Arbete bland de felande

Kristus identifierade sig med sitt folks behov. Deras behov och lidande blev hans. Han säger: “Jag var hungrig, och I gåven mig att äta; jag var törstig, och I gåven mig att dricka; jag var husvill, och I gåven mig härbärge, nacken, och iklädden mig; jag var sjuk, och I besökten mig; jag var i fängelse, och I kommen till mig.” (Matt. 25: 35, 36.) Guds tjänare borde ha sina hjärtan fyllda av varma känslor och verklig kärlek för Kristi efterföljare. De borde visa det djupa intresse som Kristus hjälper oss att se i den omsorg som herden har för de förlorade fåren. De borde följa det exempel som Kristus gett och förverkliga samma medlidande och mildhet, och samma ömma och omtänksamma kärlek, som han har visat mot oss.VFF1 349.1

De stora moraliska krafterna är tro, hopp och kärlek. Om dessa är overksamma kan en Herrens tjänare vara aldrig så ivrig och nitisk, men hans arbete kommer inte att godtas av Gud och han kan inte åstadkomma något gott i församlingen. En Kristi tjänare som frambär Guds allvarliga budskap till folket, borde alltid handla rättfärdigt, älska nåd och vandra ödmjukt inför Gud. Kristi Ande i hjärtat kommer att väcka alla inre krafter för att ge näring och skydd åt fåren i hans hjord, likt en trogen och sann herde. Kärleken är den gyllene kedja, som hinder troende hjärtan till varandra med frivilliga band, såsom vänskap, vänlighet och förblivande trohet. på samma gång binder det människan till Gud.VFF1 349.2

Det finns en bestämd brist på kärlek, medlidande och förstående medömkan bland Guds tjänare. De är alltför kyliga och hjärtlösa! Deras hjärtan är inte brinnande av ömt medlidande och ivrig kärlek. Den renaste och mest upphöjda hängivenhet för Gud är den som visas i den ivrigaste längtan och ansträngning efter att vinna människor för Kristus. Orsaken till att Guds tjänare, som predikar sanningen för vår tid, inte är mera framgångsrika, är att de är alltför bristfälliga, ja, i högsta grad bristfälliga när det gäller tro, hopp och kärlek. Det finns arbete och strider, självförnekelse och enskilda svårigheter för oss alla att möta och bära. Det kommer att bli sorg och ånger över våra synder. Det kommer ständigt att vara strider och vaksamhet blandade med ånger och skam på grund av våra brister.VFF1 350.1

Låt inte förkunnare av vår käre Frälsares kors glömma sin erfarenhet i dessa ting, utan låt dem alltid komma ihåg att de endast är människor som lätt kan fela och som äger “mma böjelser som deras bröder och systrar. Om de hjälper dem måste de vara uthålliga i sina ansträngningar för att göra dem gott och ha sina hjärtan fyllda av medlidande och kärlek. De måste lära sig förstå sina tros syskon och hjälpa dem där de är svaga och i behov av största hjälp. De som arbetar med att undervisa i Guds ord skulle mjuka upp sina egna hårda, stolta och otroende hjärtan när de finner samma hårda attityd hos sina trossyskon.VFF1 350.2

Kristus har gjort allt för oss därför att vi var hjälplösa. Vi var bundna i mörkrets bojor, i synd och missmod, och kunde därför inte göra något för oss själva. Det är genom att öva tro, hopp och kärlek som vi kommer närmare och närmare den fullkomliga helgelsens ideal. Alla syskon känner samma behov av medlidande som vi har känt. Vi borde därför inte klandra dem i onödan, utan låta Kristi kärlek tvinga oss att visa mycken öm omtanke, så att vi kunde gråta över de felande och de som avfallit från Gud. Människan har ett oändligt värde. Hennes värde kan endast bedömas genom det pris som betalats för henne. Golgata! Golgata! Golgata! förklarar en människas verkliga värde.VFF1 350.3

Mild behandling, mjuka svar och behagliga ord är mycket bättre passande medel att förändra och frälsa än hårdhet och kärvhet. En aning för mycket ovänlighet kan föra en person utom räckhåll, medan en förlåtande anda kan vara det medel som binder dem till dig, och du skulle sedan kunna få dem kvar på den rätta vägen. Du skulle också drivas av förlåtelsens anda och ge passande erkännande till dem som är omkring dig för varje god avsikt och handling. (Band 4, sid. 65,1876.)VFF1 351.1