“Om din högra hand är dig till förförelse, så hugg av den, och kasta den ifrån dig.”

För att förebygga spridningen av sjukdom i kroppen och för att rädda livet kan en människa samtycka till att låta t. o. m. sin högra hand amputeras. Hur mycket mer borde hon då icke vara villig att avstå från allt, som sätter själens liv i fara!JBS 78.1

Själar, som av satan blivit insnärjda i syndens slaveri, bliva genom evangelium återlösta samt delaktig- gjorda av Guds barns härliga frihet. Guds avsikt är ej blott att frälsa från det lidande, som är syndens oundvikliga resultat, utan hans avsikt är att frälsa från själva synden. Den fördärvade och vanställda själen måste renas och omskapas, så att hon kan iklädas “Herrens, vår Guds, ljuvlighet” och förvandlas till likhet med “hans Sons bild” (Ps. 90: 17; Rom. 8: 29). “Vad intet öga har sett och intet öra har hört, och vad ingen människas hjärta har kunnat tänka, vad Gud har berett åt dem, som älska honom” (1 Kor. 2: 9.) Evigheten allena kan uppenbara den härliga bestämmelse, som väntar en till Guds avbild återställd människa.JBS 78.2

För att vi skola uppnå detta höga ideal, måste vi bliva fria från allt, som är ägnat att fördärva själen. Det är genom vår vilja, som synden bibehåller sitt herravälde över oss. Kristus framställer uppoffrandet av vår egen vilja genom bilden av utrivandet av ögat eller avskärandet av handen. Ofta tycks det för oss, som om uppoffringen av vår vilja åt Gud är ett samtyckande å vår sida att bliva krymplingar för hela livet. Men Kristus säger, att det är bättre för oss att förlora en av våra lemmar än att gå miste om det eviga livet. Det vi betrakta som en olycka är ofta ett medel, varigenom den största välsignelse kommer oss till del.JBS 79.1

Gud är livets källa, och endast genom gemenskap med honom kunna vi komma i besittning av livet. “Men en sådan [människa], som allenast gör sig goda dagar, hon är död, fastän hon lever” (1 Tim. 5:6). Endast om vi bliva Guds vilja underdåniga, är det möjligt för Gud att göra oss delaktiga i sitt liv. Endast då vi genom att helt överlämna oss i Guds händer mottaga hans liv, kunna vi övervinna de hemliga synder, som Jesus utpekar. Det är möjligt för oss att dölja dessa i våra hjärtan, så att andra människor ej kunna se dem, men hur skola vi bestå inför Gud?JBS 79.2

Om vi fasthålla det egna jaget och icke äro villiga att foga oss efter Guds vilja, så välja vi döden; ty all synd är för Gud som en förtärande eld. Om vi välja synden och vägra att skilja oss från densamma, så skall Guds närvaro förtära både synden och oss.JBS 79.3

Det kräver uppoffring att överlämna sig åt Gud, men en uppoffring av det lägre för det högre, av det jordiska för det andliga, av det förgängliga för det eviga. Gud har ej för avsikt, att vår vilja skall omintetgöras, ty det är endast genom viljekraftens utövande, vi kunna utföra, vad han ålägger oss. Men vår vilja måste bliva underdånig hans vilja, att den må renas och förädlas, och då vi sålunda komina i harmoni med Gud, kan han genom oss meddela sin kärlek och kraft åt andra. Hur bitter och smärtsam denna uppoffring av vår vilja än må kännas för det själviska och onda hjärtat, är den dock nyttig för oss.JBS 80.1

Jakob lärde ej känna en övervinnande tros seger, ej heller blev han kallad Guds kämpe, förrän han som krympling hjälplöst kastade sig i ängelns armar. Det var då Jakob “haltade på höften”, som Esaus beväpnade skara hejdades på sin framryckning mot honom, och den stolte Farao föll på sitt ansikte inför honom och bad om hans välsignelse. Även vår Frälsningshöv-ding blev fullkomnad genom lidande (Hebr. 2:10). Och trons barn “blevo starka från att hava varit svaga” och “drevo främmande härar på flykten” (Hebr. 11: 34). Så skola “de lama taga byte” och de svaga bliva “såsom David, och Davids hus skall vara såsom ett gudaväsen, såsom Herrens ängel framför dem” (Jes. 33: 23; Sak. 12: 8).JBS 81.1