Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Den stora striden

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Kapitel 40—Befrielsen

    Den dag är nära då de bibeltroendes situation kommer att te sig mörk och fullständigt hopplös. Men då skall deras hopps ljus plötsligt uppenbara sig på himlen. Jesus skall komma tillbaka för att befria sitt folk och sätta en gräns för ondskan.
    När människornas lagar inte längre skyddar dem som följer Guds lag, kommer det att i olika länder samtidigt uppstå rörelser som sätter som sitt mål att utplåna dem. När den tid som har bestämts i dekretet närmar sig, kommer människor att sammansvärja sig för att utrota den förhatliga sekten. De bestämmer att de en natt skall slå det avgörande slaget och för alltid tysta separatismens och tillrättavisningens röst.
    DSS 606.1

    Guds folk — en del i fängelse, andra dolda på ensliga ställen i skogarna eller bergen — fortsätter att bedja om Guds beskydd. Samtidigt finns det på varje plats grupper av väpnade män som, inspirerade av onda änglar, bereder sig för sitt dödsbringande verk. Först nu, när Guds folk befinner sig i den yttersta nöd, kommer Herren att gripa in och rädda sina utvalda. Herren säger: “Då skolen I sjunga såsom i en natt då man firar helig högtid, och edra hjärtan skola glädja sig, såsom när man. . . tågar upp till Herrens berg, upp till Israels klippa. Och Herren skall låta höra sin röst i majestät och visa huru hans arm drabbar, i vredesförgrymmelse och med förtärande eldslåga, med storm och störtskurar och hagelstenar.” — Jes. 30: 29, 30.DSS 606.2

    Med segerrop, hån och förbannelser är onda människor redo att störta sig över sitt byte. Men plötsligt faller ett tätt mörker, svartare än nattens, över jorden. Himmelen omges av en regnbåge som strålar av härlighet från Guds tron. Det ser ut som om den omger varje grupp som är samlad till bön. Den upphetsade människomassan stannar plötsligt. Deras hånande rop dör bort. De glömmer dem som var föremål för deras mordiska vrede. I fruktansvärd ångest för det som skall hända stirrar de på symbolen för Guds förbund och söker skydd för dess överväldigande klarhet.DSS 606.3

    Då hör Guds folk en klar melodisk röst som säger: “Se upp!” och där ser de löftets båge. De mörka, hotande skyarna som täckte himlen, har delats. Liksom Stefanus ser de rakt in i himmelen och ser Guds härlighet och Människosonen som sitter på sin tron. På hans gudomliga kropp ser de märkena av hans förnedring. De hör den önskan han uttalar inför sin Fader och änglarna: “Jag vill, att där jag är, där skola ock de som du har givit mig, vara med mig.” — Joh. 17: 24. Åter hörs en musikalisk och triumferande röst som säger: “De kommer! de kommer! heliga, oskyldiga, rena! De har bevarat mitt ord om tålamod, de skall vandra bland änglar!” Och från de bleka, skälvande, trofasta ljuder ett segerrop.DSS 607.1

    Det är vid midnatt som Gud uppenbarar sin makt för att rädda sitt folk. Solen kommer fram och lyser i all sin glans. Tecken och under följer i snabb takt. De ogudaktiga betraktar scenen med skräck och undran, medan de rättfärdiga med högtidlig glädje ser tecknen på sin befrielse. Allt ute i naturen tycks ha kommit ur funktion. Floderna står stilla. Mörka, tunga skyar kommer fram och kolliderar med varandra. Mitt på den mörka himlen finns en klar plats som lyser av obeskrivlig härlighet. Härifrån ljuder Guds röst i ett ljud som av många vatten: “Det är gjort!” — Upp. 16: 17.DSS 607.2

    Den rösten skakar himlarna och jorden. Det uppstår en jordbävning “så våldsam och så stor, att dess like icke hade förekommit, alltsedan människor blevo till på jorden”. Vers 17, 18. Firmamentet tycks öppna sig och slutas igen. Härligheten från Guds tron tycks flamma igenom. Bergen skakar som rö för vinden. Stora stenblock kastas åt alla håll. Det hörs ett dån som av en kommande storm. Havet piskas upp i raseri. Orkanens vrål ljuder som en röst från onda andar som är ute för att ödelägga. Hela jorden häver sig. Den rullar som havets vågor. Dess yta bryts sönder. Det ser ut som om själva grundvalarna sviktar. Bergskedjor sjunker. Bebodda öar försvinner. Hamnstäder som kommit att likna Sodom i ogudaktighet, uppslukas av de upprörda vattenmassorna. Gud kommer nu ihåg det stora Babylon och ger henne “kalken med sin stränga vredes vin”. (Upp 16:19.) Stora hagel, vart och ett av dem “centnertunga”, utför sitt ödeläggande verk. (Upp 16:21.) Jordens stoltaste städer ödeläggs. Dyrbara palats på vilka världens stormän har slösat sina rikedomar för att förhärliga sig själva, sjunker ihop i ruiner inför deras ögon. Fängelsemurarna rämnar. Guds folk som har hållits inspärrade för sin tro, blir befriade.DSS 607.3

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents