Värket för vår tid.

Vi stå på tröskeln till stora och högtidliga till-dragelser. Profetiorna gå i uppfyllelse. En underbart, händelserik historia nedtecknas i himmelens böcker. I vår värld befinner sig allt i rörelse. Vi höra krig och rykten om krig. Folken vredgas, och tiden är kommen för domen öfver de döda. Händelserna växla beständigt för att påskynda Guds dag, som mycket hastar. Endast ett ögonblicks tid, så att säga, återstår oss ännu. Men under det redan folk reser sig mot folk och det ena riket mot det andra, äger dock ännu ingen allmän resning rum, ty ännu hållas de fyra vindarna, till dess Guds tjänare blifvit tecknade på sina pannor. Då skola jordens makter uppställa sina krigshärar för den sista stora kampen.VF 133.1

Satan är ständigt sysselsatt med att lägga sina planer för den sista stora striden, då hvar och en tager parti för den ene eller andre. Sedan evangelium i nära två tusen år blifvit förkunnadt i världen, framställer satan för män och kvinnor ännu alltjämt samma scen, som han framställde för Kristus. På ett underbart sätt låter han världens riken i deras härlighet passera förbi dem. Han lofvar allt åt dem, som vilja falla ned och tillbedja honom. På detta sätt söker han bringa människorna under sitt herravälde.VF 133.2

Satan anstränger sig till det yttersta att göra sig själf till Gud och att tillintetgöra alla, som sätta sig upp mot hans makt. Och i närvarande tid böjer sig hela världen inför honom; hans makt antages såsom Guds makt. Profetian i Uppenbarelseboken går i uppfyllelse, att »hela jorden såg med förundran efter vilddjuret» (Upp. 13: 3). Människorna berömma sig i sin blindhet af underbara framsteg och hög upplysning, men för den Allvetandes öga ligger den inre skulden och fördärfvet uppenbara. De himmelska väktarna se jorden uppfylld af våld och brott. Rikedom förvärfvas genom allehanda svek, icke endast genom svek mot människor, utan mot Gud. Människorna begagna Guds medel till att tillfredsställa sin själfviskhet. Allt, hvad de möjligtvis kunna rifva åt sig, måste tjäna deras vinningslystnad. Girighet och sinnlighet taga öfverhand. Människorna omhulda den förste store förförarens egenskaper, de hafva antagit honom som Gud och äro uppfyllda med hans ande.VF 133.3

Men domsvredens moln, hvilka innehålla de element, som förstörde Sodom, hänga öfver dem. Profeten Johannes såg denna scen i sina syner om de tillkommande tingen. Denna djäfvulstjänst blef uppenbarad för honom, och det tycktes honom, som om hela världen stode vid fördärfvets rand. Men då han skådade detta med djupt intresse, såg han skaran af Guds folk, som hålla hans bud. De hade den lefvande Gudens insegel på sina pannor, och han sade: »Här är de heligas tålamod, hvilka hålla Guds bud och Jesu tro. Och jag hörde en röst från himmelen säga: Skrif: Saliga äro de döda, som i Herren dö härefter. Ja, säger Anden, de skola hvila sig från sitt arbete, ty deras gärningar följa dem efter. Och jag såg, och se, en hvit sky, och på skyn satt en, som var lik en människoson och hade på sitt hufvud en gyllene krona och i sin hand en hvass lie. Och en annan ängel kom ut från tämplet och ropade med hög röst till den, som satt på skyn: Sänd din lie och skörda; ty skördetiden har kommit, och säden på jorden har torkat till skörd. Och den, som satt på skyn, lät sin lie gå på jorden, och jorden vardt skördad. Och en annan ängel kom ut från tämplet, som är i himmelen, och hade, äfven han, en hvass lie. Och en annan ängel kom ut från altaret, hvilken hade makt öfver elden, och han ropade med hög röst till den, som hade den hvassa lien, och sade: Sänd din hvassa lie och afbärga drufvorna af vinträdet på jorden; ty dess bär äro mogna. Och ängeln lät sin lie gå på jorden och afbärgade vinträdet på jorden och kastade drufvorna i Guds vredes stora vinpräss» (Upp. 14: 12—19).VF 134.1

När Guds vredes storm bryter ut öfver världen, skall det blifva för många själar en förfärlig uppenbarelse att se sina hus bortsopas, emedan de voro byggda på sanden. Låt dem höra varningen, innan det är för sentl Vi borde känna vårt ansvar att nu arbeta på det allvarligaste för att meddela andra de sanningar, som Gud gifvit för denna tid. Vi kunna icke taga denna sak nog allvarligt. Guds hjärta är rördt. Själar äro kostbara i hans ögon. Kristus grät i dödsångest för denna värld, och för den blef han korsfäst. Gud gaf sinenfödde Son för att rädda syndare, och han vill, att vi skola älska andra, såsom han älskat oss. Han önskar se sådana, som erhållit kunskap om sanningen, meddela den åt sina medmänniskor. Nu är tiden inne att gifva den sista varningen. En särskild kraft ligger för närvarande i framställandet af sanningen, men huru länge skall detta vara? Endast en kort tid ännu. Om det någonsin varit en kris, så är det nu. Alla afgöra nu sitt eviga öde. Människorna måste uppväckas, så att de fatta tidens allvar och närheten af den dag, då den mänskliga pröfningstiden är till ända. Man borde till det yttersta anstränga sig för att göra budskapet för denna tid rätt viktigt för folket. Den tredje ängeln skall utgå med stor kraft. Ingen borde förakta detta värk eller anse det vara af ringa värde.VF 135.1

Det ljus vi erhållit öfver den tredje ängelns budskap är det sanna ljuset. Vilddjurets tecken är just det, som det förkunnats att vara. Ännu fattar man icke allt angående detta ämne, och icke heller skall allt kunna fattas, förrän Gud fullkomligt uppenbarat sin vilja; men ett mycket allvarligt värk måste utföras i vår tid. Herrens befallning till sina tjänare lyder: »Ropa högljudt och spar icke! Upphäf din röst såsom en basun, och förkunna för mitt folk dess öfverträdelser och för Jakobs hus deras synder!» (Es. 58: 1). Vårt värk skall icke genomgå någon förändring i sina hufvuddrag. Det skall stå så klart och tydligt, som profetian gjort det. Vi få icke ingå något förbund med världen i tanke, att vi därigenom skola kunna uppnå mera. Den, som står i vägen för värkets framåtskridande på det sätt Gud bestämt, misshagar Gud. Ingen del af den sanning, som gjort sjundedags adventisterna till hvad de äro, får för svagas. Vi hafva sanningens gamla gränsstenar, erfarenhet och plikt, och vi måste stå fasta i försvarandet af våra grundsatser gent emot hela världen. Det är nödvändigt, att män uppväckas till att framhålla för alla folk Guds lefvande ord. Män ur alla stånd och med olika anlag och gåfvor böra harmoniskt samvärka till ett allmänt resultat. De böra förena sig i värket att bringa sanningen till folket, och hvarje arbetare bör fylla sin särskilda uppgift.VF 136.1

De tre änglarna, som omtalas i Upp. 14:de kap., framställas flygande midt på himmelen och känneteckna deras värk, som förkunna den första, andra och tredje ängelns budskap. Alla äro förenade med hvarandra. Bevisen om de förblifvande, evigt lefvande sanningarna i dessa tre stora budskap, som betyda så mycket för Guds församling och som framkallat så mycket motstånd i den religiösa världen, hafva icke utslocknat. Satan försöker fortfarande att kasta en skugga öfver dessa budskap, så att Guds folk icke klart må kunna urskilja deras betydelse, deras tid och deras plats; men det oaktadt lefva de och skola, så länge tiden varar, mäktigt invärka på våra religiösa erfarenheter. Inflytandet af dessa budskap fördjupas och utvidgas, därigenom att det sporrar tusentals hjärtan till värksamhet och kallar till lif skolor, förlagshus och hälsovårdsanstalter. Alla dessa begagnas af Gud såsom redskap till samarbete i det stora värk, som är framställdt i den första, andra och tredje ängelns budskap, som äro gifna för att varna världens befolkning och förkunna, att Kristus återkommer med stor makt och härlighet. VF 137.1

Syskon, min innerligaste önskan är att genom mina ord göra eder uppmärksamma på vikten af denna tid och betydelsen af de händelser, som nu äga rum. Jag hänvisar eder till de ansträngningar, som nu göras för att inskränka religionsfriheten. Guds heliga åminnelsedag har blifvit nedrifven och i dess ställe står inför världen en falsk sabbat, som icke besitter någon helighet. Men under det mörkrets makter uppreta elementen nedanifrån, sänder Herren, himmelens Gud, krafter ofvanifrån till att möta denna hotande fara, därigenom att han uppväcker sina lefvande sändebud till att upphöja himmelens lag. Nu, just nu är det tid för oss att arbeta i fjärran länder. När Amerika, religionsfrihetens land, skall förena sig med påfvedömet för att förtrycka människornas samveten och tvinga dem att ära den falska sabbaten, då skola hela jordkretsens invånare förledas att följa detta lands exempel. Vårt folk är icke till hälften vaket för att med all makt begagna de fördelar, som stå dem till buds i och för varningsbudskapets ut-bredande.VF 138.1

Himmelens Herre vill icke sända sina straffdomar öfver världen för dess olydnad och öfverträdelse, förrän han sändt sina väktare att varna den. Han vill icke afsluta pröfvotiden, förrän budskapet blifvit ännu bestämdare förkunnadt. Guds lag måste förhärligas och dess fordringar framställas i sin sanna karaktär, på det att folket må kunna besluta sig för eller emot sanningen. Dock skall värket afslutas i rättfärdighet. Budskapet om Kristi rättfärdighet måste ljuda från jordens ena ända till den andra för att bereda Herrens väg. Detta är Guds härlighet, som afslutar den tredje ängelns värk.VF 138.2

Intet värk i vår värld är så stort, så heligt och så härligt, intet värk ärar Gud så mycket som detta evangelii värk. Det nu förkunnade budskapet är det sista nådebudskapet till en fallen värld. De, som hafva förmånen att höra det, men hårdnackadt vägra att gifva akt på varningen, kasta därmed bort sitt sista hopp om frälsning. Det skall icke gifvas någon andra pröfvotid. Sanningens ord: »Det står skrifvet», är det evangelium, som vi skola förkunna. Intet flammande svärd är satt framför detta lifvets träd. Hvar och en, som vill, kan taga däraf. Ingen makt kan hindra någon själ från att plocka dess frukt; alla kunna äta däraf och lefva för evigt.VF 139.1

Den sista församlingen skall genom, gudomliga budskap gifva åt världen hemligheter, i hvilka änglar åstunda att skåda in och som profeter, konungar och heliga önskat att förstå. Profeterna profeterade om dessa ting, och de åstundade att förstå det förutsagda, men denna företrädesrättighet var dem förnekad. De längtade efter att se hvad vi se och att höra hvad vi höra; dock kunde de det icke. Men de skola förstå allt, när Kristus återkommer, då han, omgifven af en skara, som ingen kan räkna, förklarar den återlösning, som han genom sitt stora offer fullbragte.VF 139.2

Sanningarna i den tredje ängelns budskap hafva af somliga blifvit framställda som en torr lära; men i detta budskap bör Kristus, den lefvande, ställas framför människornas ögon. Han bör framhållas såsom den förste och den siste, det stora »Jag Är», såsom Davids rot och ättling, såsom den klara morgonstjärnan. Genom detta budskap skall Guds karaktär i Kristus uppenbaras för världen. Kallelsen skall utgå: »Stig upp på ett högt bärg, du Sions glädjebud, häf upp med makt din röst, du Jerusalems glädjebud! Häf upp den, frukta icke! Säg till Judas städer: Si, eder Gud! Si, Herren, Herren kommer med kraft, och hans arm är väldig. Si, hans lön är med honom och hans vedergällning framför honom. Han skall föda sin hjord såsom en herde, han skall församla lammen i sin famn och fodra de lammdigra» (Es. 40: 9-11).VF 139.3

Vi skola liksom Johannes döparen peka på Jesus och säga: »Se, Guds Lamm, som borttager världens synd! » (Joh. 1; 29). Nu såsom aldrig tillförne bör inbjudningen utgå: »Om någon törstar, så komme han till mig och dricke» (Joh. 7: 37). »Och Anden och bruden säga: Kom! Och den, som hör det, han säge: Kom! Och den, som törstar, han komme, och den, som vill, han tage lifvets vatten för intet» (Upp. 22: 17). Ett stort värk måste utföras och hvarje möjlig ansträngning göras för att framställa Kristus såsom den syndaförlåtande Frälsaren, såsom syndabäraren och såsom den klara morgonstjärnan; och Herren skall gifva oss nåd inför världen, tills vårt värk är fullbordadt.VF 140.1

Medan änglarna hålla de fyra vindarna, måste vi arbeta med all vår förmåga och utan dröjsmål bära ut vårt budskap. Vi måste gifva åt det him melska världsalltet och åt människorna i denna urartade tidsålder bevis på, att vår religion är en tro och en makt, som har sitt ursprung i Kristus, och att hans ord är den gudomlige rådgifvaren. Människosjälar stå på spel; de skola antingen blifva undersåtar i Guds rike eller slafvar under satans grymma hemvälde. Alla skola hafva rättighet att omfatta det hopp, som tillbjudes dem genom evangelium; men huru kunna de höra utan predikan? Den mänskliga familjen är i behof af moralisk förnyelse, en karaktärens förberedelse, för att kunna bestå i Guds närvaro. Själar sväfva i fara att gå förlorade på grund af öfverhandtagande villfarelser i de läror, som äro beräknade på att motvärka evangelii budskap. Hvem vill nu fullständigt inviga sig själf åt Gud såsom hans medarbetare?VF 140.2

När du ser världens fara och elände under satans värksamhet, så uttöm icke din af Gud gifna kraft på onyttig klagan, utan börja att arbeta för dig själf och för andra. Vakna upp och känn ansvar för sådana, som gå förlorade. Om de icke blifva vunna för Kristus, så skola de förlora den eviga saligheten. Tänk på hvad de kunna vinna. Själen, som Gud skapat och Kristus återlöst, är af stort värde på grund af de möjligheter, som ligga framför den, genom de andliga företräden, som blifvit den tillförsäkrad, genom den förmåga den kan besitta, då den väckes till lif genom Guds ord och på grund af den odödlighet, som den kan erhålla af Lifgifvaren, då den böjer sig i lydnad. En själ är för himlen af större värde än en hel värld af ägodelar, hus, fält och pänningar. För en enda själs omvändelse borde vi offra våra medel till det yttersta. En själ, vunnen för Kristus, omstrålas af himmelskt ljus, som genomtränger det moraliska mörkret och tjänar andra själar till räddning.VF 141.1

Kristus lämnade de nio och nittio för att uppsöka och rädda det förlorade fåret; kunna vi fritagas från att göra detsamma? Är icke försummelsen att arbeta, såsom han arbetade, att offra sig, såsom han offrade sig, ett förräderi mot det, som blifvit oss anförtrodt, en förolämpning mot Gud? Låt varningsropet klinga tvärs öfver jorden. Säg folket, att Herrens dag är nära och hastigt för handen. Lämna ingen utan varning. Vi hade kunnat befinna oss i den arma, villfarande själens ställe eller bland vilda folk. På grund af att vi mottagit sanningen före andra, äro vi gäldenärer, skyldiga att meddela den åt dem.VF 142.1

Vi hafva ingen tid att förlora. Änden är nära. Vägen från ena orten till den andra för att utbreda sanningen, skall snart omgifvas af faror på alla sidor. Alla medel skola användas för att spärra vägen för Guds sändebud, så att de icke skola blifva i stånd att göra det, som de nu kunna göra. Vi måste skåda vårt värk öppet i ansiktet och så hastigt som möjligt gå anfallsvis till väga. Af det ljus, som Gud gifvit mig, vet jag, att mörkrets makter arbeta ibland oss med stor kraft nedanifrån; och med smygande steg går satan fram för att fånga de sofvande, liksom vargen fångar sitt byte. Vi hafva nu varningar att gifva, ett värk, som vi kunna utföra, men snart skall det blifva mycket svårare, än vi kunna tänka oss. Må Gud hjälpa oss att förblifva på ljusets väg, att arbeta med våra ögon riktade på Jesus, vår ledare, och tåligt och ståndaktigt söka vinna seger.VF 142.2