Oförvägna försvarare

Skillnaden mellan evangeliets anhängare och dem som försvarade påvekyrkans vidskepelse var inte mindre uppenbar bland de lärde, än bland det allmänna folket. “I opposition till de gamla kämparna bland prästerskapet som hade försummat språkstudier och litteratur. . . stod ädelt tänkande, unga män med stor studieiver, som studerade Bibeln och gjorde sig bekanta med de gamla mästarnas verk. Dessa unga män som hade begåvning, ädla motiv och ett ofördärvat sinne, skaffade sig snart så stor kunskap att det under lång tid inte fanns någon som kunde mäta sig med dem. . . . När dessa ungdomliga försvarare av Reformationen därför konfronterades med de katolska doktorerna i någon församling, angrep de dem med sådan lätthet och tillförsikt, att dessa okunniga män tvekade, blev förvirrade och från alla håll gjordes till föremål för det förakt som de förtjänade.” — D’Aubigné, band 9, kap. 11.DSS 190.2

Det katolska prästerskapet såg att deras församlingar blev mindre. De tillkallade då hjälp från myndigheterna och försökte på alla tänkbara sätt få sina anhängare tillbaka. Men i den nya läran hade folket funnit det som tillfredsställde deras längtan. Därför vände de sig bort ifrån dem som så länge hade mättat dem med värdelösa agnar i form av vidskepliga ceremonier och mänskliga traditioner.DSS 191.1

Då förföljelse riktades mot dem som försvarade sanningen tillämpade de Kristi ord: “När de nu förfölja eder i en stad, så flyn till en annan.” — Matt. 10: 23. Ljuset trängde in överallt. Här och där fann flyktingarna en öppen dörr. Under den tid de uppehöll sig på en sådan plats, förkunnade de Kristus, ibland i kyrkan eller när detta vägrades dem i privata hem eller ute i det fria. Överallt där det fanns några som ville lyssna fanns ett heligt tempel för dem. Sanningen förkunnades med kraft och överbevisning och spred sig med oemotståndlig kraft.DSS 191.2

Förgäves uppfordrades både andliga och borgerliga myndigheter att undertrycka kätteriet. Förgäves gjorde de bruk av fängelse, tortyr, eld och svärd. Troende i tusental beseglade sin tro med sitt blod, men ändå gick verket framåt. Förföljelse gjorde bara sitt till för att sanningen skulle spridas vidare. Den fanatism som Satan sökte blanda in i den, gjorde ännu mer till att förstärka motsättningarna mellan Satans verk och Guds verk och framställa det i ett klarare ljus.DSS 191.3