Obegriplig kärlek

Vem kan fatta en sådan kärlek som här visas! Änglaskaran såg med undran och sorg honom, som hade varit himmelens majestät och som hade burit härlighetens krona, nu bära törnekronan, ett blödande offer för en ursinnig folkmassa, som hade piskats upp till ett vansinnets hysteri på grund av Satans vrede. Beskåda den tålmodige Smärtornas man! På hans huvud är en törnekrona. Blodet flöt från hans sargade hud. Allt på grund av synden! Ingenting kunde ha förmått Kristus att lämna sin ära, sitt majestät i himmelen och komma till en syndig värld för att bli föraktad, ringaktad och förnedrad av dem som han kom för att frälsa, och slutligen lida på korset, utom en evig, försonande kärlek, som för alltid kommer att förbli ett mysterium.VFF1 241.3

O, förundra er ni himlar, men förvåna dig du jord! Beskåda förtryckaren och den förtryckte! En stor skara människor omringar världens Frälsare. Hån och smädelse blandas med grova, hädiska eder. Hans ringa jordiska härkomst och hans ödmjuka liv kommenteras av okänsliga brottslingar. Hans krav på att vara Guds Son gjorde översteprästerna och de äldste gyckel av. Vulgära skämt och försmädliga ord gick från den ene till den andre. Satan hade full kontroll över sina tjänares sinnen. För att kunna göra detta effektivt hade han börjat med de förnämsta prästerna och de äldste och ingett dem religiöst raseri. De drevs ay samma sataniska anda som styr den grövsta och mest förhärdade brottsling. Det finns en förvrängd samstämmighet i allas känslor från de hycklande prästerna och äldste till den mest förnedrade. Kristus, Guds Son, leddes framåt och korset lades på hans skuldror. Vid varje steg han tog flöt blodet från hans sår. Omgiven även fanatisk skara bittra fiender och okänsliga nyfikna, leddes han bort för att korsfästas. “Han blev plågad, fastän han ödmjukade sig och icke öppnade sin mun, lik ett lamm, som föres bort att slaktas, och lik ett får, som är tyst inför dem som klippa det - ja, han öppnade icke sin mun.” (Jes. 53: 7.)VFF1 242.1