Varför Gud tillrättavisar sitt eget folk

Sjundedagsadventisterna skulle framför alla andra folk i världen vara ett föredöme i fromhet, heliga både i hjärtat och i sina samtal. Jag berättade för. . . . .. att av det folk som Gud utvalt till sin särskilda skatt fordrades att de skulle leva på en högre nivå, vara förfinade, helgade, delaktiga av gudomlig natur, i det att de undflyr den förförelse som genom lustan finns i världen. Skulle de som har en så hög bekännelse hänge sig åt synd och ogudaktighet, skulle deras skuld bli mycket stor. Herren tillrättavisar en människas synd för att andra må ta varning och frukta för att göra detsamma.VFF1 283.1

Varningar och förmaningar ges inte till de felande bland sjundedagsadventisterna därför att deras liv är i större behov av anmärkning än andra samfunds bekännande kristnas liv. Inte heller därför att deras exempel eller handlingar är värre än de adventisters, som inte vill lyda Guds lags fordringar, utan därför att de har större ljus och genom sin bekännelse har blivit Guds särskilda, utvalda folk, i det att de har Guds lag skriven i sina hjärtan. De uttrycker sin lojalitet mot himmelens Gud genom att ge lydnad för hans regerings lagar. De är Guds representanter på jorden. Varje synd som finns hos dem skiljer dem från Gud, och på ett särskilt sätt vanäras hans namn genom att ge fienderna till hans heliga lag orsak att anmärka på hans sak och hans folk, vilka han har kallat att vara “ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk” (1 Petr. 2: 9), för att de skall förkunna hans härliga gärningar, hans som har kallat dem från mörkret till sitt underbara ljus. (Band 2, sid. 451-453, 1870. En vädjan till församlingen.)VFF1 283.2

Det folk som är i strid med Guds lag, och som anser det som en särskild dygd att tala, skriva och handla på det mest bittra och ofina sätt för att visa sitt förakt för lagen, kan ändå komma med upphöjda bekännelser om Guds kärlek och till synes ha ett starkt kristet nit på samma sätt som de judiska översteprästerna och de äldste. Likväl kommer de att på Guds stora dag få höra från himmelens majestät: “Befunnen för lätt.” “Vad som kommer genom lagen är kännedom om synden.” (Rom. 3: 20.) Den spegel som skulle uppenbara för dem deras karaktärs brister, är de upproriska mot, därför att den pekar på deras synder. Ledande adventister som har förkastat ljuset, är upptända av vrede mot Guds heliga lag på samma sätt som den judiska nationen var det mot Guds Son. De lever i en svår förvillelse, i det att de bedrar andra och själva blir bedragna. De vill inte komma till ljuset, därför att deras gärningar då skulle bli fördömda. Sådana vill inte låta sig undervisas. Herren tillrättavisar och leder det folk rätt som bekänner sig helighålla hans lag. Han utpekar deras synder och lägger i dagen deras ogudaktighet, därför att han önskar skilja alla synder och orättfärdiga gärningar från dem, för att de skall fullkomnas i helighet och i fruktan och så vara beredda att dö i Herren eller förvandlas för mötet i skyn. Gud tillrättavisar och förebrår dem för att de skall renas, helgas och lyftas för att slutligen kunna upphöjas inför hans egen tron.VFF1 284.1