Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Den stora striden

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Stillsamt folk väcker hat och förföljelse

    Enbart att det verkligen fanns ett sådant folk som höll fast vid den gamla församlingens tro, var en ständig påminnelse om den romerska kyrkans avfall och väckte därför bittert hån och förföljelse. Att dessa människor vägrade att avstå ifrån Bibeln var också en förbrytelse som den romerska kyrkan inte kunde tåla. Den bestämde sig för att utrota dem från jorden. Nu började de fruktansvärda korstågen mot Guds folk i deras hem bland bergen. Inkvisitorer sattes att uppspåra dem. Det som skedde med den oskyldige Abel som föll för Kains mördarhand, upprepades gång på gång. Deras fruktbärande åkrar ödelades, deras hus och kyrkor jämnades med marken. Det som en gång var bördiga marker och hem för ett oskyldigt, flitigt folk var nu åter ödemark. Liksom de blodtörstiga vilddjuren blir mer rasande, när de får smak på blod, flammade dessa katolikers raseri ännu mer, då de såg sina offers lidanden. Många av dessa vittnen för den rena tron förföljdes över bergen och jagades ned i dalarna. Där fann de en tillflykt i mäktiga skogar och mellan höga klippor.DSS 74.1

    Ingen kunde rikta anklagelser mot dessa fredlösa människors livsföring. Till och med deras fiender erkände att de var ett fredligt, stillsamt och fromt folk. Deras stora synd var att de inte ville tillbedja Gud efter påvens föreskrift. På grund av denna förbrytelse utsattes de för all den förödmjukelse, allt i det hån och den tortyr som människor eller demoner kunde uttänka.DSS 74.2

    Då den romerska kyrkan bestämde sig för att utplåna denna förhatliga sekt, utsände påven en bannbulla, i vilken de betecknades som kättare och dömdes till att dödas. (Se “Tillägg”.) De anklagades inte för att vara lättjefulla eller ohederliga eller ordningsstörande, men man hävdade att de hade ett sken av gudsfruktan och fromhet som förde “fåren i den sanna hjorden” på villospår. Därför bestämde påven att “denna onda och avskyvärda sekt av illasinnade människor” skulle “krossas som giftiga ormar” om de vägrade att avstå från sin tro”. — Wylie, band 16, kap. 1. Väntade sig denne övermodige härskare att en gång få höra dessa ord på nytt. Visste han att de blev nedskrivna i himmelens böcker och att han skulle komma att konfronteras med dem på domens dag? “Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minsta bröder, det haven I gjort mot mig.” — Matt. 25: 40.DSS 74.3

    Denna bannbulla krävde av alla kyrkans medlemmar att de skulle ta del i kampen mot kättarna. Som en sporre för att ta del i denna grymma aktion, lovades deltagarna att bli fritagna “från alla kyrkliga böter och straff, både allmänneliga och särskilda. Den löste alla som slöt sig till korståget från varje ed som de kunde ha avlagt. Den gav deltagarna laglig rätt till all egendom som de kunde ha tillägnat sig på olovligt sätt. Man lovade förlåtelse för synd åt var och en som dödade en kättare. Den gjorde alla kontrakt som ingåtts till valdensernas förmån, ogiltiga, gav deras tjänstefolk order att lämna dem, förbjöd alla människor att ge dem hjälp av något som helst slag och gav alla myndigheter order att ta deras egendom i beslag.” — Wylie, band 16, kap. 1. Detta dokument avslöjar fullständigt den mästarhand som arbetade bakom kulisserna. Det är drakens rytande och inte Kristi röst som hörs i den.DSS 75.1

    De påvliga ledarna ville inte rätta sig efter den stora, gudomliga normen, Guds lag. De upprättade en norm som passade dem och bestämde sig för att tvinga alla att rätta sig efter den, eftersom Rom ville ha det så. De mest fruktansvärda tragedier inträffade. Fördärvade, hädiska präster och påvar utförde allt som onda makter ingav dem. I deras natur fanns ingen plats för barmhärtighet. Samma anda som drev judarna att korsfästa Kristus och mörda apostlarna, samma anda som drev den blodtörstige Nero att förfölja och döda de trofasta på hans tid, var nu i verksamhet för att utplåna dem som älskades av Gud.DSS 75.2

    De förföljelser som under många århundraden riktades mot dessa gudfruktiga människor bar de med ett tålamod och en uthållighet, som ständigt förhärligade deras Frälsare. Trots det korståg som fördes mot dem och de omänskliga mordgärningar som de utsattes för, fortsatte de att sända ut små missionärer och utbreda den dyrbara sanningen. De jagades i döden. Deras blod vattnade emellertid det utsäde som såtts. Och frukten uteblev inte. Så vittnade valdenserna för Gud århundraden innan Luther föddes. Överallt i de många länder där de var spridda sådde de den säd som förde till den reformation som började på Wycliffes tid. Den växte sig djupare och starkare på Luthers tid. Och den skall fortsätta att gå framåt till tidens avslutning genom deras händer, som är villiga att lida allt för “Guds ords och Jesu vittnesbörds skull”. (Upp. 1: 9.)DSS 75.3

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents