Ödesdiger utmaning

Gudsfruktan var långt ifrån början till visdom, sades det, utan snarare början till dårskap. All gudstillbedjan förbjöds med undantag av dyrkande av friheten och fäderneslandet. Den “konstitutionella biskopen i Paris fördes fram för att spela den ledande rollen i det fräckaste och mest skandalösa teaterstycke som någonsin uppförts inför en nationalförsamling. . . Han fördes fram i full procession för att förklara inför nationalkonventet, att den religion som han hade förkunnat i så många år, i alla avseenden endast var ett prästbedrägeri, som inte hade något som helst underlag i historien eller i den heliga sanningen. I högtidliga och klara ord förnekade han existensen av den Gudom som han hade ordinerats att tjäna. Han helgade sig för framtiden till att hylla frihet, jämlikhet, dygd och moral. Så lade han av sig sina biskopliga dekorationer på bordet och tog emot en broderlig omfamning av konventets president. Flera avfälliga präster följde denne prelats exempel.” — Scott, band 1, kap. 17.DSS 267.1

“Och jordens inbyggare skola glädjas över vad som har vederfarits dem och skola fröjda sig och sända varandra gåvor, ty dessa två profeter hade varit en plåga för jordens inbyggare.” Det gudsförnekande Frankrike hade tystat Guds två vittnens tillrättavisande röster. Sanningens ord låg dött på gatorna. De som hatade banden och kraven i Guds lag, jublade. Människor utmanade offentligt himmelens konung. På samma sätt som syndarna fordom ropade de: “Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?” — Ps. 73: 11.DSS 267.2

Med hädisk fräckhet, som är nästan otrolig, sade en av prästerna för den nya riktningen: “Gud om du finns till, hämnas ditt namn som lidit skada. Jag trotsar dig! Du håller dig tyst. Du vågar inte utslunga dina åskviggar. Vem vill härefter tro på din tillvaro?” — Lacretelle: History, band 11, sid. 309 i Sir Archibald Alisons History of Europe, band 1, kap. 10. Vilket eko är inte detta av Faraos ord: “Vem är Herren. . .? Jag vet icke av Herren.”DSS 268.1