Förmätna maktanspråk

Som skäl till att utesluta det andra budet hävdar katolikerna, att det är överflödigt, eftersom det är inbegripet i det första, och anser att de framställer lagen på det sätt som det var Guds mening att vi skulle förstå den. Detta menar de kan inte vara den förändring som profeten förutsäger, eftersom han ger uttryck för en medveten, avsiktlig förändring: “Han skall sätta sig i sinnet att förändra heliga tider och lagar.” Förändringen av det fjärde budet är en exakt uppfyllelse av profetian. Den enda auktoritet de åberopar sig av för denna förändring är kyrkans. Här upphöjer sig påvemakten uppenbart över Gud.DSS 428.4

De som tillbeder Gud kommer att framför allt identifieras genom sin lydnad för det fjärde budet — eftersom det är ett tecken på hans skapande makt och ett uttryck för hans anspråk på människans vördnad och tillbedjan. De som tillbeder vilddjuret kommer att särskilt utmärka sig för sina ansträngningar att riva ned Skaparens minnesmärke och att upphöja den dag som den romerska kyrkan har instiftat. Då påvemakten för första gången framförde sina arroganta påståenden om sin egen makt var det till förmån för söndagen. (Se “Tillägg”.) Första gången den tog statens makt till hjälp var för att tvinga människor att helighålla söndagen som “Herrens dag.” Men Bibeln framhåller den sjunde dagen och inte den första dagen som Herrens dag. Kristus sade: “Så är då Människosonen herre också över sabbaten.” Det fjärde budet säger: “Den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat.” Och genom profeten Jesaja kallar Herren den “min heliga dag.” (Mark. 2: 28; 2 Mos. 20: 10; Jes. 58: 13.)DSS 429.1

Det sägs ofta att Kristus förändrade sabbaten, men detta är ett påstående som motbevisas av hans egna ord. I sin Bergspredikan förklarade han: “I skolen icke mena, att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har icke kommit för att upphäva, utan för att fullborda. Ty sannerligen säger jag eder: Intill dess himmel och jord förgås, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av lagen förgås, förrän det allt har fullbordats. Därför, den som upphäver ett av de minsta bland dessa bud och lär människorna så, han skall räknas för en av de minsta i himmelriket; men den som håller dem och lär människorna så, han skall räknas för stor i himmelriket.” — Matt. 5: 17-19.DSS 429.2

Protestanterna medger i allmänhet att Bibeln inte innehåller några bevis för att sabbaten har förändrats. Detta framhålls tydligt i verk som getts ut av det amerikanska traktatsällskapet och den amerikanska söndagsskolföreningen. En av dessa skrifter erkänner: “Nya testamentet är helt tyst när det gäller ett bestämt bud om sabbaten (söndagen den första dagen i veckan) eller någon bestämd regel för att den skall hållas helig.” — George Elliott, The Abiding Sabbath, sid. 184.DSS 429.3

En annan säger: “Fram till tidpunkten för Kristi död hade inte någon förändring gjorts med dagen.” Och “så långt källorna visar. . . gav de (apostlarna) ingen uttrycklig befallning, som påbjöd att den sjunde dagens sabbat skulle avskaffas och att den skulle helighållas på den första dagen i veckan.” — A. E. Waffle, The Lord’s Day, sid. 186-188.DSS 430.1

Katolikerna medger att förändringen av sabbaten har gjorts av deras kyrka och att protestanterna genom att iaktta söndagen erkänner dess makt. I Catholic Catehism of Christian Religion, sägs som svar på en fråga om vilken dag som skall iakttas i lydnad för det fjärde budet: “Under den gamla lagen var lördagen helgdag, men kyrkan, som har undervisats av Kristus och vägletts av Guds Ande, har infört söndagen i stället för lördagen. Därför håller vi nu den första dagen och inte den sjunde helig. Söndagen betyder och är nu Herrens dag.”DSS 430.2