Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents

Den stora striden

 - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Ofrånkomlig konfrontation

    Det finns emellertid inte någon gemenskap mellan ljusets furste och mörkrets furste. Deras efterföljare kan därför heller inte förenas. När de kristna slog sig ihop med dem som bara var halvt omvända från hedendomen, kom de in på en väg som förde längre och längre bort ifrån sanningen. Satan gladde sig över att han lyckats förföra så många av Kristi efterföljare. Han satte nu in hela sin kraft på att påverka dessa och att inspirera dem till att förfölja dem som förblev trogna mot Gud. Det fanns inga som bättre förstod hur de skulle motarbeta den sanna kristna tron, än de som en gång hade varit dess försvarare. Dessa avfallna kristna förenade sig med sina halvhedniska trosfränder och inriktade sin kamp mot de mest väsentliga dragen i Kristi lära.DSS 43.2

    Det krävdes en desperat kamp av dem som ville stå trogna och fasta mot de villfarelser och osmakliga läror, som under helig förklädnad presenterades i församlingen. Bibeln godtogs inte som trons norm. Läran om religiös frihet betraktades som kätteri. De som hävdade den blev hatade och dömda fredlösa.DSS 43.3

    Efter en lång och hård kamp bestämde sig de få kvarvarande trofasta för att bryta varje förbindelse med den fallna församlingen, om denna alltjämt vägrade att frigöra sig ifrån lögn och avguderi. De insåg att en brytning var absolut nödvändig om de skulle kunna lyda Guds ord. De vågade inte gå med på själsförödande villfarelser och ge ett exempel som skulle sätta deras barns och barnbarns tro i fara. För att bevara frid och enighet var de villiga att göra varje eftergift som troheten mot Gud tillät. Men de insåg att själva freden skulle bli för dyrköpt om de skulle ge avkall på sina principer. Om enighet kunde uppnås bara genom att ge avkall på sanning och rättfärdighet, så må det hellre råda oenighet, ja, till och med krig.DSS 44.1

    Det skulle vara väl för både den kristna kyrkan och för världen, om de principer som besjälade dessa trofasta kristna återupplivades hos dem som i nutiden bekänner sig att vara Guds efterföljare. Det råder en oroväckande likgiltighet inför den kristna trons grundläggande lärosatser. Man lutar alltmer åt uppfattningen, att när allt kommer till allt så har dessa principer inte någon väsentlig betydelse. Denna tillbakagång spelar Satans redskap i händerna, i det att falska teorier och ödesdigra förvillelser vinner insteg, vilka de trofasta under gångna tider satte livet på spel för att bekämpa och avslöja. Dessa villfarelser godtas nu av tusentals människor som ger sig ut för att efterfölja Kristus.DSS 44.2

    De första kristna var verkligen ett särpräglat folk. Deras klanderfria liv och orubbliga tro var en ständig tillrättavisning som störde de icke-kristnas frid. Även om de var få utan rikedom, anseende eller höga ämbeten var de ändå en skräck för de icke-kristna överallt, där deras karaktär och deras lära blev känd. Därför blev de också hatade av de icke-kristna på samma sätt som Abel blev hatad av den ogudaktige Kain. Av samma skäl som Kain dräpte sin bror, tog de som sökte frigöra sig från den helige Andes hämmande band, och slog ihjäl Guds folk. Av samma skäl korsfäste och förkastade judarna Frälsaren. Hans rena och heliga liv var en ständig tillrättavisning för deras egenkärlek och fördärv. Från Kristi tid och ända till våra dagar har hans trofasta efterföljare väckt hat och motstånd hos dem som älskar syndens väg och som vandrar på den.DSS 44.3

    Hur kan då evangelium kallas ett fridens budskap? Då Jesaja förutsade Kristi födelse gav han honom beteckningen “Fridsfurste.” Då änglarna förkunnade för herdarna att Kristus var född, sjöng de därute över Betlehems ängar: “Ära vare Gud i höjden och frid på jorden bland människor, till vilka han har behag” — Luk. 2: 14. Det tycks föreligga en motsägelse mellan dessa profetiska uttalanden och dessa Kristi ord: “Jag har icke kommit för att sända frid, utan svärd.” — Matt. 10: 34. Men förstår man dem på rätt sätt råder fullkomlig överensstämmelse mellan dessa uttalanden. Evangelium är ett budskap om frid. Kristendomen är ett religionssystem som vill skapa frid, harmoni och lycka överallt på jorden om det tas emot och efterlevs. Kristi religion knyter alla dem som tar emot dess lärosatser, tillsammans till en nära syskongemenskap. Jesu uppgift var att förlika människorna med Gud och med varandra. Men världen som helhet behärskas av den anda som är Kristi bittraste motståndare. Evangelium framhåller livsprinciper som står fullständigt i strid med människors vanor och önskemål. Därför sätter de sig upp emot dessa. De hatar den renhet som avslöjar och fördömer deras synder. De förföljer och bringar fördärv över dem som framhåller dess rättfärdiga och heliga krav för dem. I denna bemärkelse — därför att de upphöjda sanningar evangelium framställer, leder till hat och strid — blir evangelium kallat ett svärd.DSS 45.1

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents