd För Församlingen, vol. 1

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "undefined".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Plikten att tillrättavisa.

    När villfarelser uppkomma bland Guds folk och hans tjänare med likgiltighet förbigå dem, så understödja och rättfärdiga de i själfva värket syndaren och äro lika skyldiga som han. Guds misshag hvilar i lika hög grad öfver dem, ty de göras ansvariga för de felandes synder. I en syn, visades mig många fall, då Guds misshag framkallats genom försummelse från hans tjänares sida att rätt behandla de missförhållanden och synder, som existera bland dem. De, som urskuldade dessa missförhållanden, ansågos af folket för mycket älskvärda och goda, helt enkelt emedan de sökte undvika att uppfylla en klar, skrift- enlig plikt. Uppgiften var dem oangenäm, och därför undveko de den.VF 32.2

    Guds Andes allt genomforskande vittnesbörd vill afskilja dem af Israel, som alltid stått i strid mot de medel, hvilka Gud förordnat i afsikt att bevara församlingen från fördärf. Orätt måste kallas orätt. Svåra synder måste nämnas med deras värkliga namn. Allt Guds folk borde komma närmare honom. Då skulle de se synden i dess sanna ljus och förstå, hur misshaglig den är i Guds ögon. Det enkla, bestämda vittnesbördet måste lefva i församlingen, eller ock skall Guds förbannelse lika säkert hvila öfver hans folk, som den hvilade öfver det forna Israel på grund af dess synder.VF 33.1

    Aldrig hafva trogna varningar och tillrättavisningar varit nödigare än i denna tid. Satan har kommit ned med stor makt, vetande, att hans tid är kort. Han öfversvämmar världen med angenäma fabler, och Guds folk önskar, att man sager demVF 33.2

    behagliga saker. Det visades mig, att Guds folkVF 33.3

    måste göra allvarligare, bestämdare ansträngningar för att tillbakatränga det insmygande mörkret. Guds Andes fördolda arbete är nu nödigare än någonsin förut.VF 33.4

    Då jag i min ungdom antog det arbete, som Gud gifvit mig, mottog jag jämte detsamma det löftet, att jag skulle erhålla särskildt bistånd af den mäktige Hjälparen. Mig gafs också det högtidliga uppdraget att troget förkunna Herrens budskap och att icke göra någon skillnad mellan vän och fiende. Hos Gud är intet anseende till person. Vare sig det gäller fattig eller rik, hög eller låg, lärd eller olärd, får af Herrens budbärare intet förräderi äga rum med hänsyn till det åt dem anförtrodda heliga godset.VF 33.5

    Låt icke den tanken uppkomma, att jag ångrar eller tar tillbaka ens ett enda osminkadt vittnesbörd,som jag skickat enskilda personer eller hela folket.Om jag felat I något, så är det däri, att jag icktVF 34.1

    bestämdare och allvarligare bestraffat synderna. Många af bröderna hafva tagit på sig ansvaret att kritisera mitt arbete och föreslå en lättare väg till förbättrandet af det orätta. Till dessa personer önskar jag säga: Jag väljer Guds väg och icke eder. Hvad jag sagt eller skrifvit i vittnesbörden eller förmaningarna är icke för skarpt uttryckt.VF 34.2

    De, som på något sätt vilja försvaga kraften af de skarpa tillrättavisningar, som Gud gifvit mig att förkunna, måste möta sitt arbete i domen. Till dem, som påtagit sig ansvaret att klandra mig och att föreslå en annan väg, som tyckes dem klokare, till dem upprepar jag, att jag icke antager deras förslag. Öfverlämna mig åt Gud och låt honom lära mig. Jag vill taga orden från Herren och förkunna för folket. Jag väntar icke, att alla skola antaga tillrättavisningen och ändra sin lefnad, men jag måste uppfylla min plikt mot alla. Jag vill vandra i ödmjukhet inför Gud och göra mitt arbete för tiden och evigheten.VF 34.3

    Gud har icke gifvit mina bröder det värk, som han gifvit mig. Det har påståtts, att mitt sätt att offentligt bestraffa föranlåtit andra att vara skarpa, kritiska och stränga. Om detta är fallet, måste de afgöra denna sak med Gud. Om andra taga på sig ett ansvar, som Gud icke pålagt dem, om de missakta de råd han åter och åter gifvit dem genom sitt utvalda, ödmjuka värktyg att vara vänliga, tåliga och långmodiga, så äro de allena ansvariga för följderna. Med smärtuppfylldt hjärta har jag mot mina dyraste vänner uppfyllt min plikt, icke vågande att göra det angenämare för mig själf genom att tillbakahålla varningarna, icke ens då det gällt min man. Jag vill icke mindre troget varna andra, vare sig de lyssna därtill eller icke. När jag talar till folket, säger jag mycket, som jag icke förut öfverlagt. Herrens Ande kommer ofta öfver mig. Det tyckes, som vore jag helt bortryckt och icke hos mig själf; åtskilliga personers lif och karaktär stå klara för min själ. Jag ser deras villfarelser och faror och känner mig manad att tala om det, som på detta sätt framställes för mig. Jag vågar icke att motstå Guds Ande.VF 34.4

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents