“Varen alltså I fullkomliga, såsom eder himmelske Fader är fullkomlig.”

Ordet “alltså” innebär en slutsats av något föregående. Jesus har för sina åhörare beskrivit Guds kärlek och stora barmhärtighet. Emedan eder himmelske Fader “är mild mot de otacksamma och onda” (Luk. 6: 35), emedan han har nedlåtit sig att upplyfta eder, därför, sade Jesus, kunnen I bliva honom lika till karaktären och fullkomliga inför människor och änglar.JBS 96.1

Det eviga livets nådetillstånd här i tiden är detsamma som tillståndet i Eden — fullkomlig rättfärdighet, harmoni med Gud, fullkomlig överensstämmelse med hans lags principer. Karaktärens måttstock är i gamla testamentet densamma som i nya, och denna måttstock är ej omöjlig att uppnå. Varje bud och förmaning, som Gud giver, innebär även ett löfte. Gud har gjort det möjligt för oss att bliva honom lika, och han vill själv göra oss sådana, om vi ej sätta vår vilja mot hans och sålunda hindra hans nåd från att omskapa oss.JBS 96.2

Gud har älskat oss med outsäglig kärlek. Och genkärlek till honom uppspirar i våra hjärtan i den mån vi fatta längden och bredden och höjden och djupet av hans kärlek, som övergår allt förstånd. Genom uppenbarelsen av Kristi kärlek, genom kunskap om den kärlek, han bevisade oss, medan vi ännu voro syndare, smältes och besegras det hårdaste hjärta, och syndaren omskapas till ett Guds barn. Härvid använder Gud ej tvångsåtgärder. Nej, kärleken är det medel, han brukar för att utdriva synden ur det mänskliga hjärtat. Genom kärlek förvandlar han högmod till ödmjukhet, fiendskap och otro till kärlek och tro.JBS 96.3

Judarna arbetade hårt för att uppnå fullkomlighet genom egna bemödanden, men lyckades icke. Kristus hade redan sagt dem, att de aldrig med sin egen rättfärdighet kunde vinna inträde i himmelriket. Nu framställer han för dem den karaktär, som alla måste äga för att inkomma i Guds rike. I hela sin bergspredikan beskriver han frukten av denna karaktär, och nu hopsummerar han i få ord dess källa och natur: Varen fullkomliga, såsom Gud är fullkomlig. Lagen är blott en avskrift av Guds karaktär. Hos honom, vår himmelske Fader, se vi de principer, som ligga till grund för hans regering, uppenbarade.JBS 97.1

Gud är kärlek. Likasom ljuset utstrålar från solen, så utflödar kärlek och ljus och glädje från honom till alla hans skapade väsen. Det är hans natur att giva. Hela hans liv är ett utflöde av oegennyttig kärlek. Han förmanar oss att vara fullkomliga, såsom eller på samma sätt, som han är fullkomlig. Såsom han är källan till allt ljus och all välsignelse för hela världsalltet, så böra även från oss ljus och välsignelse utflöda till vår lilla omgivning. Vi äga ingenting i oss själva, men vi upplysas av hans kärleks sol, för att vi skola återspegla hans härlighet. I “hans lånta godhet” kunna vi vara goda och fullkomliga inom vår krets, såsom Gud är inom sin.JBS 97.2

Jesus säger, att vi skola vara fullkomliga, såsom vår Fader är fullkomlig. Äro vi Guds barn, då äro vi också delaktiga av hans natur, och då kunna vi ej annat än vara honom lika. Varje barn lever genom sin Faders liv. Om vi äro Guds barn, födda genom hans Ande, leva vi genom hans liv. I Kristus “bor gudomens hela fullhet lekamligen”, och “Jesu liv” skall “bliva uppenbarat i vårt dödliga kött” (Kol. 2: 9; 2 Kor. 4: 11). Detta liv i oss skall frambringa samma karaktär och yttra sig i samma gärningar som hos honom. Sålunda skola vi komma i harmoni med varje bud i hans lag, ty “Herrens bud är klart och upplyser ögonen” (Ps. 19: 9). Genom kärlek skall “lagens krav uppfyllas i oss, som vandra icke efter köttet, utan efter Anden” (Rom. 8:4).JBS 97.3