Enkelhet i klädedräkt

I sin bergspredikan uppmanar Kristus sina efterföljare att inte tillåta sina sinnen att upptas av jordiska ting. Han säger mycket klart: “Ingen kan tjäna två herrar; ty antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den förre och förakta den senare. I kunnen icke tjäna både Gud och Mamon. Därför säger jag eder: Gören eder icke bekymmer för edert liv, vad I skolen äta eller dricka, ej heller för eder kropp, vad I skolen kläda eder med. Kr icke livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? Och varför bekymren I eder iför kläder? Beskåden liljorna på marken, huru de växa: de arbeta icke, ej heller spinna de; och likväl säger jag eder, att icke ens Salomo i all sin härlighet var så klädd som en av dem.” (Matt. 6:24, 25, 28, 29.)VFF1 638.1

Dessa ord är meningsfyllda. De passade på Kristi tid, och de är tillämpliga i våra dagar. Jesus påpekar här motsättningen mellan den naturliga enkelheten hos fältens blommor och klädenas konstgjorda utsmyckning. Han förklarar att Salomos härlighet inte kunde jämföras med blommornas naturliga skönhet. Här finns en lärdom för alla som vill veta och göra Guds vilja. Jesus har lagt märke till den omsorg och noggranhet man ägnar klädedräkten, och därför varnar han, ja, hall befaller oss att inte tänka alltför mycket på den. Det är viktigt att vi noga ger akt på hans ord. Salomo tänkte så mycket på den yttre skönheten att han inte lyckades lyfta sitt sinne till ständig förening med vishetens Gud. Han förbisåg karaktärens skönhet och fulländning i sina försök att vinna yttre skönhet. Han sålde sin. ära och karaktärens redbarhet för att söka förhärliga sig själv inför världen, och blev därför slutligen en despot, som upprätthöll sitt överflöd genom betungande skatter för folket. Först blev hans hjärta fördärvat, därefter avföll han från Gud och slutligen blev han avgudadyrkare.VFF1 638.2

När vi ser våra systrar avvika från enkelhet i klädedräkten och visa kärlek till världens mode, känner vi oss bekymrade. Genom att gå i denna riktning skiljer de sig från Gud och försummar den inre prydnaden. De skulle inte känna sig fria att använda den tid Gud gett dem till att onödigt smycka sina kläder. Hur mycket bättre vore det inte att tiden användes till am; studera Bibeln och på så sätt få en noggrann kunskap om profetiorna och Kristi praktiska lärdomar.VFF1 639.1

Det skulle behaga Gud att se våra systrar klädda i rena, enkla kläder och med allvar ta del i Herrens verk. De saknar inte förmågor, och om de använder de gåvor som de redan har, kommer deras användbarhet därigenom att öka. Om den tid som de nu använder till onödigt arbete, användes till att studera Guds ord och förklara det för andra, skulle deras sinnen berikas med sanningens pärlor, och de skulle stärkas och förädlas genom sin ansträngning att förstå vår tros grunder. Om våra systrar var samvetsgranna bibelkristna, och sökte att använda varje tillfälle att upplysa andra, skulle vi få se skaror av människor ta emot sanningen endast på grund av deras självuppoffrande ansträngningar systrar, på den dag när allas räkenskap görs upp, vill ni da se tillbaka på ert liv med glädje, eller kommer ni att känna att ni sökte att försköna den utvärtes människan medan den invärtes skönheten nästan fullständigt försummades? Har inte våra systrar tillräckligt nit och moraliskt mod till att utan ursäkt ställa sig på den bibliska grunden? Aposteln har gett mycket tydliga till i dessa frågor: “Jag vill alltså,... att kvinnorna skola uppträda i hövisk dräkt, att de blygsamt och tuktigt pryda sig, icke med hårflätningar och guld eller pärlor eller dyrbara kläder, utan med goda gärningar, såsom det höves kvinnor, som vilja räknas för gudfruktiga.” (1 Tim. 2:8 -10.) Här talar Herren genom sin apostel, direkt emot att bära guldsmycken. Låt dem som har erfarenhet se till, att de inte vilseleder andra på denna punkt genom sitt föredöme. Ringen som du har på ditt finger kan vara mycket enkel, men den saknar praktiskt värde, och genom att du bär den utövar du ett felaktigt inflytande på andra.VFF1 639.2

I synnerhet bör predikanthustrurna vara mycket noga med att inte avvika från Bibelns tydliga undervisning när det gäller kläder. Många ser på dessa uppmaningar som allt för gammalmodiga för att vara värda att notera, men han som gav dem till lärjungarna förstod faran av kärlek till kläder i vår tid och sände oss denna varning vill vi ta vara på varningen och bli visa? Lyx när det gäller kläder ökar ständigt. Ännu har vi inte sett slutet. Modet ändras ständigt och våra systrar följer dess föreskrifter, oavsett vad det kostar i tid och pengar. Det är en stor summa pengar som används på kläder, när pengarna i stället skulle ges tillbaka till Gud, som är givaren. . .VFF1 640.1

De bland sabbatsfirarna som har gett efter för världens inflytande kommer att prövas. De yttersta dagarnas faror är över oss, och Guds bekännande folk står inför ett prov som många inte har väntat. Deras äkthet kommer att prövas. Många har förenat sig med världens barn i stolthet, fåfänga och i jakten efter nöjen, i det att de intalar sig själva att de kan göra så och ändå vara kristna. Men det är sådana eftergifter som skiljer dem från Gud och gör dem till världens barn. Kristus har inte gett oss något sådant föredöme. Endast de som förnekar jaget och lever ett nyktert, ödmjukt och heligt liv, är Jesu sanna efterföljare, och de kan inte glädja sig över gemenskap med dem som älskar världen.VFF1 640.2

Många klär sig likt världen för att få ett inflytande över de otroende, men här gör de ett sorgligt misstag. Om de vill utöva ett sant frälsande inflytande, må de då leva i harmoni med sin bekännelse och visa sin tro genom sina rättfärdige gärningar och göra skiljelinjen klar mellan kristna och världen. Orden, kläderna och uppförandet skulle vara ett vittnesbörd för Gud. Först då kommer ett heligt inflytande att spridas till alla omkring dem, och även otroende kommer att lägga märke till att de har varit med Jesus och lärt av honom. Om någon vill använda sitt inflytande till sanningens fördel, lev då i överenskommelse med din bekännelse och likna därigenom den ödmjuka Förebilden.VFF1 640.3

Stolthet, okunnighet och oklokhet är ständiga följeslagare. Herren är missbelåten med den stolthet som många av Guds bekännande folk visar. Han vanäras av deras likhet med denna degenererade tids ohälsosamma, oblyga och dyrbara seder.VFF1 641.1

Modet behärskar världen och det är en tyrannisk härskarinna, som ofta tvingar sina underlydande att underkasta sig största obekvämhet och obehag. Modet beskattar utan förnuft och inkasserar utan barmhärtighet. Det har en fascinerande makt och är redo att kritisera och skymfa de fattiga, om de inte följer i dess spår, vad det än må kosta, ja, t.o.m. offra livet. Satan triumferar över att hans påhitt har så stor framgång och döden skrattar åt den hälsofördärvande oklokhet och det blinda nit som tillbedjarna vid modets altare visar.VFF1 641.2

Det är en skam för våra systrar att så glömma sin helgade uppgift och sin plikt mot Gud, så att de tar efter världens mode. Det finns ingen ursäkt för oss utom våra förvända hjärtan. Vi vidgar inte vårt inflytande genom en sådan inriktning. Det är så inkonsekvent mot vår trosbekännelse att det gör oss löjliga i världens ögon.VFF1 641.3

Många människor, som var övertygade om sanningen, har letts till att ta avstånd från den på grund av att våra systrar i sina liv visat stolthet och kärlek till världen. Den lära som predikades var klar och harmonisk, och åhörarna kände att de måste lyfta ett tungt kors genom att ta emot sanningen. När dessa har sett våra systrar klädda i så iögonfallande kläder, har de sagt: “Dessa människor klär sig likadant som vi gör. De kan verkligen inte tro på det som de bekänner, och därför måste de vara bedragna. Om de verkligen trodde att Kristus skulle komma tillbaka, och varje människas öde ligger i vågskålen, antingen för liv eller död, skulle de inte använda tid och pengar för att klä sig efter sista modet.” Hur litet har inte dessa bekännande systrar känt till den predikan som deras kläder varit!VFF1 641.4

Våra ord, våra handlingar och våra kläder är dagligen levande förkunnare, som församlar eller förskingrar för Kristus. Detta är ingen bagatell som vi kan gå förbi med en axelryckning. När det gäller kläderna kräver det allvarlig eftertanke och mycket bön. Många icke troende har känt att de inte gjorde rätt i att vara slavar under modet, men när de ser en del, som har en så hög gudsbekännelse, klä sig som världens människor gör, och njuter av ytlig gemenskap, drar de slutsatsen att det inte kan finnas något fel i en sådan livsstil.VFF1 642.1

Aposteln säger: “Ett skådespel hava vi ju blivit för världen, för både änglar och människor.” (1 Kor. 4:9.) Hela himmelen lägger märke till det inflytande som Kristi bekännande efterföljare utövar i världen. Mina systrar, er klädedräkt ger tyngd antingen till förmån för Kristus och sanningen eller till förmån för världen. Vilken är det i ditt fall? Kom ihåg, att vi alla måste stå till svars inför Gud för det inflytande vi utövar.VFF1 642.2

Vi vill inte på något sätt uppmuntra till vårdslöshet i klädedräkten. Låt ert yttre vara passande och anständigt. Även om det endast är en billig bomullsklänning skall den hållas ren och snygg. Om den inte har en mängd veck och volanger, kan man spara en inte föraktlig summa inte bara genom att sy den själv, uran också genom att tvätta och stryka den själv. Familjer tar på sig tunga bördor genom att klä sina barn efter sista modet. Vilken tidsspillan! De små skulle se lika tilldragande ut i kläder som är utan veck, spetsar och dylikt, men hål1s rena och prydliga. Det är så enkelt att tvätta och stryka sådana kläder att arbetet inte känns som en börda.VFF1 642.3

Varför skall våra systrar bara för att följa tidens modenycker, beröva Gud den tjänst som de är skyldiga honom, och beröva hans förrådshus på pengar som de skulle kunna ge til1 hans verk? De första och bästa tankarna skänker man kläderna och rid ödslas bort och pengar förslösas. Själens fostran och hjärtats beredelse försummas. Karaktären anses ha mindre värde än kläderna. En ödmjuk och stilla andes skönhet är av oändligt värde, och att på ett fåfängligt sätt kasta bort våra tillfällen att vinna en själens utsmyckning, är den största oklokhet.VFF1 643.1

Systrar, vi kan göra ett ädelt verk för Gud om vi vill. Kvinnan känner inte sin makt. Gud avsåg inte att hennes förmågor skulle vara upptagna av sådana frågor som: Vad skal1 jag äta? Vad skal1 jag dricka? Vad skal1 jag sätta på mig? Kvinnan har en högre uppgift, ett högre mål. Hon borde utveckla och förädla sina förmågor, ty Gud kan använda dem i den stora uppgiften att frälsa människor från evig undergång.VFF1 643.2

Men den största skadan ligger i inflytandet på barn och ungdom. Så snart de är födda underläggs de modets krav. Små barn hör mer om kläder än om sin frälsning. De ser sina mödrar studera modetidningar ivrigare än Bibeln. Fler besök görs i tyg- och modeaffärer än i kyrkan. Den yttre klädprakten har större betydelse för dem än karaktärens skönhet. Skarpa til1rättavisningar ges om någon smutsar ner sina fina kläder, och sinnet blir retligt och irriterat av ständiga begränsningar.VFF1 643.3

En fördärvad karaktär stör inte modern så mycket som en smutsad klänning. Barnet hör mer om kläder än om godhet, ty modem är mer bekant med modet än med sin Frälsare. Hennes exempel omger alltför ofta de unga med en giftig atmosfär. Synd, dold i moders dräkt, gör intrång bland barnen.VFF1 643.4

En förnuftig kvinna kommer allra bäst till sin rätt i enkla kläder. Vi bedömer en människas karaktär efter de kläder hon bär. Ett pråligt yttre avslöjar fåfänga och svaghet. En anständig, andlig kvinna klär sig enkelt. En fin smak och ett förädlat sinne visar sig i valet av enkla och passande kläder.VFF1 644.1

Det finns en skönhet som aldrig försvinner, som skapar lycka runt omkring oss i detta livet och som vill lysa med oförminskad glans i den oändliga framtiden. Det är den ödmjuka och saktmodiga andens skönhet. Gud har bjudit oss att framför allt utsmycka själen. Varje blick i spegeln, skulle påminna modets tillbedjare att de har försummat själen. Varje timme som slösas bort på en afton toalett borde ge dem en tillrättavisning därför att de låter intellektet ligga öde. Då först kan det ske en reformation som skulle lyfta och förädla alla livets mål och avsikter. I stället för att söka gyllene smycken för människans yttre, skulle en ivrig ansträngning göras för’ att vinna den vishet som är mer värdefull än finaste guld, ja, mer dyrbar än pärlor.VFF1 644.2

De som tillber vid modets altare har endast ringa karaktärsstyrka och endast litet fysisk kraft. De har inga stora mål och därför åstadkommer de inte heller något i sina liv. Överallt träffar vi kvinnor, vilkas själ och hjärta är upptagna av kärleken till kläder och lyx. Kvinnans själ förkrymps och förminskas, och hennes tankar rör sig on1kring hennes fattiga och ömkliga jag. När en modernt klädd ung dam passerade förbi några herrar på gatan, ställde en av dem några frågor om henne. Svaret blev: “Hon passar bra som prydnad i sin fars hus, men till något annat duger hon inte.” Det är beklagligt att de som bekänner sig vara Kristi lärjungar anser det fint att efterlikna sättet och kläderna hos sådana oanvändbara “prydnadsföremål” .VFF1 644.3

Petrus ger oss värdefulla instruktioner hur kristna kvinnors kläder skall vara: “Eder prydnad vare icke den utvärtes prydnaden, den som består i hårflätningar och påhängda gyllene smycken eller i eder klädedräkt. Den vare fastmer hjärtats fördolda människa, smyckad med den saktmodiga och stilla andens oförgängliga väsende; ty detta är dyrbart inför Gud. På sådant sätt prydde sig ju ock fordom de heliga kvinnorna, de som satte sitt hopp till Gud och underordnade sig sina män.” (1 Petr. 3:3-5.) Allt vi uppfordras till, .är att leva efter Guds ords undervisning. Läser vi Bibeln och följer dess undervisning? Vill vi lyda Gud, eller vill vi vara ett med världens seder och bruk? Vill vi tjäna Gud eller Mamon? Kan vi vänta oss glädje, sinnesfrid och Guds välbehag när vi lever i direkt strid mot hans ords undervisning?VFF1 644.4

Aposteln Paulus uppfordrar de kristna att inte rätta sig efter världen, utan förvandlas genom sinnets förnyelse, “så att I kunnen pröva, vad som är Guds vilja, vad som är gott och välbehagligt och fullkomligt”. (Rom. 12:2.) Men många som bekänner sig vara Guds barn, har inga betänkligheter mot att likt världens barn bära smycken av guld och pärlor samt dyrbara kläder. De som är för samvetsgranna för att använda dessa saker anses vara trångsynta, vidskepliga och även fanatiska. Men det är Gud som i sin stora nåd ger oss dessa instruktioner, de är föreskrifter från den Oändliga Visheten och de som ringaktar dem gör det med fara för sitt eget liv. De som klänger sig fast vid de utsmyckningar som Guds ord för bjuder, omhuldar stolthet och fåfänglighet i sitt hjärta. De vill väcka uppmärksamhet. Deras kläder säger: Se på mig. Beundra mig. Den fåfänga som är inlagd i människonaturen växer ständigt genom att den på så sätt tillfredsställs. När sinnet är inställt på att endast behaga Gud; kommer alla dessa onödiga personliga yttre prydnader att försvinna.VFF1 645.1

Aposteln ställer dessa yttre prydnader i direkt kontrast till den milda och ödmjuka andan och betygar därefter den senares ojämförbara värde: “Detta är dyrbart inför Gud.” Det finns en bestämd kontrast mellan den yttre prydnaden och den ödmjukhet och stilla andens behag. Endast när vi söker att i allt leva efter Guds vilja, kommer frid och glädje att härska i själen.VFF1 645.2

Kärleken till kläder sätter moralen i fara och gör kvinnan till en motsats till den kristna kvinnan som utmärker sig genom enkelhet och nykterhet. . .VFF1 646.1

Kristus skäms över sina bekännande efterföljare. Vari visar vi likhet med honom? På vilket sätt liknar våra kläder Bibelns krav? Jag vill inte att folkets synder skall vila på mig, och därför vill jag framföra varningar klart och otvetydigt. I åratal har jag framburit ett enkelt och bestämt vittnesbörd i denna fråga, både i tryck och från talarstolen. Jag har inte underlåtit att förkunna allt Guds rådslut. Jag måste vara fri från andras blod. Att världslighet och stolthet råder nästan överallt, är ingen ursäkt för en enda kristen att göra som andra gör. Gud har sagt: “Du skall icke följa med hopen i vad ont är.” (2 Mos. 23:2.)VFF1 646.2

Mina systrar, .bagatellisera inte det som är av betydelse både för era egna själar och för Gud. Det har visats för mig att huvudorsaken till ert avfall ligger i er kärlek till kläder. Detta leder till försummelser av ert stora ansvar, och ni har nästan inte en gnista av Guds kärlek i era hjärtan. Uppge ögonblickligen orsaken till ert avfall, därför att den är synd mot er egen själ och mot Gud. Låt er inte förhärdas genom syndens bedräglighet. Modet fördärvar förståndet och förtär andligheten hos vårt folk. Lydnad för modets krav tränger sig in i våra sjundedagsadventistförsamlingar och bidrar mer än något annat till att skilja vårt folk från Gud. Jag har fått se att våra församlingsregler är mycket bristfälliga. Allt framvisande av lyxiga kläder, vilket är förbjudet i Guds ord, skulle vara tillräcklig orsak för församlingsdisciplin. Om någon, trots varningar, vädjanden och förmaningar, ändå fortsätter med denna förvända vilja, kan det betraktas som bevis på att hjärtat inte på något sätt är förenat med Kristus. Jaget, och endast jaget, är föremål för tillbedjan, och en sådan bekännande kristen kommer att leda många bort från Gud.VFF1 646.3

Det är en förskräcklig synd hos oss som ett folk, att vi har tillåtit våra församlingsmedlemmar att klä sig på ett sätt som är oförenligt med deras tro. Vi måste ögonblickligen stå upp och stänga dörren för modets lockelser. Om vi inte gör detta, kommer våra församlingar att demoraliseras.VFF1 647.1