Kapitel 2—De trotsade lejon och bål

Många blev förföljda för sin tro. Här berättas om varför de blev förföljda och dödade. Vi kan också läsa om dem som överlevde dessa svårigheter.
När Jesus för sina lärjungar avslöjade Jerusalems öde och de händelser som skulle ha samband med hans andra ankomst, förutsade han också de upplevelser som hans folk skulle genomgå från hans himmelsfärd och till hans återkomst i makt och härlighet för att befria dem. Från Oljeberget såg Frälsaren för sin inre blick de stormar som den apostoliska församlingen snart skulle utsättas för. Han lät sin blick tränga ännu längre in i framtiden till de våldsamma, förödande stormar som skulle drabba hans efterföljare under den kommande tidsåldern av mörker och förföljelse. I några få, korta, men mycket betydelsefulla satser förutsade han de prövningar som världens härskare skulle låta drabba Guds församling. (Matt. 24: 9, 21, 22.) Kristi efterföljare skulle bli tvungna att gå samma förödmjukelsens, förhånandets och lidandets väg som deras Herre hade gått, och samma fiendskap som världens Frälsare utsattes för, skulle alla de som kom till tro på hans namn också drabbas av.DSS 38.1

Den första kristna församlingens historia bekräftar också uppfyllandet av Frälsarens ord. Världens och mörkrets makter samlade sig mot Kristus och förföljde hans anhängare. Den hedniska världen insåg att om evangelium skulle segra, skulle hedendomens egna tempel och altaren förstöras. Därför samlade den sina krafter för att utrota kristendomen. Förföljelsens eld tändes. De kristna fråntogs sin egendom och jagades bort från sina hem. De fick “ståndaktigt uthärda mången lidandets kamp”. (Hebr. 10: 32.) De fick “underkasta sig begabberi och gisselslag, därtill ock bojor och fängelse”. (Hebr.11: 36.) Ett stort antal av dem fick bekräfta sitt vittnesbörd med sitt blod. Ädlingar och slavar, rika och fattiga, lärda och olärda dödades utan förskoning.DSS 38.2

Dessa förföljelser som började under kejsar Nero ungefär vid den tidpunkt då Paulus led martyrdöden, fortsatte med större eller mindre våldsamhet under flera hundra år. Falska anklagelser för de mest fruktansvärda förbrytelser riktades mot de kristna. De blev beskyllda för att vara orsaken till stora olyckor, hungersnöd, jordbävningar och pest. När de blev föremål för folkets hat och misstanke, stod angivare färdiga att förråda de oskyldiga enbart for vinnings skull. De kristna dömdes som upprorsmän mot staten, som fiender till religionen och som en plåga för samhället. Stora skaror kastades för de vilda djuren eller brändes levande i amfiteatrar. Några korsfästes, andra blev klädda i skinn från vilda djur och inkastade på arenan för att sönderrivas av hundar. Deras straff var ofta den mest uppskattade underhållningen vid offentliga fester. Stora människoskaror kom tillsammans för att njuta av denna syn och hälsade de döendes ångestrop med skratt och applåder.DSS 39.1