Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Jesu bergspredikan

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    “Men i edra böner skolen I icke hopa tomma ord såsom hedningarna.”

    Hedningarna trodde, att de med sina böner kunde försona sina synder. Ju längre deras böner därför voro, desto större förtjänst ansågo de dem hava. Om de kunde göra sig heliga genom sina egna bemödanden, så skulle de själva ha någonting att fröjdas över, någon orsak att berömma sig själva. Denna åsikt om bön är grundad på den principen, att människan kan bliva frälst genom egna strävanden — en princip, som ligger till grund för alla falska religions-system. Fariséerna hade antagit detta hedniska begrepp om bön, och ännu är det ingalunda utdött ens bland dem, som bekänna sig vara kristna. Upprepandet av bestämda, sedvanliga meningar, som ej uttrycka hjärtats behov av gudomliga ting, är detsamma som hedningarnas “tomma ord”.JBS 106.2

    Bön är ingen försoning för synd. Den har ej något värde eller någon förtjänst i och för sig. Alla de vackra ord, vi kunna använda, motsvara ej en enda helig önskan. De vältaligaste böner äro blott onödiga ord, om de ej uttrycka hjärtats önskan. Men den bön, som uppstiger från ett uppriktigt hjärta, i det den uttrycker själens enkla behov, såsom om man bad en jordisk vän om en ynnest i förväntan att få den — det är trons bön. Gud önskar icke våra ceremoniella komplimanger, men han finner behag i ett förkrossat hjärtas rop — ett hjärta, som ångrar sin synd och känner sin stora svaghet. Detta rop banar sig väg till vår himmelske Faders nådiga och barmhärtiga öra.JBS 107.1

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents