För mycket efterlåtenhet

En del föräldrar gör misstaget att de ger sina barn för mycket frihet. Många gånger har de så mycket förtroende för sina barn, att de inte ser deras brister. Det är fel att tillåta barnen att göra långväga och dyrbara resor, när de inte kan åtföljas av sina föräldrar eller målsmän. Detta har ett felaktigt inflytande på barnen. De får lätt en känsla av att de är oerhört betydelsefulla och att de har rätt att få särskilda förmåner, och om dessa inte beviljas, tycker de att de har blivit förorättade. De hänvisar till andra barn som får komma och gå som de vill och har många förmåner medan de själva har så få.VFF1 161.3

Den mor som i fruktan för att hennes barn skall tänka att hon är orättvis, tillfredsställer deras önskningar, får senare uppleva att det blir till stor skada för dem. Ungdomar som är borta på besök och inte har föräldrarnas vakande ögon över sig, som både kan se och tillrättavisa deras fel, får ofta sådana intryck som det tar månader att få bort. Min uppmärksamhet riktades på vissa familjer som hade goda och lydiga barn. Dessa ville göra en resa för att besöka andra familjers barn, vilka föräldrarna hade den allra största tilltro till, därför att de var deras vänner. Efteråt kunde de se en fullständig förändring i sina barns karaktär och uppförande. Tidigare hade de varit belåtna och lyckliga i sitt hem och hade ingen större önskan att vara i andra unga personers sällskap. Når de återvände till sina föräldrar, tyckte barnen att de var under en orättvis begränsning och att hemmet påminde dem om ett fängelse. Sådana föräldrars ovisa handlingssätt blev avgörande for deras barns karaktär.VFF1 162.1

Genom sådana besök formades kontakter med andra, vilket i det långa loppet visade sig bli deras fördärv. Föräldrar, forsök att få barnen med er om ni kan, och vaka över dem med största allvar. När ni låter dem göra långväga resor ensamma, känner de sig gamla nog att ta hand om sig själva och göra val på egen hand. När de unga på så sätt lämnas åt sig själva rör sig deras samtal ofta omkring ämnen som inte upplyfter och förädlar dem eller förökar deras karlek från andliga ting. Ju mer de tillåts att besöka andra, ju större kommer deras längtan att bli att ge sig ut och ju mindre attraktivt kommer hemmet att vara för dem.VFF1 162.2

Barn, Gud har ansett det viktigt att anförtro er åt era föräldrar för att de skall undervisa er och fostra år och på så sätt göra sin del för att forma era karaktärer for himmelen. Ändå vilar ansvaret på er att göra valet om v1ll utveckla en god kristen karaktär genom att göra det basta av de förmåner ni har från goda, trogna och bedjande föräldrar. Trots all den ängslan som era föräldrar känner och den trohet de visar för ert bästa kan de inte ensamma skydda er. Vissa ansträngningar måste ni själva göra. Varje barn har själv en uppgift att utföra. Troende föräldrar, ni har ett ansvarsfullt verk framför er att leda era barns steg även i deras andliga erfarenhet. När de verkligen älskar Gud, skall de välsigna och uppskatta er mycket för den omsorg ni visat dem och för den trohet ni visat i att hålla deras önskningar tillbaka och betvinga deras vilja.VFF1 162.3

Den nuvarande tendensen i världen är att tillåta de unga att följa sina egna sinnens naturliga böjelser. Om de som unga är mycket vilda, säger deras föräldrar ofta, att de rättar nog till sig efter en tid. När de blir sexton eller arton år kommer förståndet, och då lämnar de sina dåliga vanor för att bli goda medborgare. Vilket misstag! Under åratal tillåter de fienden att beså deras hjärtans lustgård. De tillåter felaktiga principer att växa och i många fall kommer allt arbete man gör med den jordmånen att nytta till ingenting.VFF1 163.1

Satan är en konstförfaren och uthållig arbetare, en dödlig fiende. Närhelst oförsiktiga ord uttalas som skadar ungdomar, vare sig det är fråga om smicker eller att se på någon synd med mindre avsky, drar Satan nytta av detta och ger näring åt det onda frö som har såtts, för att det skall slå rot och bära en rik skörd. En del föräldrar har tillåtit sina barn att grunda onda vanor, vars kännetecken kommer att kunna ses under hela deras liv. Den synden vilar tung på föräldrarna. Även om sådana barn bekänner sig vara kristna, måste ett särskilt nådens verk utföras i deras hjärtan och en genomgripande förändring synas i deras livsvanor, liksom i all deras livserfarenhet, annars kommer de att ha just den karaktär som deras föräldrar tillät dem forma.VFF1 163.2