Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Jesu bergspredikan

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    “I ären jordens salt.”

    Saltet värderas för sina bevarande eller konserverande egenskaper. Då Kristus därför säger, att Guds barn äro jordens salt, vill han därmed lära dem, att det är hans avsikt att genom sin nåds inflytelse göra dem till medel för andras frälsning. Guds syftemål med att välja ett folk och avskilja det från världen är ej blott, att detta folk skulle vara hans barn, utan även att världen genom dem måtte bliva delaktig av hans frälsande nåd (Tit. 2: 11).JBS 50.1

    Då Gud valde Abraham, gjorde han det ej blott för att Abraham skulle bliva hans vän, utan han ville göra Abraham till ett redskap, genom vilket andra folk kunde få del av de särskilda välsignelser, som han ville göra dem delaktiga av. Jesus sade i den bön, han strax före sin korsfästelse bad för sina lärjungar: “Och jag helgar mig till ett offer för dem, på det att ock de må vara i sanning helgade” (Joh. 17: 19). Så skola ock de kristna, som blivit luttrade genom sanningen, äga frälsande egenskaper, som äro ägnade att bevara världen från att försjunka i hopplöst fördärv.JBS 50.2

    Saltet måste blandas med det, som skall saltas; det måste ingjutas däri och helt genomtränga det, annars kan saltet ej bevara det från föruttnelse. Så är det även genom personlig beröring med människorna, som dessa kunna påverkas av evangelii frälsande kraft. De frälsas ej i massa, utan som individer. Ett personligt inflytande är härvid en dragande kraft. Vi måste komma i nära gemenskap med dem vi önska hjälpa.JBS 51.1

    Saltets sälta föreställer den kristnes andliga kraft hans hjärta, uppfyllt av Jesu kärlek, hans liv, genomsyrat av Kristi rättfärdighet. Kristi kärlek genomsyrar och påverkar. Då den är ingjuten i våra hjärtan, utflödar den till andra. Vi måste komma i nära beröring med våra medmänniskor, så att deras hjärtan uppvärmas av vår sympati och vår kärlek till dem. Från en allvarlig kristen utflödar ständigt en genomträngande livsenergi, som ingjuter ny andlig kraft i de själar, för vilka han verkar. Ej människans egen kraft, utan den helige Andes kraft förmår omskapa människan.JBS 51.2

    Jesus tillade en allvarlig varning: “Men om saltet mister sin sälta, varmed skall man då giva det sälta igen? Till intet annat duger det än till att kastas ut och trampas ned av människorna” (Matt. 5: 13).JBS 51.3

    Under det Jesus talade, kunde folket se det glittrande saltet på stigarna, där det utkastats, emedan det hade förlorat sin sälta och nu ej mer var till någon nytta. Detta var en trogen bild av fariséernas tillstånd och den inverkan deras religion hade på folket. Det framställde livet hos varje människa, som förlorat Guds nåds kraft och därför blivit kall och okristlig. En sådan människa, vilken bekännelse hon än må hava, betraktas av människor och änglar som andefattig och oangenäm. Det är till sådana Kristus säger: “Jag skulle önska, att du vore antingen kall eller varm. Men nu, då du är ljum och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun” (Upp. 3 : 15, 16).JBS 51.4

    Utan levande tro på Kristus såsom en personlig Frälsare kunna vi icke göra vår inflytelse gällande gent emot världens otro. Vi kunna ej delgiva andra, vad vi icke själva äro i besittning av. Endast i den mån vi troget och nitiskt tjäna Kristus, kunna vi utöva en inflytelse för människosläktets upplyftande och välsignelse. Äga vi ingen verklig kärlek, ingen verklig kristlig erfarenhet i vår gudstjänst, så ha vi heller ingen kraft att hjälpa andra, ingen förbindelse med himmelen, ingen kristlig sälta i vårt dagliga liv. Om den helige Ande ej kan använda oss som redskap, genom vilka han kan meddela andra sanningen, såsom den är i Kristus Jesus, så äro vi som salt, vilket mist sin sälta och därför är onyttigt. Genom brist på Kristi nåd vittna vi inför världen, att den sanning, vi bekänna oss tro, ej äger någon helgande kraft, och så långt vår inflytelse sträcker sig, omintetgöra vi då genom den det gudomliga ordets verkan. “Om jag talade både människors och änglars tungomål men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal. Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap, och om jag hade all tro, så att jag kunde förflytta berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet. Och om jag gåve bort allt vad jag ägde till bröd åt de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp men icke hade kärlek, så vore detta mig till intet gagn” (1 Kor. 13: 1—3).JBS 52.1

    När kärleken fyller hjärtat, flödar den ut till andra, men ej på grund av deras ynnestbevis, utan emedan kärleken är drivfjädern. Kärleken förvandlar karaktären, behärskar våra böjelser, underkuvar fiendskapen och förädlar våra känslor. Denna kärlek omfattar hela världsalltet och är i harmoni med änglarnas kärlek i deras tjänst för mänskligheten. Om en sådan kärlek fyller hjärtat, förljuvar den hela livet och sprider välsignelse överallt omkring sig. Detta och detta allena kan göra oss till jordens salt.JBS 53.1

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents