En ofrånkomlig lag

Som svar på läran att de tio buden skulle ha upphävts genom Kristi död tillsammans med ceremoniallagen, sade Wesley: “Morallagen, som vi finner i de tio buden och som profeterna gav eftertryck åt, avskaffade han inte. Avsikten med att han blev människa var inte att upphäva någon del av denna. Den är en lag som aldrig kan avskaffas. Den står som ett trofast vittne i himmelen. . . Den har varit till från världens begynnelse, skriven ‘icke på stentavlor’ utan i människors hjärtan vid skapelsen. Och även om de bokstäver som en gång blev skrivna med Guds eget finger till stor del har utplånats av synden, så kan de ändå inte vara helt utplånade. Vi har ju en överbevisning om ont och gott. Varje del av denna lag måste fortsätta att vara en påverkande kraft på hela mänskligheten och under alla tidsåldrar. Den är inte beroende av varken tid eller plats. Den är inte underkastad några förändringar under några förhållanden, eftersom den vilar på Guds natur och på människans natur och på dessas oföränderliga förhållande till varandra.”DSS 256.1

“‘Jag har icke kommit för att upphäva utan för att fullborda’. . . Vad han menar med dessa ord (som överensstämmer med allt som sagts tidigare och allt som följer därefter) är utan tvivel detta: Jag har kommit för att uppfylla den i dess fullhet, trots alla människors ord. Jag har kommit för att fullt och otvetydigt visa allt det som kan ha varit dunkelt i den. Jag har kommit för att visa den sanna och fulla betydelsen av alla dess delar, visa längden och bredden, hela utsträckningen av varje bud som den innehåller, och höjden och djupet, den ofattbara renheten och andligheten i alla dess förgreningar.” — Wesley, Works, predikan 25.DSS 256.2

Wesley förklarade hur fullständigt lag och evangelium stämmer överens. “Det finns därför den mest intima förbindelse som kan tänkas mellan lag och evangelium. Å ena sidan har vi lagen, som hela tiden banar väg för oss och hänvisar oss till evangeliet, och i den andra sidan evangeliet, som hela tiden leder oss till en mer noggrann uppfyllelse av lagen. Lagen kräver t.ex. av oss att vi skall älska Gud, älska vår nästa, vara ödmjuka, saktmodiga och helgade. Vi känner att vi inte kan åstadkomma detta, ja, att ‘för människor är detta omöjligt’. Men vi ser ett löfte om att Gud skall ge oss denna kärlek och göra oss ödmjuka, saktmodiga och helgade. Vi tar emot detta evangelium, detta glädjebudskap. Det sker oss efter vår tro. ‘Lagens krav’ blir ‘uppfyllda oss’ genom tron på Kristus Jesus...”DSS 257.1

“Främst bland fienderna till Kristi evangelium”, sade Wesley, “står de som öppet och uttryckligt ‘dömer lagen’ och ‘baktalar lagen’ och som lär människorna att bryta (upplösa, upphäva giltigheten av) inte bara ett av buden, vare sig det är det minsta eller det största, utan allesammans med ett slag. . . Mest förvånande av allt i samband med detta stora bedrägeri är, att de som ansluter sig till det, verkligen tror att de ärar Kristus genom att omstörta hans lag och att de upphöjer hans ämbete när de avskaffar hans lära. Ja de ärar honom precis som Judas gjorde då han sade: ‘Hell dig Rabbi, och kysste honom.’ Detta är inte någonting annat än att förråda honom med en kyss, tala om hans blod och ta bort hans krona — ringakta en del av hans lag för att befrämja hans evangelium. Inte heller kan någon undgå denna anklagelse, om han predikar tro på ett sådant sätt, att det antingen direkt eller indirekt medför att han åsidosätter en eller annan förgrening av lydnaden eller om han förkunnar Kristus, så att det upphäver eller på något sätt försvagar det minsta av Guds bud.” — Wesley, Works, predikan 25.DSS 257.2

De som påstod “att förkunnelsen av evangelium uppfyller hela avsikten med lagen”, svarade Wesley: “Detta förnekar vi helt och hållet. Det uppfyller inte lagens allra första avsikt: nämligen att överbevisa människorna om synd och att väcka dem som ännu sover på randen av helvetet.” Aposteln Paulus säger att “genom lagen kommer kännedom om synden”, “och först när en person har blivit överbevisad om synd kommer han verkligen att känna sitt behov av Kristi försonande blod. . . .’Det är icke de friska’, säger vår Herre själv, ‘som behöva läkare utan de sjuka.’ Det är därför meningslöst att erbjuda en läkare åt dem som är friska eller som åtminstone tror att de är det. Man måste först överbevisa dem om att de är sjuka. I motsatt fall kommer de inte att tacka dig för det du gör för dem. Lika meningslöst är det att framhålla Kristus för dem som har ett hjärta som ännu aldrig har blivit förkrossat.” — Samma källa, predikan 35.DSS 257.3

Samtidigt som Wesley förkunnade evangelium om Guds nåd sökte han på samma sätt som hans Mästare att låta Guds lag “komma till makt och ära”. Trofast utförde han den gärning som Gud hade lagt på honom. Härliga var de resultat som han fick se. Vid slutet av sitt långa liv på över 80 år — mer än ett halvt århundrade verkade han som resande predikant - utgjorde hans bekännande anhängare över en halv miljon. Men antalet av dem som under hans arbete hade blivit upplyfta ur syndens fördärv och förnedring eller genom hans lära hade fått en rikare och djupare erfarenhet, kommer aldrig att uppenbaras förrän hela den återlösta skaran samlas i Guds rike. Hans liv är i sig själv en ovärderlig undervisning för varje kristen. Måtte denne Kristi tjänares tro och ödmjukhet, hans outtröttliga iver, hans självuppoffring och hängivenhet visa sig i dagens kristna kyrkosamfund.DSS 258.1