Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Jesu bergspredikan

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Kapitel 5—Herrens bön

    “I skolen alltså bedja sålunda.”

    Herrens bön uttalades tvenne gånger av vår Frälsare, först inför den stora folkskaran på berget och sedan, några månader därefter, endast inför lärjungarna. Dessa hade en kort tid ej varit tillsammans med sin Mästare, och då de kommo tillbaka, funno de honom i böneumgänge med sin Fader. Frälsaren tycktes ej märka deras närvaro och fortsatte att bedja högt. Hans ansikte var upplyst av himmelsk klarhet. Han tycktes vara i den Osynliges omedelbara närhet, och i hans ord märktes en livets kraft, såsom från en, som samtalar med Gud.JBS 125.1

    De lyssnande lärjungarna blevo djupt rörda härav. De hade märkt, att han ofta tillbringade långa stunder i ensamhet, bedjande till sin Fader. Sina dagar använde han för att tjäna folket, som trängde sig omkring honom, samt för att avslöja rabbinernas farliga sofisterier, och av detta oupphörliga arbete blev han ofta så trött, att hans moder och bröder, ja, även hans lärjungar hade befarat, att han på detta sätt skulle förkorta sitt liv. Men när han kom tillbaka från sina bönestunder, sedan dagens mödosamma arbete var av slutat, märkte de en stilla frid i hans lugna anletsdrag, och hans närvaro kom dem att erfara en känsla av vederkvickelse och frid. Från dessa med sin Fader tillbringade stunder kom han morgon efter morgon ned från berget för att bringa människorna himmelens ljus. Lärjungarna hade börjat fatta förbindelsen mellan hans bönestunder och den kraft, som uppenbarades i hans ord och gärningar. Då de nu lyssnade till hans brinnande bön, blevo deras hjärtan förödmjukade och fyllda av helig vördnad. När han slutade bedja, erforo de en så djup känsla av sitt behov, att de utropade: “Herre, lär oss att bedja.”JBS 125.2

    Jesus giver dem intet nytt böneformulär, utan upprepar, vad han förut lärt dem, såsom ville han säga: “I behöven förstå, vad jag redan framställt för eder, ty däri ligger en djup betydelse, som I ännu ej haven fattat.”JBS 126.1

    Frälsaren vill dock icke härmed inskränka våra böner till just de ord, han använde. Såsom en bland oss framställer han sitt eget ideal rörande bön — ord så enkla, att de kunna brukas av ett litet barn, men likväl så omfattande till sin betydelse, att de aldrig kunna till fullo fattas ens av det största snille. Han lär oss att komma till Gud med tacksägelse, att göra våra önskningar kunniga, att bekänna våra synder och mottaga Guds nåd i överensstämmelse med hans löfte.JBS 126.2

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents