“Tagen eder till vara för falska profeter.”

Falska lärare skulle uppstå och leda människorna bort från den smala vägen och den trånga porten. För dessa skulle vi taga oss till vara. Ehuru de gå klädda i fårakläder, äro de invärtes glupande ulvar. Jesus säger oss, hur vi skola kunna skilja falska lärare från sanna: “Av deras frukt skolen I känna dem”, säger han. “Icke hämtar man väl vindruvor från törnen eller fikon från tistlar?”JBS 172.1

Han säger icke, att vi skola pröva dem med hänsyn till deras ord eller deras stortaliga bekännelse. De måste dömas i överensstämmelse med Guds ord. “Till lagen, till vittnesbördet”, om de icke tala i överensstämmelse med dessa, så finns det intet ljus hos dem (Jes. 8: 20). “Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord, som giva kunskap” (Ords. 19:27). Vilket budskap förkunna dessa falska lärare? Lär det oss att frukta och ära Gud? Leder det oss till att uppenbara vår kärlek till honom genom ett troget efterlevande av hans bud? Om människorna icke inse den moraliska lagens stora betydelse, om de ringakta Guds bud, om de överträda det minsta av dessa bud och lära människorna så, skola de aktas för intet bland himmelens invånare, och vi kunna då veta, att deras anspråk äro grundlösa. De utföra just det verk, som påbörjades av mörkrets furste, Guds fiende.JBS 172.2

Icke alla äro kristna, som bekänna Kristi namn och hava ett kristligt sken. Jesus sade: “Många skola på den dagen säga till mig: Herre, Herre, hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag betyga för dem: Jag har aldrig känt eder; gån bort ifrån mig, I ogärningsmän” (Matt. 7: 22,23).JBS 172.3

De tro, att de ha rätt, men ha det icke. På samma gång de göra anspråk på att Kristus är deras Herre och tro sig utföra stora gärningar i hans namn, äro de dock ogärningsmän. “Väl hopgöra de med munnen ljuvliga ord, men deras hjärtan stå blott efter egen vinning.” Den som framhåller Guds ord för dem, “är för dem, såsom när någon, som har vacker röst och spelar väl, sjunger en kärleksvisa; de höra väl dina ord, men göra icke efter dem” (Hes. 33: 31,32).JBS 173.1

Att man endast bekänner sig vara en Kristi lärjunge är till ingen nytta. Den tro på Kristus, som frälsar själen, är icke, vad många säga den vara. Man behöver blott tro, icke hålla lagen, säga de; men en tro, som icke leder till lydnad, är förmätenhet. Aposteln Johannes säger: “Den som säger sig hava lärt känna honom och icke håller hans bud, han är en lögnare, och i honom är icke sanningen” (1 Joh. 2:4). Må ingen föreställa sig, att äktheten av någons kristendom eller någons predikan bevisas genom underverk eller genom vad som synes vara Guds särskilda ledning och försyn. Då en person talar förringande om Guds ord och upphöjer sina egna intryck, känslor och handlingar över den gudomliga måttstocken, då kunna vi förstå, att det finns “intet ljus hos dem.”JBS 173.2

Lydnad är provet på lärjungaskap. Det är hållandet av Guds bud, som bevisar människans uppriktighet, i det hon bekänner sig älska Gud. Då den lära, som vi antagit, fördriver synden från våra hjärtan, renar själen från besmittelse och frambringar helgelsens frukter, då kunna vi veta, att den är Guds sanning. Då giv- mildhet, vänlighet ömhjärtenhet och sympati uppenbaras i vårt liv, då hjärtat fröjdas över rättfärdiga handlingar, då vi upphöja Kristus och icke oss själva, då är det uppenbart, att vår tro är av det rätta slaget. “Därav veta vi, att vi hava lärt känna honom, därav att vi hålla hans bud” (1 Joh. 2: 3).JBS 173.3