Offentlig bön

Kristus sökte inpränta hos lärjungarna att deras böner skulle vara korta och uttrycka just det de önskade och inget mer. Han visar här bönens längd och dess innehåll, den skall ge uttryck för både timliga och andliga välsignelser och den tacksamhet man känner. Hur omfattande är inte denna mönsterbön! Den täcker allas verkliga behov. En eller två minuter är tillräckligt för varje ordinär bön. Det kan finnas tillfällen där bön på ett särskilt sätt dikteras av Guds Ande, där bönen frambärs i Anden. Själens längtan blir ångestfylld och suckar efter Gud. Anden kämpar såsom Jakob gjorde och vill inte ge upp utan att Guds kraft på ett sårskilt sått visar sig. Detta åt som Gud vill ha det.VFF1 297.3

Men många beder på ett torrt, predikomässigt sått. De beder för människor, inte till Gud. Om de bad till Gud och verkligen förstod vad de höll på med, skulle de bli varnade av sin högljuddhet. De håller föredrag för Herren på bönens sått, som om universums Skapare behövde sårskild information når det gäller allmänna frågor i förhållande till det som händer i världen. Alla sådana böner år såsom ‘en ljudande malm och en klingande cymbal. Det görs inga anteckningar om sådana i himmelen. Guds änglar år uttröttade på dem, liksom de människor, som tvingas att lyssna till dem.VFF1 298.1

Man fann ofta Jesus i bön. Han drog sig undan till ensamma skogsdungar eller till bergen för att dör framställa sina önskningar för sin Fader. Når dagens arbete och omsorger var slut, och når de trötta sökte vila, tog Jesus tid till bön. Vi borde inte avråda från bön, ty det finns alltför litet av vaksamhet och bön. Och ännu mindre från bön i Anden, och detsamma gäller bön med förståndet. Ivrig och effektiv bön år alltid på sin plats och kommer aldrig att trötta ut någon. Sådana böner intresserar och förnyar alla som har kårlek till bön.VFF1 298.2

Enskild bön försummas och det år dårför som så många frambår så långa, tröttande och oandliga böner när de samlas för att tillbedja Gud. De går i sina böner igenom en hel veckas försummelser och beder om och om igen, i det att de hoppas att de skall kunna gottgöra sina försummelser och på så sått sona sina dåliga samveten, som plågar dem. De hoppas att de skall kunna utbedja sig själva Guds ynnest. Men ofta leder dessa böner till att andras sinnen förs ned till deras egen andliga nivå, i andligt mörker. Om de kristna ville ta emot Kristi undervisning, når det gäller vaksamhet och bön, skulle de bli mer upplysta i sin tillbedjan av Gud.VFF1 298.3

Vi måste samlas omkring korset. Kristus och honom korsfäst måste bli temat för vår meditation, vårt samtal och våra varmaste och lyckligaste känslor. Vi borde vid dessa sårskilda tillfällen ägna oss åt att friskt och levande i våra tankar bevara allt vi får från Gud, och uttrycka vår tacksamhet för hans stora kårlek och vår villighet att anförtro allt i de händer, som spikades fast på korset för vår skull. Vi skulle lära oss att här tala Kanaans tungomål och sjunga Sions sånger. Genom korsets mysterium och härlighet kan vi uppskatta värdet av människan och då skall vi se och känna det viktiga i att verka för våra medmänniskor, för att de skall kunna upphöjas till Guds tron. (Band 4, sid. 462, 1880.)VFF1 299.1