Roparnas budskap

Också i Skandinavien förkunnades budskapet om Kristi återkomst. Det väckte intresse vida omkring. Många väcktes ur sin likgiltighet och trygghet. De bekände sina synder och omvände sig och sökte förlåtelse för synd i Kristi namn. Men statskyrkans präster satte sig emot rörelsen. Genom deras inflytande blev några av dem som förkunnade budskapet, kastade i fängelse. På några platser blev de som förkunnade Herrens ankomst tystade. Då sände Herren budskapet på ett mirakulöst sätt genom små barn. Eftersom de var minderåriga, kunde lagen inte hindra dem. De tilläts att tala oantastade.DSS 354.2

Rörelsen omfattade huvudsakligen den enklare befolkningen. De samlades i enkla arbetarhem för att lyssna till varningen. Dessa “ropare” var själva oftast fattiga torparbarn. En del av dem var inte mer än sex eller åtta år gamla. Deras liv vittnade om att de älskade Frälsaren. De sökte att leva i lydnad för Guds heliga bud. Men för övrigt visade de oftast inte att de hade mer förstånd eller förmågor än jämnåriga. Men när de talade till folket märkte man att de stod under ett högre inflytande, som gav dem övernaturliga gåvor. Rösten och uppförandet blev annorlunda. De förkunnade budskapet om domen med allvar och kraft. De använde Bibelns egna ord: “Frukten Gud och given honom ära, ty stunden är kommen då han skall hålla dom.” De tillrättavisade folket för deras synder och fördömde omoral och last. Dessutom tillrättavisade de åhörarna för deras världslighet och avfall och förmanade dem att genast vända om, så att de skulle kunna undgå den kommande vreden.DSS 354.3

Folket lyssnade under bävan. Guds Ande överbevisade deras sinnen. Många studerade Bibeln med nytt och större intresse. Drinkare och djupt fallna människor blev omvända. Andra slutade att vara oärliga. Det arbete som utfördes var så markant att även prästerna blev tvungna att erkänna att Guds hand fanns i väckelsen.DSS 354.4

Gud ville att budskapet om Frälsarens ankomst skulle förkunnas i de skandinaviska länderna. Men då hans tjänares röst tystades sände han sin Ande över barn så att verket skulle kunna utföras. Då Jesus red in i Jerusalem följdes han av en jublande folkskara. De svängde palmkvistar framför honom. Med segerrop förkunnade de att han var Davids son. De avundsjuka fariséerna däremot bad honom att säga till dem att de skulle tiga. Jesus svarade emellertid att allt detta var en uppfyllelse av profetian. Om folket skulle tiga, skulle stenarna ropa.DSS 355.1

Folket blev emellertid rädda för hotet från prästerna och rådsherrarna. Jublet tystnade då de vandrade in genom portarna till Jerusalem. Men barnen i templets förgård upprepade folkets rop. Under det att de svängde palmkvistarna ropade de: “Hosianna Davids son.” (Matt. 21: 8-16.) Då blev fariséerna förargade och sade till honom: “Hör du, vad dessa säga?” Jesus svarade: “Ja, haven I aldrig läst: ‘Av barns och spenabarns mun har du berett dig lov?” Liksom Gud verkade genom barn vid Kristi ankomst, använde han också dem då budskapet ljöd om hans andra ankomst. Guds ord måste uppfyllas. Budskapet om Frälsarens andra ankomst skulle förkunnas för alla stammar och tungomål och folk.DSS 355.2

William Miller och hans medarbetare fick i uppdrag att förkunna budskapet i Amerika. Detta land blev medelpunkten för den omfattande förkunnelsen om Kristi återkomst. Här blev profetian om den första ängelns budskap fullständigast uppfylld. Miller och hans medarbetares skrifter fördes till avlägsna länder. Det glada budskapet om att Kristus snart skulle komma tillbaka, sändes ut till alla de delar av världen där missionärer hade kunnat tränga in. Överallt ljöd det eviga evangeliet: “Frukten Gud och given honom ära; ty stunden är kommen då han skall hålla dom.” — Upp. 14: 7. Profetiornas uttalanden, som tycktes förutsäga Kristi ankomst till våren 1844, gjorde ett djupt intryck på människor.DSS 356.1

Överallt där budskapet förkunnades, väckte det stort intresse. Många blev överbevisade om att uträkningarna av de profetiska tidsperioderna var riktiga. De tog emot budskapet med glädje och utan att fråga efter vad det kostade dem. Några predikanter lade sina sekteriska uppfattningar åt sidan, lämnade sina församlingar och sin lön och slöt sig till dem som förkunnade budskapet om Jesu ankomst. Men det var jämförelsevis få predikanter som tog emot budskapet. Därför överläts en stor del av förkunnelsen till enkla lekmän. Bönder lämnade åkrarna, hantverkarna verkstaden, handelsmän sina affärer och lärda män sina ämbeten. Men antalet var litet i förhållande till det stora arbete som skulle utföras. Der fördärvliga tillståndet i församlingarna och den ogudaktighet i vilken världen hade sjunkit, vilade som en börda på dessa sanna väktare. De uthärdade svårigheter, brist och lidande för att leda människor till omvändelse och frälsning. Satan sökte hindra verket, men det växte ändå stadigt. Sanningen om Kristi andra ankomst togs emot av många tusen.DSS 356.2