“Och när I fasten, skolen I icke visa en bedrövad uppsyn såsom skrymtarna.”

Den fasta, som omtalas i Guds ord, är någonting mer än blott yttre form. Den består ej blott däri, att man avhåller sig från föda samt kläder sig i säck och aska. Den som fastar på grund av en verklig sorg över synden, fäster ej avseende vid det yttre formväsendet.JBS 107.2

Ändamålet med den fasta, som behagar Gud, är icke att plåga kroppen på grund av själens synder, utan fastmer att iståndsätta oss att inse syndens vederstyggliga natur samt att ödmjuka hjärtat inför Gud och att göra oss delaktiga av Guds nåd och kärlek. Till Israel sade Gud: “Riven sönder edra hjärtan, icke edra kläder, och vänden om till Herren, eder Gud” (Joel 2: 13).JBS 107.3

Det tjänar ingenting till att göra botövning eller smickra oss själva med den tanken, att vi med våra egna gärningar kunna förtjäna eller köpa arvsrätt bland de heliga. När denna fråga framställdes till Kristus: “Vad skola vi göra för att utföra Guds gärningar?” svarade han: “Detta är Guds gärning, att I tron på den han har sänt” (Joh. 6:28, 29). Att bättra sig är att vända sig från sig själv till Kristus. Och då vi mottaga Kristus, så att han genom tron införlivas i vårt liv, skall detta visa sig i goda gärningar.JBS 108.1

Jesu sade: “Nej, när du fastar, smörj då ditt huvud och två ditt ansikte, för att du icke må bliva sedd av människorna med din fasta, utan allenast av din Fader, som är i det fördolda.” Vad helst vi göra till Guds ära, skola vi icke göra med bedrövelse och vemodighet, utan med glädje. I Kristi religion finnes ingen dysterhet. Om kristna genom en bedrövad uppsyn giva det intrycket, att de ha blivit missräknade i sin religion, så misstyda de Kristi karaktär och lägga argument i sina fienders mun. Om de än med munnen bekänna, att Gud är deras Fader, visa de världen genom sin sorg och dysterhet, att de äro faderlösa.JBS 108.2

Kristus önskar, att vi skola göra hans tjänst tilldragande, såsom den verkligen är. Våra självförsakelser och vårt hjärtas hemliga prövningar böra vi framlägga för vår barmhärtige Frälsare. Vi böra nedlägga våra bördor vid korsets fot och fortsätta vår pilgrimsfärd, fröjdande oss i hans kärlek, som först har älskat oss. Våra medmänniskor torde aldrig ana, vad som hemligen försiggår mellan själen och Gud, men resultatet av Andens verk i hjärtat skall bliva uppenbart för alla, ty han, “som ser i det fördolda, skall vedergälla dig”.JBS 108.3