Begränsade synpunkter på försoningen

En del har en begränsad förståelse av försoningen. De tror att Kristus led endast en liten del av Guds lags straff. De menar att även om Guds Son kände sin Faders vrede hade han under hela sitt svåra lidande bevis p” sin Faders kärlek och godkännande, att gravens portar som var framför honom, upplystes med ett ljust hopp och att han hade förvissning om sin framtida härlighet.VFF1 248.2

Här föreligger en stor missuppfattning. Det som orsakade hans genomträngande ångest var känslan av sin Faders missnöje. Hans själskamp på grund av detta fick en sådan intensitet att vi endast till en mycket liten del kan förstå denna kamp.VFF1 248.3

Hos många väcker inte vår gudomlige Herres förnedring, förödmjukelse och offer något större intresse. Det berör inte själen och livet mer än berättelsen om Jesu martyrers död. Många har lidit döden genom långsam tortyr. Andra har lidit korsfästelsens död. På vilket sätt skiljer sig Guds Sons död från dessa? Det är sant att han p” korset dog den mest grymma död, men ändå har andra lidit lika mycket för hans sak så långt som det angår kroppslig tortyr. Varför var då Kristi lidande förskräckligare än d” andra har fått ge sina liv för hans sak? Om Kristi lidande endast hade bestått i fysiska plågor, då var hans död inte pinsammare än den som martyrerna upplevde.VFF1 249.1

Men den fysiska plågan var endast en liten del av Guds Sons ångest. Världens synder hade lagts på honom, därtill kom tyngden av Faderns vrede då han led straffet för lagöverträdelsen. Det var detta som krossade hans gudomliga själ. När Fadern dolde sitt ansikte och känslan av att hans egen Fader hade övergett honom kom över honom, drevs han till förtvivlan. Den skilsmässa som synden åstadkommer mellan Gud och människan, drabbade i full utsträckning och på det mest kännbara sätt den oskyldige, lidande Människosonen på Golgata. Han ansattes av mörkrets makter. Han hade inte en ljusets stråle som upplyste framtiden. Dessutom kämpade han mot Satans makt. Denne förklarade att han hade Kristus i sin hand, att han var överlägsen Guds Son i styrka, att Fadern inte längre erkände honom som sin Son, och att han inte längre levde i Faderns ynnest mer än han själv. Om han verkligen ännu hade Faderns gillande, varför skulle han då behöva dö? Gud kunde ju rädda honom från döden.VFF1 249.2

Kristus gav inte i något avseende efter för vad denne skoningslöse fiende hade att säga i Jesu bittraste ångest. En stor skara av onda änglar fanns runt omkring Guds Son, ändå tilläts inte de heliga änglarna att bryta igenom deras led eller att ge sig i strid med denne smädande och hånande fiende. Himmelska änglar tilläts inte att betjäna Guds Son och stilla hans ångest. Det var i denna förskräckliga mörkrets timma, när hans Fader dolde sitt ansikte, skaror av onda änglar omgav honom och världens synder vilade på honom, som orden pressades fram från hans läppar: “Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig.” (Matt. 27:46.)VFF1 249.3