Synpunkter deklareras

De reformvänliga furstarna hade bestämt sig för att de skulle utarbeta en systematisk deklaration av sina synpunkter med bevis från Bibeln. Denna skulle de lägga fram i riksdagen. Denna uppgift lades på Luther, Melanchthon och deras medarbetare. Bekännelsen godkändes av protestanterna som ett uttryck för deras lära. De kom tillsammans för att sätta sina namn under det viktiga dokumentet. Det var en högtidlig och prövande stund. Det var av stor betydelse för reformatorerna att deras sak inte skulle blandas samman med politiska frågor. De ville inte att Reformationen skulle utöva något annat inflytande än det som går ut ifrån Guds ord. Då de kristna furstarna kom fram för att skriva under bekännelsen, grep Melanchthon in och sade: “Det är teologernas och prästernas uppgift att föreslå detta. Låt den auktoritet som jordens mäktiga män har, komma till uttryck i andra frågor.” “Gud förbjude”, svarade Johan av Sachsen, “att du skulle utesluta mig. Jag har bestämt mig för att göra det som är rätt utan att fråga efter min krona. Min kurfurstehatt och min hermelinsmantel är inte dyrbarare för mig än Kristi kors.” Då han hade sagt detta skrev han sitt namn. En annan av furstarna sade med pennan i handen: “Om min Jesu Kristi lära kräver det är jag villig. . . att göra avkall på mina ägodelar och mitt liv.” “Jag vill hellre avstå från mina undersåtar och mina stater, hellre lämna mina fäders land med stav i hand”, sade han vidare, “än jag vill ta emot någon annan lära än den som denna bekännelse ger uttryck för.” — D’Aubigné, band 14 kap. 6. Sådan var den tro och det mod som dessa gudsmän visade.DSS 201.2