Den ofrånkomliga följden

När de ledande kyrkosamfunden i Förenta Staterna har slutit sig samman kring sådana trosläror som är gemensamma för dem alla, och de får statsmakterna att genomdriva deras dekret och att stödja deras förordningar, kommer det protestantiska Amerika att ha upprättat en bild av den romersk-katolska hierarkin. Den ofrånkomliga följden blir, att de annorlunda tänkande åläggs borgerliga straff.DSS 427.2

Djuret med de två hornen “förmår alla, både små och stora, både rika och fattiga, både fria och trälar, att låta giva sig ett märke på högra handen eller på pannan, så att ingen får vare sig köpa eller sälja något, utom den som är märkt med vilddjurets namn eller dess namns tal”. (Upp. 13: 16, 17.) Den tredje ängelns varning lyder: “Om någon tillbeder vilddjuret och dess bild och tager dess märke på sin panna eller på sin hand, så skall ock han få dricka av Guds vredesvin.” “Djuret” som omtalas här och som det tvåhornade djuret skall tvinga människorna att tillbedja, är det första djuret i Upp. 13:e kapitel, pantern eller påvemakten. “Vilddjurets bild” betecknar den form av en avfällig protestantism som uppstår, när de protestantiska samfunden söker hjälp hos de borgerliga myndigheterna för att tvinga annorlunda tänkande att följa deras dogmer. Vad “vilddjurets märke” är, återstår att definiera.DSS 427.3

Efter varningen att tillbedja vilddjuret och dess bild fortsätter profetian: “Här gäller det för de heliga att hava ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus.” De som håller Guds bud, framställs alltså som en motsats till dem som tillbeder vilddjuret och dess bild och tar dess märke. Härav följer att lydnad för Guds lag å ena sidan och överträdelse av den å den andra, kommer att utmärka skillnaden mellan dem som tillbeder Gud, och dem som tillbeder vilddjuret.DSS 428.1

Det som särskilt kännetecknar vilddjuret och därmed också dess avbild, är att de bryter mot Guds bud. Daniel säger om det lilla hornet, påvemakten: “Han skall sätta sig i sinnet att förändra heliga tider och lagar.” — Dan. 7: 25. Och Paulus beskriver samma makt som “syndens människa”, som skulle upphöja sig över allt vad gud heter. Den ena profetian kompletterar den andra. Bara genom att förändra1 Guds lag kunde påvemakten upphöja sig över Gud. Var och en som förstår detta och ändå följer den förändrade lagen, hyllar den makt som genomförde förändringen. En sådan lydnadshandling för påvliga lagar är ett tecken på trohet mot påvemakten i stället för mot Gud.
1. Givetvis kunde inte påvekyrkan i verkligheten förändra Guds lag, ingen människa förmår att tvinga Honom därtill! Däremot förfalskade kyrkan lagen i Katekesen. På så vis förändrades Guds Tio Bud från Andra Moseboken 20:3-17 i människors sinnen. Därmed började man att hålla sig till den förfalskade versionen och härigenom visa påven lydnad.DSS 428.2

Påvemakten har försökt förändra Guds lag. Det andra budet som förbjuder tillbedjan av beläten och bilder, har strukits ur lagen, medan det fjärde budet har förändrats, så att det kan ge rätt att helighålla den första dagen i stället för den sjunde.DSS 428.3