Ett överväldigande segerrop

Under det att jorden darrar, blixtarna ljungar och åskmullret rullar fram, väcker Guds Sons röst de rättfärdiga döda. Han ser på de rättfärdigas gravar och så lyfter han händerna upp mot himmelen och ropar: “Vakna, vakna, vakna, ni som sover i jorden och stå upp!” Över hela jordens längd och bredd skall de döda höra denna röst, och de som hör den skall bli levande. Över hela jorden skall man höra fotstegen av denna enormt stora skara av människor från alla tider, folkslag, språkområden och folk. Från dödens fängelsehus kommer de, klädda i evig härlighet och ropar: “Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?” — 1 Kor. 15: 55. De levande rättfärdiga och de uppståndna frälsta förenar sina röster i ett långt, glatt segerrop.DSS 614.1

Alla kommer ur sina gravar i samma gestalt som när de lades i graven. Adam som är med bland den uppståndna skaran, är av imponerande kroppslängd och majestätisk till utseendet. I kroppsstorlek är han endast litet mindre än Guds Son. Han utgör en markerad kontrast till människorna från senare generationer. Däri kan man se mänsklighetens degeneration. Men alla uppstår med den eviga ungdomens friskhet och vitalitet. I begynnelsen skapades människan till Guds avbild inte bara ifråga om karaktär utan också till gestalt och utseende. Synden fördärvade och utplånade nästan helt den gudomliga bilden, men Kristus kom för att återupprätta det som var förlorat. Han kommer att förvandla vår förnedringskropp och göra den lik sin härlighetskropp. Den dödliga, förgängliga kroppen, berövad sin skönhet, en gång orenad av synd, blir fullkomlig, skön och odödlig. Alla fel och deformiteter har lämnats i graven. De frälsta får nu åter tillgång till frukten på livets träd som fanns i det under så lång tid förlorade Edenhemmet. De kommer nu att växa upp till människosläktets fulla storlek och återvinna dess ursprungliga härlighet. De sista resterna av syndens förbannelse skall avlägsnas. De som varit Kristus trogna, kommer att framträda i “Herrens, vår Guds, härlighet” och i sinne, själ och kropp återspegla sin Herres fullkomliga avbild. O underbara frälsning! Den som man så länge talat om, hoppats på och så länge tänkt på med ivrig förväntan, men aldrig fullt förstått, har nu förverkligats.DSS 614.2