Ett kränkt samvete

Käre broder X! Jag känner mig förpliktad att skriva några rader till dig. Jag har fått se en del sam gäller ditt problem och som jag inte kan tiga med. Jag fick se att Satan drog nytta av det faktum att din hustru inte hade tagit emot adventbudskapet. Du kastades in i en gemenskap med en fördärvad kvinna - vars steg leder tillf fördärvet. Han säger sig ha stor sympati för dig på grund av det motstånd du mött från din hustru. Likt ormen i Eden har hon visat sig mycket tilldragande. Hon har gett dig intrycket att du är en bedragen man, och att din fru inte uppskattade dina känslor och inte gav din kärlek gensvar. Hon framhöll också att ett misstag hade gjorts i ditt äktenskapliga förhållande, tills du insåg att en livslång trohet enligt äktenskapslöftena till henne som du hade tagit till din hustru, skulle komma att bli som tyngande kedjor. Du gick för att få sympati av denna kvinna med sitt änglalika tal. Du utgöt inför henne det sam endast borde ha sagts till din hustru, sam du hade lovat att ära, älska och troget hålla dig till så länge sam ni båda lever. Du glömde bart att alltid vaka och bedja för att du inte skulle komma i frestelse. Ditt samvete stördes av ett brott. Du förorsakade i beskrivningen över ditt liven fruktansvärd fläck i himmelen. Ändå kan djup ödmjukhet och ånger inför Gud tas emot av honom. Kristi blod kan borttvå dessa synder.VFF1 211.1

Du har fallit, ja, fallit förskräckligt. Satan lurade dig in i sina nät och därefter lämnade han dig själv att ta dig ut därifrån så gott du kunde. Du har blivit oroad, förvillad och fruktansvärt frestad. Ett skyldigt samvete bekymrar dig. Du litar inte längre på dig själv och tycker att alla andra misstror dig. Du är misstänksam mot dig själv och förmodar att misstro mot dig också finns i alla andras hjärtan. Du har inte längre tilltro till dig själv och föreställer dig att inte ens dina bröder litar på dig. Satan framställer ofta det förgångna för dig som om det inte är någon mening för dig att söka leva i harmoni med sanningen, ty den vägen är alltför trång för dig. Du har blivit besegrad, och därför drar nu Satan nytta av din syndiga väg och söker få dig att tro, att det är omöjligt för dig att få försoning.VFF1 212.1

Du är nu på Satans slagfält och mitt uppe i en svår strid. Den skyddsmur som är uppbyggd runt varje familj och som gör den helig, har du brutit ned. Nu plågar Satan dig nästan ständigt. Du kan inte slå dig till ro. Du söker nu att göra bröderna ansvariga för dina motstridiga känslor, dina tvivel och din misstro. Du har en känsla av att de felar och inte ger dig den tillsyn du behöver. Problemen finns hos dig själv! Du vill gå din egen väg. Du har inte “rivit sönder ditt hjärta” inför Gud och med ånger och förkrosselse kastat dig ned inför honom syndig, oren och förlitande dig på hans nåd. Dina ansträngningar att frälsa dig själv kommer, om du framhärdar med dem, att leda till din säkra undergång.VFF1 212.2

Du måste upphöra med din avundsjuka och ditt felfinnande. Vänd din uppmärksamhet mot dig själv och förlita dig med ödmjuk ånger på Kristi blod, och rädda din egen själ. Förbered dig noggrant för evigheten. Om du vänder dig bort från sanningen är du förlorad och även din familj är förlorad. Sedan den heliga, bevarande skyddsmuren, som omger familjens inre privatliv, en gång brutits ned, är det svårt att bygga upp den igen. Men i Guds kraft, och endast i hans kraft, kan du göra detta. Sanningen, den heliga sanningen, är ditt ankare som kommer att frälsa dig från att driva med strömmen mot brott och undergång.VFF1 212.3

När samvetet en gång överträtts är .det mycket försvagat. Det behöver kraft genom ständig vaksamhet och bön. Du står på en slipprig plats. Du behöver all den kraft som sanningen kan ge, för att skydda dig och rädda dig från att totalt lida skeppsbrott. Liv och död ligger framför dig, vilket vill du välja? Om du insett det nödvändiga i att ha fasta grundprinciper, och inte låtit impulser leda dig att lätt bli missmodig, utan varit beredd att uthärda svårigheter, då skulle du inte ha blivit besegrad. Du har handlat utifrån stundens ingivelse. Du har inte, likt den fullkomliga förebilden, varit villig att uthärda motsägelser från syndare. Vi har blivit uppmanade att komma ihåg honom som uthärdade detta, för att vi inte skall förtröttas och ge upp. Du har varit svag som ett barn och inte haft någon kraft att uthärda. Du har inte känt det nödvändigt att bli styrkt, fast grundad och uppbyggd i tron.VFF1 213.1