Föräldrar och barn

Det har visats mig att på samma gång som gudfruktiga föräldrar söker fostra sina barn, borde de studera deras anlag, begåvning och temperament för att kunna tillgodose deras behov. En del föräldrar är noga med att söka ge barnen det de behöver rent materiellt. De sköter dem vänligt och noggrant vid ‘sjukdom och tycker sedan att de gjort det som är deras plikt. Här har de misstagit sig, ty deras arbete har just börjat. Sinnets och själens behov borde också tillgodoses. Det krävs skicklighet att anpassa de bästa botemedlen för ett sårat sinne.VFF1 142.1

Barnen har precis lika stora svårigheter att utstå, som de äldre och är precis lika syndiga till sin karaktär som de. Föräldrar känner inte detsamma vid alla tillfällen. De är ofta bekymrade och arpetar utifrån felaktiga känslor och synpunkter. Satan ansätter dem och de ger efter för hans frestelser. De talar irriterat och på ett sätt som gör att de retar sina barn, därigenom att de hotar dem och kräver för mycket av dem. De stackars barnen får del av samma anda. Därför kan föräldrarna inte hjälpa dem, ty det är just de som åstadkommit problemet. Ibland ser det ut som om allt går på tok. Hela miljön är retlig, och alla har det besvärligt och är olyckliga. Föräldrarna kastar skulden på sina barn och tycker att de är olydiga och oroliga, ja, de värsta barnen i världen, när den verkliga orsaken finns hos dem själva.VFF1 142.2

En del föräldrar blåser upp storm i hemmet på grund av sin brist på självkontroll. I stället för att vänligt be barnen göra det ena och det andra, ger de befallningar i en grälande ton. Samtidigt har de klander och beskyllningar på sina läppar om ting, som barnen inte har gjort sig skyldiga till. Föräldrar, om ni går fram på en sådan väg när det gäller era barn, förstör ni deras glädje och ambition! De gör vad ni ber dem om, men inte därför att de tycker om att göra det, utan därför att de inte vågar göra annat. Deras hjärtan är inte alls med i saken. Det är ett slavarbete i stället för ett nöje. Detta leder dem ofta att glömma bort att göra vad ni har bett dem om, vilket sedan i sin tur ökar er irritation och gör det ännu värre för barnen. Ni upprepar deras fel. Deras dåliga handlingssätt målas för dem i grälla färger, intill dess att missmod kommer över dem, så att de inte längre bryr sig om, om de behagar någon eller inte. En anda av .likgiltighet griper dem, och så söker de någon glädje och något att göra på annat håll, borta från föräldrar och hem. De söker sådant som de inte fann därhemma. De slår följe med världens barn och är snart lika fördärvade som de värsta av dessa.VFF1 143.1