Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Jesu bergspredikan

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    “Vårt dagliga bröd giv oss i dag.”

    Första hälften av den bön Jesus lärt oss bedja, handlar om Guds namn, rike och vilja — att hans namn må bliva helgat, hans rike upprättat och hans vilja ske. Om vi sålunda först och främst beflita oss om att tjäna Gud, kunna vi med tillförsikt bedja Gud förse oss med allt vad vi behöva. Om vi ödmjuka oss själva och överlämna oss helt åt Kristus, bliva vi medlemmar av Guds stora familj, och allting i Faderns hus står då till vårt förfogande. Alla Guds skatter såväl i den nuvarande världen som i den tillkommande erbjudas oss. Änglarnas tjänst, Guds Andes gåva, hans tjänares verksamhet — allt är avsett för vår nytta och välsignelse. Även denna världen med allt, som finnes i den, står till vårt förfogande, så framt vi kunna göra oss någon verklig nytta av den. Till och med människors fiendskap mot oss kan bliva oss till välsignelse, i det den bidrager till att utbilda oss för himmelen. “Allt hör ju eder till”, om “I hören Kristus till” (1 Kor. 3:21, 23).JBS 133.2

    Men vi äro såsom barn, som ännu ej kommit i besittning av sitt arv. Gud har ännu ej anförtrott oss denna dyrbara arvedel, på det att satan ej må få tillfälle att bedraga oss, såsom han bedrog våra första föräldrar i Eden. Kristus håller den i säkert förvar, så att ej fördärvaren kan komma åt den. I likhet med ett barn, som ännu ej utfått sitt arv, få vi dagligen, vad vi behöva. Varje dag måste vi bedja: “Giv oss i dag vårt dagliga bröd.”JBS 134.1

    Bliv då ej försagd, om du ej har nog för morgondagen. Du har löftet: “Förtrösta på Herren... så skall du förbliva boende i landet.” Och David säger vidare: “Jag har varit ung och är nu gammal, men jag har icke sett den rättfärdige vara övergiven eller hans säd gå efter bröd” (Ps. 37:3, 25, gamla övers.). Samme Gud, som sände en korp att giva Elias bröd vid bäcken Kerit, skall ej låta ett enda av sina trogna, självuppoffrande barn lida brist. Om den som vandrar i rättfärdighet, står det skrivet: “Sitt bröd skall han få, och vatten skall han hava beständigt.” “De skola icke komma på skam i den onda tiden, och i hungerns dagar skola de varda mättade.” “Han, som icke har skonat sin egen Son, utan utgivit honom för oss alla, huru skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?” (Jes. 33: 16; Ps. 37: 19; Rom. 8: 32). Den som gjorde bördorna och bekymren lätta för sin ensamma moder genom att hjälpa till med att förtjäna uppehället för den lilla familjen i Nasaret, han sympatiserar med varje moder i hennes kamp att förse sina barn med dagligt bröd. Den som kände medlidande med den “misshandlade och övergivna” folkskaran, hyser ännu sympati för de lidande fattiga. Hans händer äro utsträckta mot dem för att välsigna dem, och i själva den bön, han lärde sina lärjungar, skulle de komma ihåg de fattiga.JBS 134.2

    När vi bedja: “Giv oss i dag vårt dagliga bröd”, bedja vi såväl för andra som för oss själva. Och vi erkänna, att vad Gud giver oss är ej endast för oss själva. Gud anförtror sina gåvor åt oss, för att vi må kunna lindra de nödställdas hunger. “Genom din godhet beredde du det åt de betryckta” (Ps. 68: 11). Och han säger: “När du gör ett gästabud, på middagen eller på aftonen, så inbjud icke dina vänner eller dina bröder eller dina fränder, ej heller rika grannar ... Nej, när du gör gästabud, så bjud fattiga, krymplingar, halta, blinda. Salig är du då; ty eftersom de icke förmå vedergälla dig, skall du få din vedergällning vid de rättfärdigas uppståndelse” (Luk. 14: 12—14).JBS 135.1

    “Men Gud är mäktig att i överflödande mått låta all nåd komma eder till del, så att I alltid i allo haven allt till fyllest och i överflöd kunna giva till allt gott verk.” “Besinnen detta: den som sår sparsamt, han skall ock skörda sparsamt; men den som sår rikligt, han skall ock skörda riklig välsignelse” (2 Kor. 9: 8, 6).JBS 135.2

    Bönen om dagligt bröd innefattar ej allenast näring för våra kroppar, utan även det andliga bröd, som kan giva själen evigt liv. Jesus uppmanar oss att “icke verka för att få den mat, som förgås, utan för att få den mat, som förbliver och har med sig evigt liv”. “Jag är det levande brödet, som har kommit ned från himmelen. Om någon äter av det brödet, så skall han leva till evig tid” (Joh. 6: 27, 51). Vår Frälsare är livets bröd, och det är genom att begrunda hans kärlek, som vi näras av det bröd, som kommit ned från himmelen.JBS 136.1

    Vi mottaga Kristus genom hans ord. Och den helige Ande upplåter Guds ord för vårt förstånd och intrycker dess sanningar på våra hjärtan. Vår dagliga bön bör vara, att Gud genom sin Ande måtte i det ord vi läsa uppenbara de sanningar, vilka kunna giva själen den kraft, som behöves för dagens prövningar.JBS 136.2

    Gud har en god avsikt med att lära oss bedja om vad vi behöva av både timliga och andliga välsignelser. Han vill nämligen, att vi skola lära känna vårt beroende av hans ständiga vård, i det han söker draga oss i en nära gemenskap med sig själv. I detta umgänge med Kristus genom bön och betraktelse av hans ords stora och dyrbara sanningar skola våra hungriga och törstiga själar bliva mättade av livets bröd och vederkvickta av livets källa.JBS 136.3

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents