Kodens nyckel

Men Gud hade befallt sin budbärare och sagt: “Gabriel, uttyd synen för denne.” Detta uppdrag måste utföras. Därför kom ängeln efter en tid tillbaka till Daniel och sade: “Daniel, jag har nu begivit mig hit för att lära dig förstånd. . . Så giv nu akt på ordet, och akta på synen.” — Dan. 9:22, 23, 25-27. Ett viktigt avsnitt i synen som omtalas i åttonde kapitlet hade ängeln inte förklarat, nämligen det som hade med tiden att göra — de 2.300 aftnarna och morgnarna. När ängeln fortsätter sin förklaring, ägnar han därför särskild uppmärksamhet åt det som angår tiden.DSS 316.2

“Sjuttio veckor äro bestämda över ditt folk och över din heliga stad. . . Så vet nu och förstå: Från den tid, då ordet om att Jerusalem åter skulle byggas upp utgick, till dess en smord, en furste, kommer, skola sju veckor förgå; och under sextiotvå veckor skall det återbyggas upp med sina gator och sina vallgravar, om ock i tider av trångmål. Men efter de sextiotvå veckorna skall en som är smord förgöras, utan att någon efterföljer honom. . . Och han skall med många sluta ett starkt förbund för en vecka, och för en halv vecka skola genom honom slaktoffer och spisoffer vara avskaffade.”DSS 316.3

Ängeln hade sänts till Daniel med det uttryckliga uppdraget att förklara det avsnitt som han inte förstod i synen som omtalas i åttonde kapitlet, nämligen upplysningen om tiden “två tusen tre hundra aftnar och morgnar, därefter skall helgedomen komma till sin rätt igen”. Efter det att han hade uppmanat Daniel att ge akt på ordet och på synen sade ängeln först: “Sjuttio veckor äro bestämda över ditt folk och över din heliga stad.” Ett ord som här har översatts med bestämda betyder bokstavligen “avskurna”. Ängeln förklarade att 70 veckor, som motsvarar 490 år, har avskurits, därför att de särskilt tillhörde judarna. Men från vad var dessa dagar “avskurna”? De 2.300 dagarna är ju den sista tidsperiod som omtalas i åttonde kapitlet. Det måste alltså vara ifrån denna som de 70 veckorna avskurits. De 70 veckorna måste därför vara en del av de 2.300 dagarna. De två tidsperioderna måste också börja samtidigt. Angeln förklarade att de 70 veckorna började vid den tidpunkt då befallningen utgick om att Jerusalem skulle återuppbyggas. Om man kunde fastställa när denna befallning utsändes, så skulle man också ha funnit utgångspunkten för den stora tidsperioden av 2.300 dagar.DSS 317.1

I det sjunde kapitlet i Esras bok finner vi denna befallning. Verserna 12-26. I sin mest fullständiga form utfärdades den av Artaxerxes, konungen i Persien, år 457 f. Kr. Men i Esra 6:14 sägs det att Herrens hus i Jerusalem uppbyggdes “såsom Kores och Darejaves och Artasasta, den persiske konungen, hade befallt”. Dessa tre konungar utfärdade, bekräftade och fullföljde befallningen. Därigenom blev profetian exakt uppfylld. Den fastställde året för de 2.300 årens början. Befallningen utfärdades år 457 f. Kr. Räknar vi befallningen från detta år ser vi att varje enskild del av profetian angående de 70 veckorna blev uppfylld.DSS 317.2

“Från den tid, då ordet om att Jerusalem åter skulle byggas upp utgick, till dess en smord, en furste kommer, skola sju veckor förgå och under sextiotvå veckor skall det åter byggas upp.” Tillsammans utgör de 69 veckor eller 483 år. Artaxerxes’ dekret fick laglig effekt på hösten år 457 f. Kr. Från denna tidpunkt sträckte sig de 483 åren fram till hösten år 27 e. Kr. Vid denna tid blev denna profetia uppfylld. Den smorde som omtalas, är Kristus. Hösten år 27 döptes Jesus av Johannes. Strax därefter blev han smord av den helige Ande. Aposteln Petrus vittnar om “Jesus från Nasaret och om huru Gud hade smort honom med helig ande och kraft”. (Apg. 10: 38.) Och Frälsaren själv förklarar: “Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig. Han har sänt mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga.” — Luk. 4: 18. Efter det att Jesus hade döpts gick han till Galiléen och “predikade Guds evangelium och sade: ‘Tiden är fullbordad’.” (Mark. 1: 14, 15.)DSS 317.3

“Och han skall med många sluta ett starkt förbund för en vecka.” Den “vecka” som omtalas här, är den sista av de sjuttio veckorna. Det är de sju sista åren av den tid som särskilt hade avskilts för judarna. Under dessa år från år 27 till år 34 e. Kr. förkunnade Jesus evangelium särskilt för judarna, först personligen och sedan genom sina lärjungar. Då apostlarna gick ut med det glada budskapet om riket sade Frälsaren till dem: “Ställen icke eder färd till hedningarna, och gån icke in i någon samaritisk stad, utan gån hellre till de förlorade av Israels hus.” — Matt. 10:5, 6.DSS 318.1

I mitten av denna vecka skulle slaktoffer och spisoffer upphöra. År 31, tre och ett halvt år efter sitt dop, blev vår Herre korsfäst. Det stora offret på Golgata gjorde slut på offersystemet som i 4.000 år hade pekat fram till Guds Lamm. Förebilden hade mött sin verklighet. Det ceremoniella systemets offer och påbud upphörde.DSS 318.2

De 70 veckorna eller 490 åren som särskilt hade bestämts för judarna slutade som vi har sett år 34. Vid denna tidpunkt bekräftade nationen att den förkastade evangelium genom det beslut i det judiska rådet som medförde att Stefanus måste lida martyrdöden. Judarna började förfölja de kristna. Då begränsades inte längre frälsningens budskap enbart till Guds utvalda folk utan gick ut till hela världen. De kristna som genom förföljelsen tvingades att fly från Jerusalem “gingo omkring och förkunnade evangelii ord”. “Filippus kom så ned till huvudstaden i Samarien och predikade Kristus för folket där.” Petrus som stod under gudomlig ledning förkunnade evangelium för hövitsmannen i Cesarea, den gudfruktige Kornelius. Och den nitiske Paulus som vunnits för Kristi tro fick befallningen: “Gå, jag vill sända dig åstad långt bort till hedningarna.” — Apg. 8: 4, 5; 22: 21.DSS 318.3