Okunnighet ingen ursäkt

“Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.” — Ords. 16: 25. Okunnighet är inte någon ursäkt för villfarelse eller synd, när man har rika tillfällen till att lära känna Guds vilja. En resande kommer till en plats där flera vägar går åt olika håll. Vägskyltarna visar vart varje väg leder. Om han inte läser vägskyltarna utan tar den väg som han tycker borde vara den riktiga, hjälper det inte hur uppriktig han än är. Han kommer sannolikt att så småningom finna att han är på fel väg.DSS 572.2

Gud har gett oss sitt Ord, för att vi skall lära känna dess undervisning och själva veta vad han väntar av oss. När den lagkloke kom till Jesus med frågan: “Vad skall jag göra för att få evigt liv?” hänvisade Frälsaren honom till Bibeln och sade: “Vad är skrivet i lagen? Huru läser du?” Okunnighet är inte någon ursäkt varken för unga eller gamla, inte heller fritar det dem från det straff som har fastställts för överträdelse av Guds lag. De har i sina händer en exakt framställning av denna lag, dess grundprinciper och krav. Det räcker inte att ha goda avsikter. Det räcker inte med att göra det som man tror är rätt, eller vad predikanten säger är rätt. Människans frälsning står på spel. Hon måste själv studera Bibeln för sin egen räkning. Hur stark hennes överbevisning än är, oavsett om hon litar på att predikanten vet vad som är sanning, så är det inte på den grunden hon skall stå. Hon har en karta som visar varje vägmärke på vandringen mot himmelen. Hon bör inte på någon punkt gissa sig fram.DSS 572.3

Det är varje tänkande människas första och högsta plikt att studera Bibeln för att få veta vad som är sanning och att sedan leva i ljuset och uppmuntra andra att följa exemplet. Vi bör dagligen studera Bibeln, ivrigt överväga varje tanke och jämföra bibeltext med bibeltext. Med Guds hjälp skall vi själva bilda vår uppfattning. Vi skall ju själva stå till svars inför honom.DSS 573.1

Bibelns tydligaste sanningar har ju av lärda män inhöljts i tvivel och mörker. De säger att de har stor kunskap och hävdar att Bibeln har en mystisk, hemlighetsfull, andlig innebörd, som inte är direkt synlig i de ord som används. Dessa män är falska lärare. Det är om sådana Jesus sade: “I faren vilse och varken förstån skrifterna, ej heller Guds kraft.” — Mark.12: 24.DSS 573.2

Bibelns språk skall tolkas i överensstämmelse med dess uppenbara innebörd, om det inte är en symbol eller en bild som används. Kristus har gett löftet: “Om någon vill göra hans vilja, så skall han förstå om denna lära är från Gud.” — Joh. 7: 17. Om människor bara ville ta Bibeln precis så som den har skrivits, om inte falska lärare vilseledde och förvirrade deras sinnen, skulle ett verk utföras, som skulle göra änglarna glada och som skulle bringa tusentals och åter tusentals, som nu vandrar i villfarelse, in i Kristi hjord.DSS 573.3

Vi bör använda alla våra sinnesförmögenheter när vi studerar Bibeln och anstränga oss för att förstå Guds djupheter, så långt som detta är möjligt för dödliga människor. Men vi får inte glömma att barnets läraktighet och undergivenhet är den rätta andan för en lärjunge. Vi kan inte bemästra bibliska problem genom att använda samma metoder som när vi ger oss i kast med en filosofisk uppgift. Vi skall inte studera Bibeln med den självtillit som många har när de ger sig in i vetenskapliga studier, utan med tillit till Gud under bön och en uppriktig önskan att lära känna hans vilja. Vi måste komma med en ödmjuk och läraktig anda för att få kunskap från den store JAG ÄR. I annat fall kommer onda änglar att så förblinda våra sinnen och förhärda våra hjärtan, att sanningen inte kommer att göra något intryck på oss.DSS 573.4

Mänga avsnitt av Bibeln, som lärda män antingen kallar mystiska eller onödiga, är fulla av tröst och lärdom för dem som har gått i Kristi skola. En av orsakerna till att många teologer inte har en klarare förståelse av Bibeln är, att de blundar för sanningar som de inte vill efterleva. Förståelsen av biblisk sanning beror inte så mycket på forskarnas intelligens. Uppriktighet och en allvarlig längtan efter rättfärdighet är viktigare.DSS 573.5