Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Apostlagärningarna

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Kapitel XXXVI—Affall i Galatien.

    Under sin vistelse i Korint hade Paulus orsak att hysa allvarliga farhågor rörande en del af de församlingar, som redan blifvit bildade. Under inflytelsen af falska lärare, som hade uppstått bland de troende i Jerusalem, begynte tvedräkt, irrläror och grofva synder att hastigt sprida sig bland de troende i Galatien. Dessa falska lärare uppblandade evangelii sanningar med judiska stadgar. De åsidosatte det beslut, som hade fattats af apostlarnas råd i Jerusalem, och sökte påtvinga de omvända hedningarna den ceremoniella lagens förordningar.Ag 377.1

    Ställningen var kritisk. De fördärfliga inflytelser, som sålunda inkommit i församlingarna, hotade dem med en snar upplösning. Detta smärtade Paulus djupt, och han ängslades mycket öfver denna uppenbara brytning bland dem, som han så troget hade undervisat i evangelii principer. Han skref genast till de troende, som sålunda fallit i villfarelse, och blottade de falska teorier, som de hade antagit, samt be- straffade med stor stränghet dem, som begynt affalla från tron. Sedan han hälsat bröderna med dessa ord: “Nåd vare med eder och frid af Gud Fader och vår Herre Jesus Kristus”, tillställde han dem följande skarpa tillrättavisning: “Jag förundrar mig, att I så snart låten afvända eder från den, som har kallat eder i Kristi nåd, till ett annat slags evangelium, hvilket icke är ett annat; endast att några finnas, som förvilla eder och vilja förvända Kristi evangelium. Men om ock vi eller en ängel från himmelen annorlunda predikade evangelium för eder, än vi hafva predikat för eder, han vare förbannad! Såsom vi förut hafva sagt, så säger jag ock nu åter: Om någon för eder annorlunda predikar evangelium, än I hafven undfått, han vare förbannad”! Paulus ‘ lära hade varit i harmoni med skrifterna, och den Helige Ande hade bekräftat hans verksamhet; därför förmanade han sina bröder att icke lyssna till någonting, som var i strid med de sanningar, som han hade lärt dem.Ag 377.2

    Aposteln bad dessa troende galater att noga öfverväga sina första erfarenheter i det kristliga lifvet. “O, I oförståndiga galater”, utropar han, “hvem har tjust eder, inför hvilkas ögon Jesus Kristus förut blifvit målad såsom korsfäst? Detta vill jag allenast veta af eder: Hafven I undfått Anden af lagens gärningar eller af trons predikan? Ären I så oförståndiga? I hafven begynt i Anden; skolen I nu lykta i köttet? Hafven I då förgäfves erfarit så mycket, om det eljest verkligen är förgäfves? Den, som gifver eder Anden och verkar krafter bland eder, gör han det genom lagens gärningar eller genom trons predikan”?Ag 378.1

    Sålunda ställde Paulus de troende galaterna inför deras eget samvetes domstol samt sökte hejda dem från att gå vidare på villfarelsens bana. Förtröstande på Guds makt att frälsa samt nekande att erkänna de affallnas läror, sökte aposteln visa galaterna, att de hade blifvit storligen bedragna, men att de genom omvändelse till sin förra tro på evangelium ännu kunde besegra satan i hans planer. Han intog en fast ståndpunkt på sanningens och rättfärdighetens sida, och den oryggliga tro, han visade på det budskap han hade förkunnat för dem, ledde många, som hade begynt att tvifla, till att förnya sin trohet mot Frälsaren.Ag 378.2

    Huru annorlunda uppträdde ej Paulus mot galaterna än mot bröderna i Korint! De troende i Korint bestraffade han med försiktighet och ömhet; men mot galaterna var han ganska sträng. De troende i Korint hade blifvit öfvervunna af frestelse. De blefvo bedragna af falska lärares listiga sofisteri, en framställning af villfarelse under sanningens förklädnad, och på detta sätt blefvo de förvillade och vilseförda. För att lära dessa att skilja mellan det falska och det sanna, fordrades försiktighet och tålamod. Stränghet eller ovisligt hastverk å Paulus’ sida skulle hafva tillintetgjort hans inflytelse öfver inånga af dem, som han så gärna önskade hjälpa.Ag 379.1

    Men i församlingen i Galatien hade uppenbar villfarelse inkommit och höll på att uttränga evangelii budskap. Kristus, trons sanna grundval, blef i verkligheten förkastad för judendomens föråldrade ceremonier. Aposteln såg, att om de troende i Galatien skulle räddas från de farliga inflytelser, som hotade dem, måste afgörande mått och steg vidtagas och de strängaste varningar gifvas.Ag 379.2

    Hvarje Kristi tjänare bör lära sig att lämpa sin verksamhet efter tillståndet bland dem, som han söker att hjälpa. Ömhet, tålamod, beslutsamhet och ståndaktighet äro nödvändiga karaktärsdrag; men dessa måste utöfvas med en klok urskiljningsförmåga. Att handla visligt med olika klasser under olika tillstånd och förhållanden fordrar en visdom och urskiljningsförmåga, som blifvit upplyst och helgad genom Guds Andes inflytelse.Ag 379.3

    I sitt bref till de troende i Galatien omtalade Paulus i korthet de ledande händelserna i förbindelse med sin egen omvändelse och sina tidigare erfarenheter i det kristliga lifvet. Han ville härigenom visa dem, att det var genom en särskild uppenbarelse af gudomlig kraft, som han blef ledd till att se och fatta evangelii stora sanningar. Det var genom undervisning direkt från Gud, som Paulus föranleddes att varna och förmana galaterna på ett så allvarligt och bestämdt sätt. Han skref ej på ett tveksamt och tviflande sätt, utan med en förvissning, som härledde sig från en fast öfverbevisning och absolut kännedom om det verkliga förhållandet. Han framställde tydligt skillnaden mellan mänsklig undervisning och den undervisning, som erhölls direkt från Kristus.Ag 380.1

    Aposteln uppmanade galaterna att lämna de falska ledare, som hade fört dem på afvägar, samt att återvända till den tro, som kännetecknats af ogensägliga bevis på Guds bifall. De män, som hade försökt att få dem att förkasta sin tro på evangelium, voro skrymtare, oheliga i sitt hjärta och fördärfvade i sitt lefverne. Deras religion bestod blott i en mängd ceremonier, genom hvilkas iakttagande de väntade att vinna Guds ynnest. De kände ingen dragning till det evangelium, som fordrade lydnad för ordet: “Utan att en varder född på nytt, kan han icke se Guds rike”. 1Joh. 3:3. De tyckte, att en religion, som var grundad på en sådan lära, fordrade för stor uppoffring, och de fasthöllo därför sina villfarelser, bedragande sig själfva och andra.Ag 380.2

    Att antaga yttre religionsformer i stället för ett heligt hjärta och ett heligt lefverne är ännu lika behagligt för den opånyttfödda naturen som i de dagar, då dessa judiska lärare lefde. Nu såväl som då finnas falska religionslärare, och många lyssna med ifver till deras teorier. Satan beflitar sig alltid om att leda människornas sinnen bort från salighetens hopp genom tron på Kristus och lydnad för Guds lag. I hvarje tidsålder lämpar ärkefienden sina frestelser efter fördomarna och böjelserna hos dem han söker bedraga. I den apostoliska tiden ledde han judarna till att upphöja ceremoniallagen och förkasta Kristus; i vår tid lyckas han få många kristna bekännare att under föregifvande att hedra Kristus vanära den moraliska lagen och att tro den läran, att dessa bud kunna öfverträdas utan fara för straff. Det är hvarje Guds tjänares plikt att intaga en bestämd och afgörande ståndpunkt gent emot dessa förvändare af tron och att modigt blotta deras irrläror med sanningens ord.Ag 381.1

    I sitt försök att återvinna galaternas förtroende försvarade Paulus på ett mästerligt sätt sin ståndpunkt som en Kristi apostel. Han förklarade sig vara en apostel, “icke från människor eller genom någon människa, utan genom Jesus Kristus och Gud Fader, som har uppväckt honom från de döda”. Icke från människor utan från himmelens högsta myndighet hade han fått sitt uppdrag. Och hans ställning hade blifvit erkänd af ett allmänt råd i Jerusalem, efter hvars beslut han hade rättat sig i hela sin verksamhet bland hedningarna.Ag 381.2

    Det var icke för att upphöja sig själf, utan för att upphöja Guds nåd, som Paulus sålunda för dem, som förnekade hans apostlaämbete, framlade bevis för att han ansåg sig “i intet afseende stå efter de höge apostlarna”. 22 Kor. 11:5. De, som sökte förringa hans kallelse och verk, satte sig mot Kristus, hvilkens nåd och kraft uppenbarades genom Paulus. Aposteln blef på grund af fiendens motstånd nödsakad att handla med bestämdhet för att bibehålla sin ställning och myndighet.Ag 382.1

    Paulus förmanade dem, som en gång hade känt Guds kraft i sitt lif, att återvända till sin första kärlek till evangelii sanningar. Med ogensägliga argument framhöll han för dem deras saliga förmån att blifva fria män och kvinnor i Kristus, genom hvilkens försonande nåd alla, som helt öfverlämna sig åt honom, blifva beklädda med hans rättfärdighet. Han vidhöll den åsikten, att hvarje själ, som önskar blifva frälst, måste hafva en sann personlig erfarenhet i de ting, som tillhöra Gud.Ag 382.2

    Apostelns enträgna förmaning blef ej fruktlös. Den Helige Ande verkade med stor kraft, och många, hvilkas fötter hade beträdt främmande stigar, vände om till sin förra tro på evangelium, och de blefvo sedan ståndaktiga i den frihet, hvarmed Kristus hade gjort dem fria. Deras dagliga lif uppenbarade nu Andens frukter: “kärlek, fröjd, frid, långmodighet, mildhet, godhet, trohet, saktmodighet, återhållsamhet”. Guds namn blef förhärligadt, och de troendes antal förökades med många nya själar på dessa trakter.Ag 382.3

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents