Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Jesu bergspredikan

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    “Saliga äro de som lida förföljelse för rättfärdighets skull, ty dem hör himmelriket till.”

    Jesus framhåller icke för sina efterföljare hoppet om att uppnå jordisk ära och rikedom eller ett liv, som är fritt från prövningar; men han framhåller för dem den stora förmånen att vandra med Mästaren på självförnekelsens och försmädelsens väg, därför att världen icke känner dem.JBS 41.3

    Den som kom för att frälsa en förtappad värld, hade upptagit kampen mot de förenade krafterna av Guds och människors fiender. Onda människor och onda änglar sammansvuro sig mot Fridsfursten. Ehuru alla hans ord och handlingar voro uttryck av gudomlig medlidsamhet, väckte dock hans olikhet med världen den bittraste fiendskap. Han ådrog sig det mest hatfulla motstånd, emedan han ej i ringaste mån uppmuntrade tillfredsställelsen av människonaturens onda böjelser.JBS 42.1

    På samma sätt är det också med alla, som vilja leva gudligt i Kristus Jesus. En oavlåtlig strid pågår mellan rättfärdighet och synd, kärlek och hat, sanning och villfarelse. Då någon i sitt liv uppenbarar Kristi kärlek och helighetens skönhet, uppväckes därigenom satans anhängares hat, och fursten över ondskans härar drager ut till strid. Förföljelse och försmädelse bliver deras lott, som besjälas av Kristi Ande. Förföljelsens beskaffenhet är emellertid olika på olika tider, men själva den underliggande principen, den ande, som underblåser det hela, är densamma som ända sedan Abels dagar varit upphovet till all förföljelse mot Guds utvalda.JBS 42.2

    Då människorna söka komma i harmoni med Gud, skola de finna, att korsets förargelse ännu icke upphört. “Furstar och väldigheter och världshärskare” tillika med “ondskans andemakter i himlarymderna” äro uppställda till strid mot alla, som söka vandra i lydnad för himmelens lagar. I stället för att förorsaka sorg borde därför förföljelse medföra glädje för Kristi lärjungar, emedan den är ett bevis på att de vandra i sin Mästares fotspår.JBS 42.3

    Herren har icke lovat befria sitt folk från prövningar, men han har lovat något, som är vida bättre, i det han sagt: “Så länge du lever, må din kraft bestå” (5 Mos. 33: 25). “Min nåd är dig nog, ty kraften fullkomnas i svaghet” (2 Kor. 12: 9). Om det fordras av dig, att du för Kristi skull skall gå in i den brinnande ugnen, skall Jesus där stå vid din sida, såsom han stod mitt ibland de trogna män, vilka hade kastats i den brinnande ugnen i Babylon. De som älska sin Återlösare, skola glädja sig över varje tillfälle de hava att deltaga i hans förnedring och försmädelse. Den kärlek, de hava till sin Herre, förljuvar deras lidanden.JBS 43.1

    Satan har under alla tidsåldrar förföljt Guds folk; han har plågat dem och dödat dem. Men även i själva döden ha de segrat. I sin ståndaktiga tro ha de uppenbarat honom, som är mäktigare än satan. Satan kan plåga och döda kroppen, men han kan icke skada det liv, som är dolt med Kristus i Gud. Han kan kasta kroppen i fängelse, men han kan icke sätta anden i fångenskap. Bortom jordens mörker skåda Herrens trogna den eviga härligheten, och de kunna säga: “Ty jag håller före, att denna tidens lidanden intet betyda i jämförelse med den härlighet, som kommer att uppenbaras på oss.” “Ty vår bedrövelse, som varar ett ögonblick och väger föga, bereder åt oss, i översvinnligen rikt mått, en härlighet, som väger översvinnli-gen tungt och varar i evighet” (Rom. 8: 18; 2 Kor. 4: 17).JBS 43.2

    Genom prövningar och förföljelser blir Guds härlighet, hans karaktär, uppenbarad genom hans utvalda. Hatade och förföljda av världen, uppfostras för densamma. Delaktiggjorda i Kristi lidande, bliva de även delaktiga i hans härlighet. I en himmelsk syn såg profeten Guds folks slutliga seger, som han beskriver sålunda: “Och jag fick se något, som såg ut såsom ett glashav, blandat med eld. Och jag såg dem, som hade vunnit seger ... stå vid glashavet, med Guds harpor i sina händer. Och de sjöngo Moses', Guds tjänares, sång och Lammets sång; de sjöngo: Stora och underbara äro dina verk, Herre Gud, du Allsmäktige; rättfärdiga och rätta äro dina vägar, du folkens konung.” “Dessa äro de, som komma ur den stora bedrövelsen, och som hava tvagit sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Därför stå de inför Guds tron och tjäna honom, dag och natt, i hans tempel. Och han, som sitter på tronen, skall slå upp sitt tabernakel över dem” (Upp. 15: 2, 3; 7: 14, 15).JBS 44.1

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents