Att löpa det himmelska loppet

“I veten ju, att fastän de som löpa på tävlingsbanan allasammans löpa, så vinner allenast en segerlönen. Löpen såsom denne, för att I mån vinna lönen. Men ana som vilja deltaga i en sådan tävlan pålägga sig återhållsamhet i ana stycken: dessa för att vinna en förgänglig segerkrans, men vi för att vinna en oförgänglig. Jag för min del löper alltså icke, såsom gällde det ett ovisst mål; jag kämpar icke likasom en man, som hugger i vädret. Fastmer tuktar jag min kropp och kuvar den, för att jag icke, när jag predikar för andra, själv skall komma tia korta vid. provet.” (1 Kor. 9: 24-27.)VFF1 196.1

De som deltog i tävlingslöpning för att få lagerkransen, vilken betraktades som en särskild ära att få, var måttliga i allt, så att deras muskler och hjärnor, och allt övrigt skulle vara i den allra bästa form vid löpningen. Om de inte var måttliga i allt, hade de inte den spänst som de kunde haft Om de hade varit det. Om de var återhållsamma, kunde de löpa loppet framgångsrikt och vara säkrare ‘på att få lagerkransen.VFF1 197.1

Men trots all deras återhållsamhet - alla deras ansträngningar att disciplinera sig själva genom en noggrann diet, för att komma i den bästa form - sprang de i denna jordiska tävling endast på en förhoppning. De kunde ha gjort det allra bästa de förmådde och ändå inte få äretecknet, ty en annan kunde komma aningen före och ta hem priset. Endast en person fick priset. Men i den himmelska tävlingen kan vi, alla löpa och alla kan även få del av priset. Det finns ingen osäkerhet, ingen risk i det fallet. Vi måste alla klä oss i den himmelska nådens välsignelser och med vårt öga riktat uppåt mot odödlighetens krona, alltid ha den verkliga förebilden framför oss. Han var en “smärtornas man och förtrogen med krankhet”. Det ödmjuka, självförsakande liv som vår gudomlige Herre levde skall vi ständigt ha för våra ögon. När vi söker att likna honom och håller våra blickar på segerlönen, kan vi löpa loppet med visshet. Vi vet att om vigör det allra bästa vi förmår ‘skall vi med säkerhet vinna lönen.VFF1 197.2

Människor underkastar sig självmant försakelse och disciplin för att tävla och söka vinna en förgänglig segerkrans, en som förgås på kort tid, och som endast är ett äretecken för andra dödliga. Men vi skall löpa i en tävling vars mål är odödlighetens krona och evigt liv. Ja, ett långt högre pris - härlighetens eviga pris - kommer att överräckas till oss när löpningen är över. “Men vi”, säger aposteln, “för att vinna en oförgänglig.” Om de som engagerar sig i en tävling här på jorden, i det att de söker att vinna en förgänglig segerkrans, kan vara måttliga och återhållsamma i allt, skulle då inte vi vara det, som för vår inre syn har en oförgänglig krona, härlighetens eviga pris, och ett liv, som jämförs med Guds liv, att vänta? När vi har detta stora företag framför oss, skulle då inte vi “med uthållighet löpa framåt i den tävlingskamp som är oss förelagd? Och må vi därvid se på Jesus, trons hövding och fullkomnare.” (Hebr. 12: 1-2.) Han har visat oss vägen och lämnat sina fotspår som kännemärken på vägen. Det är den stig som han har vandrat, och vi har möjlighet att tillsammans med honom uppleva både självförnekelse och lidande, och följa den stig som har hans eget blods kännetecken.VFF1 197.3

“Jag för min del löper alltså ikke, såsom ,gällde det ett ovisst mål; jag kämpar icke likasom en man som hugger i vädret. Fastmer tuktar jag min kropp och kuvar den.” Här finns det en uppgift för varje man, kvinna och barn att utföra. Satan söker ständigt att få behärska kropp och ande. Men Kristus har köpt er, och därför är ni hans egendom. Er uppgift är nu att samarbeta med Kristus och med heliga änglar som gör tjänst åt er. Er uppgift är nu att bevara kroppen och att leda den till underkastelse. Om ni inte gör detta kommer ni förvisso att förlora det eviga livet och odödlighetens krona. Och ändå säger somliga: “Inte behöver väl andra bekymra sig för vad jag äter eller dricker?” Jag har visat er vilken betydelse ert levnadssätt har för andra människor. Ni har sett att det betyder mycket för det inflytande ni utövar i er familj. Det betyder mycket för era barns karaktärsfostran.VFF1 198.1