Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Vittnesbörd För Församlingen, vol. 1

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Oriktigt bruk af vittnesbörden.

    Somliga, som tro på vittnesbörden, hafva begått ett fel däri, att de otillbörligt tvingat dem på andra. Följande är taget ur ett tidigare vittnesbörd angående denna punkt: »Det fanns personer i N., som voro Guds barn och som likväl betviflade vittnesbörden. Andra motsade icke, men vågade icke heller gent emot de öfriga intaga en bestämd ståndpunkt. Några tviflade, och de hade tillräcklig orsak därtill. De falska synerna och fantastiska andaktsöfningarna såväl som de däraf följande onda frukterna hade ett sådant inflytande på värket i N., att sinnena blefvo misstrogna mot allt, som bar namnet ‘ syner’. Alla dessa förhållanden hade bort tagas i betraktande och ett visligt förfarande iakttagas. Man borde aldrig draga till räkenskap eller särskildt påvärka dém, som aldrig sett någon hafva en syn och som icke hafva personlig kännedom om syners inflytande. Sådana personer borde icke beröfvas församlingens välsignelser och rättigheter, om deras kristliga vandel i öfrigt är riktig.VF 22.2

    Det visades mig, att somliga kunde mottaga de offentliggjorda vittnesbörden, dömande trädet efter dess frukter. Andra åter likna den-tviflande Tomas; de kunna icke tro de offentliggjorda vittnesbörden och icke heller känna sig öfverbevisade genom andras utsagor, utan måste själfva se och erhålla bevis. Sådana borde icke bortstötas, utan bemötas med mycket tålamod och broderlig kärlek, till dess de finna sin ståndpunkt och besluta sig för eller emot saken. Om de strida angående synerna, om hvilka de icke hafva någon kännedom, om de fortfara i sitt motstånd mot ting, som de icke hafva någon erfarenhet uti . . . kan församlingen veta, att det icke är rätt med dem.»VF 23.1

    Några af våra bröder hafva haft lång erfarenhet i sanningen och hafva sedan åratal tillbaka känt mig och synernas inflytande. De hafva pröfvat vittnesbördens sanning och uttalat sin tro på dem. De hafva känt Guds Andes mäktiga inflytande hvilande öfver sig till att vittna om synernas sanning. Om personer, som blifvit bestraffade genom vittnesbörden, uppresa sig mot dessa och i hemlighet söka försvaga vårt inflytande, böra dessa behandlas med all för-siktighet, ty deras vandel utgör en fara för dem, som sakna erfarenhet.VF 24.1

    Det första numret af vittnesbörden, som någonsin utgifvits, innehöll en varning för ett ovisligt bruk af det ljus, som genom dem gifvits åt Guds folk. Jag förklarade, att somliga handlat oklokt, därigenom att de vid framhållandet af sin tro för icke troende, hvarvid dessa fordrat bevis, de då föreläst ur mina, skrifter i stället för att hämta bevisen ur bibeln. Det visades mig, att detta handlingssätt vore oklokt och skulle stämma icke troende ogynnsamt mot sanningen. Vittnesbörden kunna icke hafva något värde för dem, som icke känna något af deras ande. I dylika fall borde man aldrig åberopa sig på dem. Äfven andra varningar angående bruket af vittnesbörden hafva tid efter annan blifvit gifna, såsom t. ex. följande:VF 24.2

    »Några af predikanterna befinna sig långt tillbaka. De föregifva sig tro på vittnesbörden, och somliga göra skada genom att uppställa dem som en oeftergiflig regel för personer, som icke hafva någon erfarenhet angående dem. Till på köpet handla de icke själfva därefter, De hafva upprepade gånger haft vittnesbörd, som de fullständigt åsidosatt. Dessas handlingssätt är icke konsekvent.»VF 24.3

    »Jag såg, att somliga sökt draga vinst af hvad Gud visat angående andras synder och orättfärdighet. De hafva tagit det i synerna framställda i dess skarpaste mening och drifvit det så till sin spets, att det endast tjänat till att försvaga åtskilligas tro på det, som Gud visat, samt till att nedstämma och afskräcka församlingen.»VF 25.1

    Fienden tillgriper allt hvad han kan för att fördärfva själar. Fördelaktiga vittnesbörd hafva blifvit gifna angående personer, som innehafva viktiga platser. Sådana personer ha börjat på ett rätt sätt, i det de tagit på sig bördan och utfört sin del i förbindelse med Guds värk, men satan har förföljt dem med sina frestelser, tills de slutligen öfvervunnits. Då nu andra sett deras falska väg, har satan ingifvit dem den tanken, att det måste vara ett fel i de vittnesbörd, som gåfvos dessa personer, eljes skulle dessa män icke hafva visat sig ovärdiga att taga del i Guds värk.VF 25.2

    På detta sätt uppstiga tvifvel angående det ljus, som Gud gifvit. Det, som kan sägas om människor under vissa omständigheter, kan icke sägas om dem under andra. Människorna äro så fattiga på sedlig kraft, så ytterligt själfviska, så själfbelåtna och så lätt uppblåsta, att Gud icke kan arbeta i förbindelse med dem. Ofverlämnade åt sig själfva, löpa de omkring såsom blinda och uppenbara så mycken svaghet och dårskap, att många förvånas öfver, att dylika personer någonsin antogos och blefvo aktade värdiga att stå i förbindelse med Guds värk. Detta är just livad satan önskar. Just detta var hans afsikt ända från den tid, då han först frestade dem att bringa skam öfver Guds värk och kasta ett ofördelaktigt ljus öfver vittnesbörden. Hade de förblifvit där, hvarest deras inflytande icke gjort sig så tydligt gällande på Guds värk, så hade satan icke angripit dem så hårdt, ty då skulle han icke hafva nått sitt mål genom att bruka dem såsom sina redskap för ett särskildt värk.VF 25.3

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents