Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Jesu bergspredikan

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    “Sörjen icke.”

    Han, som givit dig livet, känner också ditt behov av föda för livets uppehälle. Han, som skapat kroppen, vet också, att den behöver kläder. Skall icke den, som skänkt oss den största av alla gåvor, även skänka oss allt, som behöves för att fullständiggöra denna gåva? Jesus hänvisade sina åhörare till fåglarna, som uppstämde sina glada lovsånger och icke bekymrade sig om framtiden. “De så icke, ej heller skörda de”, likväl drager vår himmelske Fader försorg om dem, och Jesus frågar: “Ären I icke myckel mer än de?”JBS 116.2

    Bergssluttningarna och fälten voro prydda med blommor, på vilka daggpärlorna glittrade i morgonsolens strålar, och i det Kristus hänvisade till dem, sade han: “Beskåden liljorna på marken, huru de växa.” Deras sköna former och vackra färger kunna efterapas av människor, men vem kan giva liv åt en enda blomma eller ett enda grässtrå? Varje blomma vid vägkanten har frambragts genom samma makt, som frambragt himmelens otaliga stjärnor. Samma livs-ström från Guds stora hjärta pulserar i alla skapade ting. Fältens blommor äro klädda i en rikare dräkt, än den jordiska konungar någonsin burit. “Kläder nu Gud så gräset på marken, vilket i dag står och i morgon kastas i ugnen, skulle han då icke mycket mer kläda eder, I klentrogne?”JBS 116.3

    Samma väsen, som skapade blommorna och gav fåglarna förmåga att sjunga, säger: “Beskåden liljorna”, “sen på fåglarna”. Av den sköna naturen kunna vi lära mer av Guds vishet, än vad tidens lärda veta. På liljans blomblad har Gud tecknat ett budskap till dig, skrivet på ett språk, som ditt hjärta kan förstå endast i den mån det lär sig att förtrösta på Herren samt bortlägga all själviskhet och allt fördärvbringande bekymmer. Varför har han skapat de sjungande fåglarna och de vackra blommorna, om icke som ett uttryck av sitt fadershjärtas kärlek för att upplysa och förljuva vår levnadsstig? Allt, som är nödvändigt för vår tillvaro, äga vi utan blommor och fåglar. Men Gud är ej nöjd med att förse oss blott med det vi behöva för vår tillvaro. Därför har han uppfyllt jorden och luften och himla-rymden med skona ting, så att vi måtte tara förstå den karlek, som han har till oss. Skapelsens skönhet är blott en ljusglimt från Skaparens strålande härlighet. Om han nu slösat så oändligt mycken omsorg på naturen för att bereda oss glädje och lycka, kunna vi då tvivla på, att han även skall giva oss varje annan välsignelse, som vi behöva?JBS 117.1

    “Beskåden liljorna.” Varje blomma, som öppnar sin blomkalk för solens ljus, lyder samma stora lagar, som styra de himmelska världarna på deras banor. Huru enkelt, huru skönt, huru ljuvt är icke blommans liv! Och genom blommorna önskar Gud kalla vår uppmärksamhet till Kristi älskvärdhet. Han, som iklätt blommorna så mycken skönhet, önskar i ännu högre grad ikläda själen Kristi karaktärs skönhet.JBS 119.1

    “Beskåden liljorna”, säger Jesus, “huru de växa” huru de spira upp ur den kalla, mörka jorden eller ur gyttjan på flodens botten, huru de utveckla sin skönhet och sin ljuva doft. Vem kunde ens drömma om den skönhet och de möjligheter, som ligga dolda i den späda liljeknoppen! Men när Guds däri fördolda liv utvecklas under regnets och solskenets inverkan, beundra människorna blommans skönhet och älskvärdhet. Så kan ock Guds liv utvecklas i varje människosjäl, som låter sig påverkas av hans nåd, vilken utgjutes över varje själ lika fritt som regnet och solskenet. Det är Guds ord, som skapar blommorna, och samma ord frambringar Andens milda karaktärsdrag i människosjälen.JBS 119.2

    Guds lag är kärlekens lag. Gud har omgivit oss med kärlek för att lära oss, att vi ej fått vår tillvaro på jorden endast för att söka själviska fördelar, endast för att sträva och arbeta, så och skörda, utan för att göra livet ljust och glatt och skönt genom Kristi kärlek — att i likhet med blommorna vara andra till glädje genom att bevisa dem kärlek.JBS 119.3

    Fäder och mödrar, låten edra barn inhämta lärdom från blommorna. Tagen dem med eder ut i trädgår den och på fältet under de lövrika träden och lären dem att i naturen läsa budskapet om Guds kärlek. Från fåglar och blommor och träd låten tankarna höjas till Gud. Lären edra barn att i varje skönt och tilldragande föremål se ett uttryck av Guds kärlek till dem. Anbefallen eder religion till dem genom att visa dem, hur skön och upplyftande den är. Låten vänlighetens lag vara på edra läppar.JBS 119.4

    Lären edra barn, att deras karaktär kan förvandlas genom Guds stora kärlek och bringas i harmoni med hans karaktär. Lären dem, att han önskar, att deras liv skola, liksom blommorna, dofta av skönhet. Lären dem, i det de samla de vackra blommorna, att han, som skapat dessa, är ännu skönare än de äro. Sålunda skola deras hjärtan dragas till honom. Han, som är “alltigenom skön”, skall vara för dem som en kamrat, en intim vän, och deras liv skall förvandlas till likhet med hans ädla och rena avbild.JBS 120.1

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents