“Var och en, som vredgas på sin broder, han är hemfallen åt Domstolens dom.”

Genom Moses hade Herren sagt: “Du skall ieke hava hat till din broder i ditt hjärta ... Du skall icke hämnas och icke hysa agg mot någon av ditt folk, utan du skall älska din nästa såsom dig själv. Jag är Herren” (3 Mos. 19: 17, 18). De sanningar Jesus framställde voro desamma, som profeterna hade framställt, men genom hjärtats förhärdelse och synd hade de blivit fördunklade.JBS 72.1

Frälsarens ord uppenbarade för hans åhörare den omständigheten, att på samma gång de fördömde andra såsom överträdare, voro de själva lika skyldiga, emedan de hyste hat i sina hjärtan.JBS 72.2

På andra sidan sjön mitt emot det berg där, Jesus höll sin predikan, låg landet Basan, en enslig trakt, vars vilda dälder och skogbeväxta kullar länge hade varit ett lämpligt tillhåll för brottslingar av alla slag. Folket erinrade sig de stölder och mord, som blivit begångna där, och många fördömde ivrigt dessa brottslingar, på samma gång de själva voro hätska och stridslystna samt hyste det bittraste hat mot sina romerska förtryckare och tyckte, att de hade rättighet att hata och förakta alla andra folk, ja, även sådana av sina egna landsmän, som icke i allt hyste samma åsikter, som de själva gjorde. I allt detta överträdde de den lag, som säger: “Du skall icke dräpa.”JBS 72.3

Hatets och hämndens ande hade sin upprinnelse hos satan, och den ledde honom till att döda Guds Son. Den som hyser hat eller illvilliga känslor, besjälas av samma anda, och frukten därav bliver död. Den onda handlingen ligger förborgad i den hämndgiriga tanken såsom plantan i fröet. “Var och en, som hatar sin broder, han är en mandråpare; och I veten, att ingen mandråpare har evigt liv förblivande i sig” (1 Joh. 3: 15).JBS 72.4

“Den som säger till sin broder: Du odåga, han är hemfallen åt stora rådets dom.” I det Gud utgav sin Son för vår återlösning, visade han, vilket högt värde han sätter på varje själ, och han har ej givit någon människa rättighet att tala föraktligt om en annan. Vi kunna se fel och svagheter hos våra medmänniskor, men Gud gör anspråk på varje själ såsom sin egendom. Den är hans på grund av skapelsen och i dubbel bemärkelse hans såsom köpt med Kristi dyrbara blod. Alla äro skapade till Guds avbild, varför även de djupast fallna böra bemötas med aktning och ömhet. Gud skall hålla oss ansvariga för varje föraktligt ord, som vi uttala om en själ, för vilken Kristus givit sitt liv.JBS 74.1

“Vem säger då, att du har något företräde? Och vad äger du, som du icke har fått dig givet? Men har du nu fått dig givet, vad du har, huru kan du då berömma dig, såsom om du icke hade fått det dig givet?” (1 Kor. 4:7). “Vem är du, som dömer en annans tjänare? Om han står eller faller, det kommer allenast hans egen herre vid; men han skall väl bliva stående, ty Herren är mäktig att hålla honom stående” (Rom. 14: 4).JBS 74.2

“Den som säger: Du dåre, han är hemfallen åt det brinnande Gehenna.” I gamla testamentets skrifter brukas ordet “dåre” för att beteckna en avfallen person eller en, som överlämnat sig åt ogudaktighet. Jesus säger här, att den som fördömer sin broder som en avfallen eller en gudsföraktare, visar därigenom, att han själv står under samma fördömelse..JBS 75.1

Om Kristus själv heter det, att då han tvistade med satan om Moses' kropp, “dristade han sig icke att över honom uttala någon smädande dom” (Jud. v. 9). Om Kristus gjort det, hade han ställt sig på satans sida; ty anklagelse är den ondes vapen. Han kallas i bibeln för “brödernas anklagare” (Upp. 12: 10). Jesus brukade icke några av satans vapen, utan mötte honom vid detta tillfälle med dessa ord: “Herren näpse dig.”JBS 75.2

Detta är ett exempel för oss. Då vi komma i strid med Kristi fiender, böra vi ej säga någonting, som uppenbarar en hämndens ande, eller sådant, som på något sätt kan uppfattas såsom smädelse eller anklagelse. Vi borde icke betrakta dem, som äro olika oss, såsom fiender eller avfällingar eller göra dem till föremål för skämt och åtlöje. Den som uppträder såsom ett Guds språkrör, skulle ej yttra ord, som icke himmelens Majestät ville bruka, ens då han tvistade med satan. Även vi böra lämna åt Gud att döma och fördöma.JBS 75.3