Akan - en förebildlig undervisning

När det gällde Akans synd sade Gud till Josua: “Jag vill icke mer vara med eder, om I icke alldeles skaffen bort ifrån eder det tillspillogivna.” (Jos. 7: 12.) Hur kan denna händelse jämföras med den väg som har valts av dessa som inte vill höja sin röst mot synden och det felaktiga, men vars sympatier alltid befinns vara hos dem som genom sina synder vållar bekymmer i Israels läger? Gud sade till Josua: “Du skall icke kunna stå emot dina fiender, förrän I skiljen det tillspillogivna från eder.” (Vers 13.) Han uttalade det straff som skulle följa överträdelsen av förbundet.VFF1 364.3

Då började Josua noggrant forska för att finna den skyldige. Han kallade fram Israel efter deras stammar, sedan de olika familjerna och slutligen de enskilda personerna. Akan befanns vara den skyldige. Men för att saken skulle bli klar för hela Israel, och för att det inte skulle finnas någon orsak för dem att klaga och säga att den oskyldige fick lida, använde Josua ett klokt förfaringssätt. Han visste att Akan var överträdaren och att han hade dolt sin synd och därigenom uppväckt Guds vrede mot sitt folk. Diskret uppmanade Josua Akan att avlägga en fullständig bekännelse av sin synd, så att Guds ära och rättvisa måtte försvaras inför Israel. “Då sade Josua till Akan: ‘Min son, giv ära åt Herren, Israels Gud, och bekänn, honom till pris: säg mig, vad du har gjort, och dölj intet för mig.” (Vers 19.)VFF1 365.1

“Akan svarade Josua och sade: ‘Det är sant, jag har syndat mot Herren, Israels Gud, ty så har jag gjort: jag såg ibland bytet en dyrbar mantel från Sinear och två hundra siklar silver och en guldplatta, femtio siklar i vikt, och till detta fick jag begärelse och tog det; se, det är gömt i jorden, i mitten av mitt tält, och silvret underst.’ Då sände Josua några män dit för att se efter, och de skyndade till tältet; och de funna det gömt där i hans tält, och silvret underst. Och de toga det ur tältet och bura det till Josua och Israels barns menighet och lade det ned inför Hetren. Då tog Josua och Israels menighet med honom Akan, Seras son, och silvret och manteln och guldplattan och hans söner och döttrar, hans oxar, åsnor och får och hans tält, och allt övrigt, som han hade, och förde alltsammans upp till Akors dal. Och Josua sade: ‘Varför drog du olycka över oss? Nu skall ock Herren i dag låta olycka komma över dig!’ Och Israels menighet stenade honom; de brände upp dem i eld och kastade stenar på dem.” (Verserna 19-25.)VFF1 365.2

Herren hade talat om för Josua att Akan inte endast hade tagit det som han bestämt förbjudit dem att ta med mindre de skulle komma under förbannelse, utan han hade också stulit och hycklat. Herren hade sagt att Jeriko och allt det tillspillogivna skulle brännas upp, utom guldet och silvret, vilket han hade reseverat för sin skattkammare. Den seger som vanns genom att inta Jeriko hade inte skett genom krig eller belägring av staden. Hövitsmannen över Herrens här hade lett himmelens här. Såtiden var Herrens. Det var han som genomförde slaget. Istaels barn hade inte riktat ett enda slag mot någon. Segern och äran var Herrens och därför var också det tillspillogivna hans. Han hade förordnat så att allt skulle brännas upp utom guldet och silvret, vilket hade reserverats för hans skattkammare. Akan hade mycket väl förstått att det undantag som gjorts för guld och silverskatterna, vilka han fått begärelse till, var Herrens egendom. Han hade stulit från Guds skattkammare för sitt eget behov.VFF1 366.1