En lektion i ödmjukhet

Jesus vår Frälsare, har gett tydliga lektioner i ödmjukhet till alla, men i synnerhet till evangelii förkunnare. Betydelsen av ödmjukhet var en av de sista lärdomar han gav sina lärjungar då hans verk på jorden nästan var fullbordat och han, med all makt i sina händer och all ära på sitt huvud, stod i begrepp att återvända tillbaka till .in Faders tron, varifrån han hade kommit. Medan hans lärjungar stred om vem som skulle vara den störste i det utlovade riket, klädde han sig som tjänare och tvådde fötterna, på dem som kallade honom Herre och Mästare.VFF1 557.1

Hans tjänst var nästan fullbordad, han hade bara ytterligare några lärdomar att ge. Och för att de aldrig skulle glömma det rena och fläckfria Guds-lammets ödmjukhet, ödmjukade sig det mäktiga och verksamma offerlammet till att två sina lärjungars fötter. Det skulle vara gott för er, och för våra predikanter i synnerhet, att ofta begrunda avslutningsscenerna i vår Återlösares liv. Omgiven av frestelser som han var, kan vi här få lärdomar av den allra största betydelse för oss.VFF1 557.2

Det vore väl använd tid att varje dag tillbringa en timme i meditation och påminna oss Kristi liv från krubban till Golgata. Vi borde se på det punkt för punkt och i vår fantasi levandegöra varje scen, och i synnerhet avslutningsscenerna i hans jordiska liv. Genom att på så sätt begrunda hans undervisning och lidande och det oändliga offer som han gjorde för människosläktets återlösning, kan vi stärka vår tro och levandegöra vår kärlek och bli mera genomsyrade av den anda som uppehöll vår Frälsare.VFF1 557.3

Om vi till sist skall bli frälsta, måste vi alla lära ångerns och trons läxa vid korsets fot. Kristus led förödmjukelse för att frälsa oss från den eviga förödmjukelsen. Han samtyckte till att bli hånad, förlöjligad och ärekränkt för att skydda oss. Det var våra överträdelser som gjorde att mörkrets täta slöja omslöt hans gudomliga själ och framtvingade ropet från honom, som från en som var slagen och övergiven av Gud. Han bar våra sorger, han led smärtan för våra synder. Han gjorde sig själv till ett syndoffer, för att vi genom honom skulle bli rättfärdiga inför Gud. Allt nobelt och ädelt inom människan ger gensvar vid en meditation om korset.VFF1 558.1

Jag längtar efter att se våra förkunnare uppehålla sig mer omkring Kristi kors, och under tiden kommer deras hjärtan att mjukna och övervinnas av Frälsarens oförlikneliga kärlek, som tvingade fram detta oändliga offer. Om våra predikanter i samband med sanningens teori, dröjde mer omkring praktisk gudsfruktan och talade ut ifrån ett hjärta som är fyllt av sanningens Ande, skulle vi se många fler människor samlas omkring -sanningens baner. Deras hjärtan skulle gripas av vädjan från Kristi kors och av Jesu oändliga generositet i sitt lidande för människan. Dessa vitala ämnen, ” förening med våra trospunkter, skulle åstadkomma mycket gott bland människor. Men förkunnarens hjärta måste vara fyllt med en upplevd kunskap om Kristi kärlek.VFF1 558.2

Korsets mäktiga argument kommer att överbevisa om synd. Guds gudomliga kärlek för syndare uttryckt i gåvan av hans Son som led skam och död för att de må bli förfinade och begåvade med det eviga livet, är ämne för ett helt livs studium. Jag uppmanar er att på nytt studera Kristi kors. Om alla stolta och skrytsamma människor som strävar efter människors applåder och efter upphöjelse, rätt kunde bedöma jordens högsta värden och ära i kontrast till Guds Sons värde, han som blev förkastad, föraktad och bespottad av dem han kom för att frälsa, hur värdelöst skulle då inte all den ära vara som dödliga människor kan ge.VFF1 558.3

Guds ord påpekar plikter, som om de efterlevs kommer att bevara Guds folk ödmjuka och skilda från världen, och från att avfalla i likhet med de allmänna kyrkosamfunden. Fottvagningen och deltagandet i Herrens måltid borde oftare praktiseras. Jesus gav oss föredömet, och uppmanade oss att göra som han hade gjort. Jag såg att hans föredöme skulle följas så noggrant som möjligt, men ändå har bröder och systrar inte alltid gått till väga på ett klokt sätt när det gäller fottvagningen och detta har åstadkommit förvirring. På nya platser bör detta introduceras med försiktighet och förstånd, i synnerhet där människorna inte informerats om Herrens exempel och undervisning i denna sak, och där det finns fördomar mot oss. Genom inflytandet av tidigare förkunnare för vilka de haft förtroende har många ärliga människor fått fördomar mot denna tydliga plikt, och därför skulle detta ämne läggas fram för dem på rätt tid och på rätt sätt.” (Early Writings, sid. 116, 117, 1854.)VFF1 559.1

(Denna uppfordran att “oftare”, fira Henens nattvard och till enhet i dess utformning i ställer för den ,förvirring” som då existerade på vissa platser gavs år 1853. Der ledde fram till den nuvarande ordningen inom Sjundedagsadventistsamfunder att nattvardsgudstjänst firas en gång i kvartalet och under iakttagande av ordning och anständighet.)VFF1 559.2