Ett passande sått att fira sabbaten

Den 25 december 1865 visades för mig att det har varit alltför mycket slapphet när det gäller sättet att helighålla sabbaten. Man har inte varit noga med att fullborda de vardagliga sysslorna inom de sex arbetsdagar, som Gud har gett till människan. Inte heller har man varit noga med om man tagit av de heliga timmarnas tid - helig tid som Gud har avskilt för sig själv. Det (finns inga vardagssysslor som människan har, som borde bedömas vara av ‘så viktig art att det ger henne rätt att överträda Guds fjärde bud.VFF1 185.1

Det finns fall då Kristus har gett tillåtelse att arbeta till och med på sabbaten, då det gäller att rädda människors eller djurs liv. Men om vi överträder det fjärde budets bokstav för vår egen ekonomiska vinnings skull, blir vi “sabbatsbrytare” och är då skyldiga till överträdelse av alla buden, ty om vi felar i ett, är vi skyldiga till allt.VFF1 185.2

Om vi, för att rädda vår egendom, bryter Guds befallningar, var kommer det att sluta? Var kommer vi då att sätta gränserna? Genom överträdelser i småsaker och genom att från vår sida se på dem som obetydliga synder, kommer samvetet snart att vara förhärdat. Dess känslighet avtrubbas, tills dess vi kommer att kunna utföra ganska mycket arbete och fortfarande betrakta oss själva som “sabbatsfirare”, när vi enligt Kristi standard bryter alla Guds heliga bud. Det finns brister bland Guds “‘sabbatsfirande” folk i denna sak, men Gud är mycket noggrann. Alla som tror att de kan vinna litet tid, eller själva vinna något genom att ta litet av Herrens tid, kommer förr eller senare att göra förluster. Gud kan inte välsigna dem, som det annars skulle vara hans önskan att göra, ty hans namn vanäras av dem och hans bud ringaktas. Guds förbannelse vilar över dem, och de kommer att förlora tiofalt, ja, tjugofalt mer än de vann. “Menen I då att en människa får röva från Gud? . . . men ändå röven I från mig, så många I ären.”VFF1 185.3

Gud har gett varje människa sex dagar på vilka hon kan arbeta för sig själv, men han har reserverat en dag då vi på ett särskilt sätt bör ära honom. Han måste förhärligas och hans auktoritet respekteras. Och ändå rövar människor från Gud genom att stjäla liter av den tid som Skaparen har avskilt för sig själv. Gud har reserverat den sjunde dagen såsom människans vilotid, för människans bästa, såväl som för hans egen härlighet. Han såg att människans behov krävde en vilodag då hon kunde vila sig från arbete och bekymmer. Hennes hälsa och liv skulle komma i fara om inte en avslappningsperiod gavs från de sex arbetsdagarnas arbete och ängslan.VFF1 186.1

Sabbaten gjordes för människans bästa. Att medvetet överträda de heliga buden, som förbjuder arbete på den sjunde dagen, är ett brott sett ur himmelsk synvinkel, vilket bedömdes så allvarligt under den mosaiska lagen, att den krävde överträdarens död. Men detta var inte allt överträdaren skulle fålida. Gud kunde inte låta en sådan lagöverträdare komma in i himmelen. Han måste lida den andra döden, vilket är det fulla och slutliga straffet för överträdandet av Guds lag.VFF1 186.2